Gäst 2021-05-07
Så orättvist att folk blir godkända trots massa småfel
Start > Körkortsforum > Vi som tycker det känns svårt …
Vi som tycker det känns svårt att ta körkort
V 2021-05-07
Jag tog mitt körkort idag i Norrköping, på tredje försöket. Sanningen är att detta har ätit upp mig totalt med kuggningarna, hitta nya tider, boka nya dyra lektioner samt hitta hotell inför uppkörningar. Förutom jobb och plugg som löpt parallellt som stressat mig, har det varit hemskt att vara ”den som behövde minst tre uppkörningar”. Prestigen ökar, och likadant med förväntningarna från ens nära. Det ÄR hemskt. Jag har knappt övningskört privat, utan tagit cirka 45-50 lektioner under 8 månaders tid. Jag trodde efter andra kuggningen att jag ALDRIG skulle ta körkort. Det är bakgrunden! Väl framme i Norrköping för tredje uppkörningen får jag en SÅ bra förarprövare. Jag slipper säkerhetskontroll, och han berättar grundligt hur bilen funkar, och frågar mig hur det känns att vara där för tredje gången. Jag gör många mindre misstag i början ( kör mot fel mål, får inte i rätt växel, allmänt oskön körning pga nervös ) och tänker att jag är kuggad IGEN. Men han säger bara ”så, nu vänder du i rondellen och nu kommer allt gå utmärkt”. Han ser igenom nervositeten, och ger mig en chans till. Då lugnar jag mig och resten av körningen går okej. Väl framme igen vet jag inte vad utfallet blir, men han säger att jag är godkänd och att körningen gick BRA! Bara jag får lite mer mängdträning med min egen bil. Tyvärr tror jag att det beror på en mängd faktorer om man blir godkänd- förarprövare, bil, ens egna kunskaper och erfarenheter, plats, dagsform, privatist vs körskola, 1:a, 2:à eller 3:e gången. Dvs, det går inte att förutspå hur det kommer gå. Det enda du själv kan påverka är hur mycket du övar! Sen får ödet sköta resten. Men det är okej att må skit! Men de flesta tar sitt körkort efter några försök. Nu när jag har körkortet känns det så jävla odramatiskt. Det var min story, och det har vart ett rent helvette fram till 10:30 idag när jag fick mitt godkända besked
Kommer ta mig eeeevig fucking heter att bli klar med det här körkortet. Allt känns så fel. Nu har jag börjat fundera igen på att byta körskola. Gick i körskola för över 10 år sedan och då testade jag allt och gjorde alla moment, läraren kändes oengagerad på ett sätt men kändes som han utmanade ens gränser. Den jag har nu verkar helt ärligt livrädd, börjar misstänka att jag blir mjölkad helt enkelt.
Gick över från manuell till automat för att MINSKA på körlektioner men nu känner jag mig likväl förbannat totalt utpumpad. Är det normalt sitta traggla moment 5 som om det var så jävla viktigt att få allt rätt? Har sagt flera gånger att jag har begränsad ekonomi och känns som läraren är manisk kring att få allt korrekt. Och så verkar han som sagt livrädd. Skulle parkera förra veckan och han fick mig att tro att jag gjorde allt fel och sen sa han ”det blev ju perfekt”. Sen kör man tillbaks igen.
Kommer inte ha råd med det här. Äcklas seriöst av allt vad körkort heter och önskar så att alla äckliga körskolor går i konkurs antingen när bilarna blir automatiserade eller att staten en gång för alla krossar deras äckliga monopol.
Gick över från manuell till automat för att MINSKA på körlektioner men nu känner jag mig likväl förbannat totalt utpumpad. Är det normalt sitta traggla moment 5 som om det var så jävla viktigt att få allt rätt? Har sagt flera gånger att jag har begränsad ekonomi och känns som läraren är manisk kring att få allt korrekt. Och så verkar han som sagt livrädd. Skulle parkera förra veckan och han fick mig att tro att jag gjorde allt fel och sen sa han ”det blev ju perfekt”. Sen kör man tillbaks igen.
Kommer inte ha råd med det här. Äcklas seriöst av allt vad körkort heter och önskar så att alla äckliga körskolor går i konkurs antingen när bilarna blir automatiserade eller att staten en gång för alla krossar deras äckliga monopol.
Hej. Hoppas ni kämpar på med era körkort och ge inte upp! Min story är att jag var 31 när jag skulle ta det. Det är tio år sedan.
Det hade hängt över mig länge. Jag började i 20årsåldern men mycket annat kom emellan. <Bodde i Stockholm länge och ”behövde inte det” vilket stämde, jag tog t-banan, cykel eller gick.
Jag blev inspirerad när min granne, 60, tog körkort, kan hon så kan jag tänkte jag käckt!
Övningskörde massvis med min kompis (tack Johan<3) OCH tog ca 60 lektioner på körskola japp ni läste rätt Man kan väl säga att jag inte hade helt lätt för det. Framför allt behövde jag öva på att scanna av och planera körningen. Se långt fram.
Första uppkörningen var katastrof. Kalmar. Jag körde mot rött. Helt sjukt. Men jag var så uppstressad.
På andra uppkörningen, en månad efteråt, satte jag det. jag var nervös men gjorde en del manövrar som instruktören tyckte visade på ”mogen körning”. När jag sedan skulle parkera bilen och avsluta fick jag hjärnsläpp, bilen hamnade helt snett. Då sa han att vi glömmer det. I övrigt kör du nu rätt bra, men du måste ta det lugnt och fortsätta mängdträna.
Ska även berätta att jag lyckades kugga halkan pga att jag körde för snabbt och de ”tog mig av banan”, så jävla knäckande. Men andra halkan så gick det superbra.
Som ni märker var kanske inte bilkörning en av de gåvor Gud gav mig när han skapade mig...MEN! Trots att jag lade ut väldigt mycket pengar på körlektioner så har jag stor nytta av det. Jag tänker fortfarande vad Stefan eller Mia (mina körlärare) hade sagt om det här, vad var det nu Stefan sa om rondeller etc. Så jag fick en massa kunskap med mig som fortfarande sitter som inristat.
Nu kör jag varje dag och är väl ganska säker men det var en lång väg. så ge inte upp. Kan jag så kan ni... jag kör både i Stockholm och Malmö pga jobb och det är inte helt lätt alla gånger, men... SÅ glad att jag tog det, glömmer aldrig datumet 15 september 2013
Det hade hängt över mig länge. Jag började i 20årsåldern men mycket annat kom emellan. <Bodde i Stockholm länge och ”behövde inte det” vilket stämde, jag tog t-banan, cykel eller gick.
Jag blev inspirerad när min granne, 60, tog körkort, kan hon så kan jag tänkte jag käckt!
Övningskörde massvis med min kompis (tack Johan<3) OCH tog ca 60 lektioner på körskola japp ni läste rätt Man kan väl säga att jag inte hade helt lätt för det. Framför allt behövde jag öva på att scanna av och planera körningen. Se långt fram.
Första uppkörningen var katastrof. Kalmar. Jag körde mot rött. Helt sjukt. Men jag var så uppstressad.
På andra uppkörningen, en månad efteråt, satte jag det. jag var nervös men gjorde en del manövrar som instruktören tyckte visade på ”mogen körning”. När jag sedan skulle parkera bilen och avsluta fick jag hjärnsläpp, bilen hamnade helt snett. Då sa han att vi glömmer det. I övrigt kör du nu rätt bra, men du måste ta det lugnt och fortsätta mängdträna.
Ska även berätta att jag lyckades kugga halkan pga att jag körde för snabbt och de ”tog mig av banan”, så jävla knäckande. Men andra halkan så gick det superbra.
Som ni märker var kanske inte bilkörning en av de gåvor Gud gav mig när han skapade mig...MEN! Trots att jag lade ut väldigt mycket pengar på körlektioner så har jag stor nytta av det. Jag tänker fortfarande vad Stefan eller Mia (mina körlärare) hade sagt om det här, vad var det nu Stefan sa om rondeller etc. Så jag fick en massa kunskap med mig som fortfarande sitter som inristat.
Nu kör jag varje dag och är väl ganska säker men det var en lång väg. så ge inte upp. Kan jag så kan ni... jag kör både i Stockholm och Malmö pga jobb och det är inte helt lätt alla gånger, men... SÅ glad att jag tog det, glömmer aldrig datumet 15 september 2013
jag gjorde många gånger körprov men jag blir inte godkänt
Jag tog mitt körkort första gången 2015
Körde upp i Karlshamn och 2 gånger då det va fullbokat.klarade det utan problem
Teorin oj den gjordes nog 8-10 gånger
Utan att klara det
Provade då muntligt och klarade det andra gången 57 rätt
Blev av med körkortet 2019
Och tog det på nytt 2023
Då teori andra försöket 52 rätt och första uppkörning
Men inte en körlektion på trafikskola någonsin
Utan endast på utbildningar för kunna övningsköra
Och övningskörde med min fru båda gånger
Och endast pluggat gratis app på mobilen
Men mycket svårare med teorin i dag
Men det går
Och ge ej upp Utan kämpa på
Så ses vi ute på vägarna
Och va rädd om körkortet
Och det är jag och kör inte förfort
Vi hinner om vi planerar körningen
Lycka till alla där ute
Körde upp i Karlshamn och 2 gånger då det va fullbokat.klarade det utan problem
Teorin oj den gjordes nog 8-10 gånger
Utan att klara det
Provade då muntligt och klarade det andra gången 57 rätt
Blev av med körkortet 2019
Och tog det på nytt 2023
Då teori andra försöket 52 rätt och första uppkörning
Men inte en körlektion på trafikskola någonsin
Utan endast på utbildningar för kunna övningsköra
Och övningskörde med min fru båda gånger
Och endast pluggat gratis app på mobilen
Men mycket svårare med teorin i dag
Men det går
Och ge ej upp Utan kämpa på
Så ses vi ute på vägarna
Och va rädd om körkortet
Och det är jag och kör inte förfort
Vi hinner om vi planerar körningen
Lycka till alla där ute
Min lillasyster berättade någon gång senaste julen att hon hade haft uppkörning för andra gången, men hon blev kuggad liksom på första försöket, jag tror hon körde upp i Farsta båda gångerna.
På första försöket blev hon kuggad ”enbart” med anledning av ett mindre misstag, att hon placerade bilen närmast vänster vägkant istället för vid mitten av körbanan vid vänstersväng. Det kunde kanske ha utgjort potentiell trafiksäkerhetsrisk om något mötande fordon närmat sig korsningen samtidigt.
Min lillkusin, som är bara tio veckor äldre än lillasyster, försökte tydligen ta körkort kort efter sin 18-årsdag, men blev kuggad på första försöket, och på andra försöket också, och som resultat av det blev det tydligen svårare för honom att boka ny tid för körprov, eftersom körkortselever som inte haft sin uppkörning än prioriterades före honom.
Numera måste man tydligen ha fått godkänt på teoriprovet för att kunna avlägga körprov, och det tycker jag är onödigt. När jag skulle ta körkort så var man inte tvungen att bli godkänd på teoriprovet först, men däremot var man alltid tvungen att göra teoriprovet först, men även om man blev kuggad på teorin så skulle man ändå göra körprovet (och man kan klara uppkörningen på första försöket även om man inte klarar teorin), och om man skulle bli godkänd på ett av delproven så hade man två månader på sig (nu sex månader) från dagen man blev godkänd på det avklarade, att avklara det delprov som icke blivit godkänt.
På första försöket blev hon kuggad ”enbart” med anledning av ett mindre misstag, att hon placerade bilen närmast vänster vägkant istället för vid mitten av körbanan vid vänstersväng. Det kunde kanske ha utgjort potentiell trafiksäkerhetsrisk om något mötande fordon närmat sig korsningen samtidigt.
Min lillkusin, som är bara tio veckor äldre än lillasyster, försökte tydligen ta körkort kort efter sin 18-årsdag, men blev kuggad på första försöket, och på andra försöket också, och som resultat av det blev det tydligen svårare för honom att boka ny tid för körprov, eftersom körkortselever som inte haft sin uppkörning än prioriterades före honom.
Numera måste man tydligen ha fått godkänt på teoriprovet för att kunna avlägga körprov, och det tycker jag är onödigt. När jag skulle ta körkort så var man inte tvungen att bli godkänd på teoriprovet först, men däremot var man alltid tvungen att göra teoriprovet först, men även om man blev kuggad på teorin så skulle man ändå göra körprovet (och man kan klara uppkörningen på första försöket även om man inte klarar teorin), och om man skulle bli godkänd på ett av delproven så hade man två månader på sig (nu sex månader) från dagen man blev godkänd på det avklarade, att avklara det delprov som icke blivit godkänt.
Mina tips är:
1. (Teori) Ta det lugnt. Misslyckas du första gången är det ingen big deal, och har du det mindsetet ökar oddsen exponentiellt för att du klarar det. Börja med teorin tidigt, och studera den på ett sätt som är roligt. Läs exempelvis 30-60 min varje dag i en månad, det kopplat med att du inte är speciellt brydd om du klarar det eller inte på första försöket ger dig en otroligt mycket större chans att klara det. Övertänk inte heller frågorna, trafiken är hattig och en simpel regelfråga ska inte ta många sekunder att lista ut, men då gäller självklart att du har de grundläggande principerna i bakhuvudet.
2. (Körning) Kör jävligt mycket privat. 100h, 1000h, allt beror på hur snabbt du lär dig. Kör gärna med någon som inte är en paragrafryttare, du kan enbart lära dig så det sätter sig i ryggraden om du vågar utsätta dig för riskerna du försöker undvika: Ex: se vad som händer om du kör 20kmh för snabbt i en kurva, se hur det känns att ha ordentlig uppsikt och ha bra flyt, även om du inte följer alla regler. Allt detta kan finslipas efteråt, men kör du som en robot från första början kommer du aldrig FÖRSTÅ varför du ska köra enligt reglerna.
1. (Teori) Ta det lugnt. Misslyckas du första gången är det ingen big deal, och har du det mindsetet ökar oddsen exponentiellt för att du klarar det. Börja med teorin tidigt, och studera den på ett sätt som är roligt. Läs exempelvis 30-60 min varje dag i en månad, det kopplat med att du inte är speciellt brydd om du klarar det eller inte på första försöket ger dig en otroligt mycket större chans att klara det. Övertänk inte heller frågorna, trafiken är hattig och en simpel regelfråga ska inte ta många sekunder att lista ut, men då gäller självklart att du har de grundläggande principerna i bakhuvudet.
2. (Körning) Kör jävligt mycket privat. 100h, 1000h, allt beror på hur snabbt du lär dig. Kör gärna med någon som inte är en paragrafryttare, du kan enbart lära dig så det sätter sig i ryggraden om du vågar utsätta dig för riskerna du försöker undvika: Ex: se vad som händer om du kör 20kmh för snabbt i en kurva, se hur det känns att ha ordentlig uppsikt och ha bra flyt, även om du inte följer alla regler. Allt detta kan finslipas efteråt, men kör du som en robot från första början kommer du aldrig FÖRSTÅ varför du ska köra enligt reglerna.
Till alla er som kämpar, jag vill dela med mig min story, för att jag själv fick så mycket av att läsa andras berättelser när det kändes tufft.
Jag började övningsköra på en trafikskola 2008, när jag var 17 år. Och fick mitt körkort förra veckan 32 år gammal!
Där i mellan var jag helt övertygad om att det var nåt fel på mig, att jag inte kunde få körkort för att jag var så dum och korkad.
Första gången började jag övningsköra på en trafikskola i en storstad. Jag var blyg och nervös. Fick en lättirriterad lärare som tappade tålamådet och blev elak när jag hade problem. Han sade saker som ”undrar vad som finns i din hjärna? Inget?” och ”du är nog lite för mycket av en konstnär för det här”
Att vi inte funkade ihop med läraren gjorde att jag var allt för stressad på körlektionerna och lärde mig ingenting ordentligt. Körde bara på och hoppades på det bästa. Till slut bokade de mig till körprovet trots att jag kände mig osäker. Jag körde upp i centrala Helsingfors och kuggade gång efter gång. Jag var sönderstressad och nervös men bokade bara en ny uppkörning en efter en tills jag hade kuggat 6 gånger och var helt slut.
Jag fattar inte varför ingen satt stopp på detta. Jag hade helt klart inte tillräckligt mycket kunskaper för att klara mig. Men jag tuffade bara på tills att jag hade inget självförtroende kvar. Till slut svarade jag inte på körskolans samtal utan mamma fick ringa dem och säga att jag tar en paus.
Den pausen varade 14 år.
I mars skulle en jämnårig kompis till mig skaffa sitt körkort och då tänkte jag att nu ska jag ta min revanch. Jag hade haft en identitet som den som inte har körkort, som kuggat körprovet 6 gånger, haha, och bara inte kunde köra bil.
Jag hade hunnit flytta till Sverige, bli vuxen, få ett jobb etc. men ändå blev jag återigen en nervös liten 17-åring bakom ratten. Skillnaden var att denna gången hade jag en helt fantastisk lärare. Alltid på bra humör, allttid peppande, trevlig och rolig. Jag hade mycket svårigheter, allting tog sån tid. Hade svårt men växlingen, uppmärksamheten, närverna, you name it. Men jag hade bestämt mig (och sparat en hel del pengar för detta)
Framför allt hade jag svårt med backning. Kunde inte fatta hur bilen var placerad eller hur och när och varför jag skulle ratta. Läraren visade mig gång efter gång och förklarade tills jag fattade. Vi kunde skämta om detta, men aldrig på ett sätt som fick mig att känna mig korkad. Vi skrattade tillsammans åt situationen och sen gjorde vi om!
Jag kommer alltid minnas mina två trafiklärare: den ena oprofessionella och elaka människan och den andra helt fantastiska peppande personen som fick mig att tro på mig själv.
Med risk att det här blir lite cheesy så känns hela körkortet som en mycket större grej för mig. Visst är körkortet stort i sig, men för mig har det visat att jag kan komma tillbaka, göra grejer som känns svåra och jobbiga. Och det kan ni också!
Jag klarade min uppkörning på första försöket den här gången. Det var inga konstigheter, det var bara att jag behövde tid och lung och ro för att lära mig. Det tog 59 40-minuters körlektioner. Och det var värt det. Nu har jag mitt körkort
Så heja på er alla som känner att det är svårt! Det är det för vissa av oss men det går!
Jag började övningsköra på en trafikskola 2008, när jag var 17 år. Och fick mitt körkort förra veckan 32 år gammal!
Där i mellan var jag helt övertygad om att det var nåt fel på mig, att jag inte kunde få körkort för att jag var så dum och korkad.
Första gången började jag övningsköra på en trafikskola i en storstad. Jag var blyg och nervös. Fick en lättirriterad lärare som tappade tålamådet och blev elak när jag hade problem. Han sade saker som ”undrar vad som finns i din hjärna? Inget?” och ”du är nog lite för mycket av en konstnär för det här”
Att vi inte funkade ihop med läraren gjorde att jag var allt för stressad på körlektionerna och lärde mig ingenting ordentligt. Körde bara på och hoppades på det bästa. Till slut bokade de mig till körprovet trots att jag kände mig osäker. Jag körde upp i centrala Helsingfors och kuggade gång efter gång. Jag var sönderstressad och nervös men bokade bara en ny uppkörning en efter en tills jag hade kuggat 6 gånger och var helt slut.
Jag fattar inte varför ingen satt stopp på detta. Jag hade helt klart inte tillräckligt mycket kunskaper för att klara mig. Men jag tuffade bara på tills att jag hade inget självförtroende kvar. Till slut svarade jag inte på körskolans samtal utan mamma fick ringa dem och säga att jag tar en paus.
Den pausen varade 14 år.
I mars skulle en jämnårig kompis till mig skaffa sitt körkort och då tänkte jag att nu ska jag ta min revanch. Jag hade haft en identitet som den som inte har körkort, som kuggat körprovet 6 gånger, haha, och bara inte kunde köra bil.
Jag hade hunnit flytta till Sverige, bli vuxen, få ett jobb etc. men ändå blev jag återigen en nervös liten 17-åring bakom ratten. Skillnaden var att denna gången hade jag en helt fantastisk lärare. Alltid på bra humör, allttid peppande, trevlig och rolig. Jag hade mycket svårigheter, allting tog sån tid. Hade svårt men växlingen, uppmärksamheten, närverna, you name it. Men jag hade bestämt mig (och sparat en hel del pengar för detta)
Framför allt hade jag svårt med backning. Kunde inte fatta hur bilen var placerad eller hur och när och varför jag skulle ratta. Läraren visade mig gång efter gång och förklarade tills jag fattade. Vi kunde skämta om detta, men aldrig på ett sätt som fick mig att känna mig korkad. Vi skrattade tillsammans åt situationen och sen gjorde vi om!
Jag kommer alltid minnas mina två trafiklärare: den ena oprofessionella och elaka människan och den andra helt fantastiska peppande personen som fick mig att tro på mig själv.
Med risk att det här blir lite cheesy så känns hela körkortet som en mycket större grej för mig. Visst är körkortet stort i sig, men för mig har det visat att jag kan komma tillbaka, göra grejer som känns svåra och jobbiga. Och det kan ni också!
Jag klarade min uppkörning på första försöket den här gången. Det var inga konstigheter, det var bara att jag behövde tid och lung och ro för att lära mig. Det tog 59 40-minuters körlektioner. Och det var värt det. Nu har jag mitt körkort
Så heja på er alla som känner att det är svårt! Det är det för vissa av oss men det går!
Läst era historier och blir impad av hur många kämpar och inte ger sej. Själv har jag tagit många körkort (A, B, C, CE ) och alltid klarat både teori och uppkörning första gången. Inte så att jag har haft lätt för pluggandet, men jag har tyckt att det varit roligt. Det sista CE gjorde jag helt privat utan skola. Pluggade på dator och övningskörde privat.
Om jag klarade alla dessa behörigheter, så kan ni också Jag tror att om man börjar intressera sej går det bättre.
Men nu har jag fått för mej att ta taxikort. Är 58 år och det fastnar definitivt sämre nu. Kämpar med kartläsningen. Nån som gjort det här som vet hur navigeringsdelen fungerar? Måste man kunna dividera i huvudet? Och mäta med linjal? Får man ha papper och penna med?
Linus
Om jag klarade alla dessa behörigheter, så kan ni också Jag tror att om man börjar intressera sej går det bättre.
Men nu har jag fått för mej att ta taxikort. Är 58 år och det fastnar definitivt sämre nu. Kämpar med kartläsningen. Nån som gjort det här som vet hur navigeringsdelen fungerar? Måste man kunna dividera i huvudet? Och mäta med linjal? Får man ha papper och penna med?
Linus
Senaste foruminläggen
Rubrik
Inlägg
Senaste inlägget
