Kuggat uppkörningen 5 gånger!!! jag ger upp

Såg att tråden vart död ett tag, men hamnade här efter jag kuggade uppkörningen för andra gången idag och sökte efter fler som och var arga/ledsna/frustrerade på detta körkortet. Fann lite tröst i att fler misslyckats mer än en gång.

Min första uppkörning så var jag supernervös, så höll definitivt med om att jag skulle bli underkänd. Fick motorstopp ett par gånger. I protokollet efteråt så skrev han att han ingrep dock, vilket han inte gjorde.

Idag hade jag två stycken som åkte med och gjorde bedömning, varav en ”lärling”. Körningen upplevde jag gick bra, råkade dock lägga i neutral en gång när jag skulle växla till trean, men inget större fel. De bad mig att göra vänstersväng på landsväg och hitta ett sätt att vända, inga problem. På vägen ut igen så missar jag dock en stoppskylt, och då visste jag att det var kört. Fick pina igenom det med vetskapen att jag skulle bli kuggad i slutändan ändå.
De poängterade även att jag hade nere kopplingen när jag kom in i vissa rondeller, vilket också var en av anledningarna till att jag blev kuggad. De sa ingenting om att körningen i övrigt var dålig.

Har bokat fler körlektioner nu och bokat om körprovet, försöker hålla motivationen uppe. Bara att fortsätta öva! Tredje gången gillt?

Jag kuggade 5 ggr också. Det är alltid en tolkningsfråga hur man kör. Vissa är bättre än mig på att se mera tillförlitlig ut. Jag är en osäker människa. Det är svårt att ge en bra intryck på svensk folk överhuvudtaget, tycker jag. Men jag är envis. Ska kämpa vidare vad skulle det inte betyda för mig.

Hela den här tråden styrker mitt resonemang om att det borde införas ett 5 års förbud på att fortsätta försöka ta körkortet om man kuggar 4 gånger.

Ni slösar andras tid, ni tar upp uppkörningsplatser och teoriplatser till folk som tar saken seriöst. Ni står där och skjuter en metaforiskt hagelgevär i hopp om att ni stöter på en instruktör med blödarhjärta. Ni bryr ju er fan inte ett skvatt om andra i trafiken heller.
Vissa ska helt enkelt inte ha körkort, är så enkelt.

Ja, en maxgräns på två uppkörningar per år om dessa bokats via aspiranten själv är rimlig, för att undvika oseriösa som försöker använda uppkörningen som körskola.

Har de bokats in via körskola, alltså, att eleven är ivägsläppt av körskolan och anses klar, borde det istället vara krav på omfattande medicinsk psykisk utredning efter flera kuggningar på raken, eftersom det är troligt att aspiranten helt enkelt har skakiga nerver inför provsituationen och detta måste lösas på något sätt.

Även om jag inte blev lurad på uppkörningen i Lidköping så gick väl uppkörningen ändå inte så bra till, med tanke på att inspektören valde ut en landsvägskorsning på en rätt hårt trafikerad större landsväg under momentet landsvägskörning, trots att det kanske inte var bästa platsen för att pröva det momentet. Vad gäller mitt körsätt så hade jag väl inte alls gjort fel eller kört ”farligt”, tycker inte du att man kör farligt om man exempelvis avsiktligt försöker köra på något fordon som inte stannar för att släppa förbi?

Det var väl inspektörgubben som gjorde fel som ingrep genom att stoppa mig när jag försökte köra in på landsvägen, då jag ansåg mig ha en ledig lucka att köra in på. Han var inte absolut tvungen att ingripa sådär, han skulle väl inte ha gjort så om han hade åkt med mig i min bil idag, när jag har körkort och får köra ”på riktigt”?!
Jag såg faktiskt att en lastbil närmade sig landsvägskorsningen, som var på avstånd, och jag hade då kunnat köra vidare in på landsvägen, för att komma därifrån så snart som möjligt (för hade ni trafikinspektörer tänkt att jag skulle stå still vid landsvägskorsningen för evigt eller hade ni tänkt att jag skulle ge upp uppkörningen om jag ” kunde riskera andra trafikanters liv”?!). Om jag skulle utgöra något hinder för lastbilschauffören som närmade sig så skulle han bara ha behövt bromsa/sänka sin hastighet, det ingår väl i trafikutbildningen att man måste se till att stanna upp i tid om nödvändigt för att undvika kollision med ett hindrande fordon (oavsett om det hindrande fordonet anses ha brutit mot trafikregler om väjningsplikt), men är det något uppkörningsinspektörer inte verkar ha uppfattat eller är det bara något uppkörningsinspektörer har svårt att anpassa sig efter?!

Enligt protokollet över mitt körprov i Lidköping så hade jag INTE brutit mot trafikregler vid infart på landsväg, även om jag ”råkade” hindra andra fordonsförare på landsvägen så att de tvingades bromsa för mig; att köra in på en huvudled på ett sätt som hindrar andra fordonsförare behöver ju inte vara ett (straffbart) trafikregelbrott, utan det är väl tvärtom ett brott att försöka köra på mig med flit då jag utgör ett hinder?! Nu blev jag inte påkörd av den där bilisten jag hindrade vid infart på landsväg, för den bilisten var faktiskt tillräckligt uppmärksam på att jag kom inkörande och beredd att bromsa så att han hann bromsa för mig precis i tid.
Om vi vänder på det, alltså om jag hade kört på en landsväg och hindrats av någon fordonsförare som kört in på landsvägen utan att först stanna för att släppa förbi mig, skulle jag då ha gjort rätt om jag inte hade bromsat utan bara kört vidare utan att ens vara beredd att bromsa, och då riskerat att krocka med bilisten som utgjort hinder för mig?! Hade jag gjort så på uppkörningen så hade antagligen uppkörningsinspektören ingripit genom att bromsa med dubbelkommandot, för att undvika risk för en trafikfarlig situation, men hade jag krockat idag med någon som inte lämnat företräde för mig då jag har företräde, då hade väl jag ”belönats” med att få ersättning för min krockade bil eftersom den som inte lämnat företräde för mig gjort ”fel” och därmed varit vållande till krocken. Jag hade lika gärna kunnat krocka med en körelev, om nu köreleven (av ren ovana) hade kört in på en huvudled i vägen för min bil, som redan färdas på huvudleden, på ett sånt sätt att jag hade krockat med köreleven - och det skulle ju faktiskt bli dyrt för körlärarna eftersom det då är körskolans trafikförsäkring som får stå för ersättningsskyldigheten för min bil.

Om ni hävdar att det är fel att inte stanna för att släppa förbi fordon innan man kör vidare då man har väjningsplikt, då är faktiskt min uppfattning att jag har ”rätt” att kollidera med andra fordonsförare, om de nu inte stannat för att släppa förbi mig då de har väjningsplikt mot mig; teoretiskt sett har jag ”rätt” att krocka i en sån trafiksituation. Även om jag inte är vållande till kollisionen i en sån situation så riskerar väl jag att skada mig själv jätteallvarligt, om jag har riktig jävla otur. (Dock kan jag trösta mig med att jag kan ”belönas” med att få tusentals eller tiotusentals kronor för min bil från motpartsförarens trafikförsäkring, beroende på värdet på min bil.)

Jag tycker inte uppkörningselever som bokar uppkörning privat ska behöva låna bil av Trafikverket. Trafikverkets lånebilar, framförallt diesel-golfar, suger ju!
Hade det hänt att jag (av misstag) kom upp i 50 på den där 30-sträckan förbi Västerås resecentrum, som inspektören uppgav att jag gjorde, om jag hade fått slippa köra Trafikverkets lånebil, som var en dieseldriven Volkswagen Golf? Jag har svårt att tro det.
Jag övningskörde faktiskt med en trafikskola hemma i Älvsjö, där jag bor, några veckor före första uppkörningsförsöket, men trafikskolan gav aldrig mig något erbjudande att låna en av deras bilar för uppkörning, jag vet inte varför. Nu efteråt tycker jag att de skulle ha gett mig ett sånt erbjudande + följt med mig till Västerås, där jag skulle köra upp; då hade jag haft en eventuell chans att förbereda mig genom att ta en övningskörningstur i staden, för att lära känna vägarna så bra som möjligt innan uppkörningen började, och det hade gett mig betydligt större chans att få godkänt på första försöket, som jag olyckligtvis inte fick nu. Då skulle väl jag ha fått slippa göra en andra uppkörning, som av en olycklig slump blev i en skitstad som Lidköping, som verkligen inte är att rekommendera, det är en av de sämsta uppkörningsstäderna man kan välja för uppkörning!
Jag tycker man ska köra upp i Västerås, eller annars Eskilstuna, för Västerås är en mycket bekväm uppkörningsstad med bra och säkra vägar, som underlättar möjligheten att bli godkänd, bara man följer trafikregler och förväntade avsökningsrutiner vid sväng, körfältsbyte och liknande, inte alls som det verkar vara i Lidköping.

De flesta körelever på trafikskolan jag övningskörde hos brukar väl boka uppkörning i Farsta, men jag är säker på att det är betydligt lättare att klara av uppkörningen i Västerås, som ändå inte är farligt långt från Stockholm. Västerås har t.o.m. fler lediga uppkörningstider än Stockholm, och dessutom bättre körprovsresultat än både Stockholm och Gävle.