Vi som tycker det känns svårt att ta körkort

Kuggar 6 gånger nu .. så tröttsam och hopplöst.

Hej,

Jag bestämde mig på ”äldre dar” att börjar med pandemiprojektet /äventyret med målet att ta körkort. Automat.
Har övningskört under två månader förra året och började på nytt i April i år. Kunskapsprov hade jag haft 26 februari. över förstås både privat och i skolan. Tiden går fort och skolan säger att jag behöver öva mer och flera moment.
Jag har inte lyckats än att anamma alla de momenten och är inte säker i flera situationer.
Har bokat uppkörning i början av Juli och räknar med att skolan säger att jag inte är redo eller att jag få köra upp men kuggar. Sedan vet inte jag om hinner få en tid fram till 26 Augusti ( perioden går ut) även om jag går genom körskolan.
Kör varje morgon till mitt jobb i ca 13-15 minuter ( privat) och tycker att det är avkopplande, men när jag kör med läraren känner jag mig osäker och gör de fel som jag inte brukar göra med min privata handledaren.
Försöker få bort den känsla av ”prov” varje gång jag sätter mig med läraren, men icke lyckas jag.

Jag är glad att ni delar med era erfarenheter. Håller med att det är ganska svårt och krävande , men kommer att försätta testa mina gränser och utmana mig. Vi få se MVH

Jag övningskörde från augusti 2019 till juni 2021. Då var det enbart via trafikskolan och med ibland med stora mellanrum, det längsta uppehållet var 6 månader. Majoriteten av körtiden skedde augusti 2020- juni 2021, och nu i månads 7/6 fick jag äntligen körkortet efter tre misslyckade försök. Det svåra var att komma ihåg allt på samma gång, och att applicera teorin i praktiken. Men det går bara man tar det lugnt och kör försiktigt.

Mitt tips: Hypa inte upp uppkörningen och teoriprovet för mycket, för då blir man bara onödigt nervös. Dessutom, om du begår ett misstag på körprovet, släpp det då och fokusera på att åtminstone resten blir bra. Min back-parkering var rätt dålig, men efter vi kört tillbaka till Trafikverket sa inspektören ”Godkänd. Du är visserligen medelmåttig i ditt körande, men du kör säkert och är uppmärksam”. Och det är ju lite det som är grejen med provet, att köra säkert även om du inte är ett proffs på precis allting som har med bilen/körandet att göra.

Jag är för övrigt 27 år och tillhör de som inte tycker det var lätt att ta körkortet.

Ville bara påpeka en grej med mitt senaste inlägg: Med ”dålig backparkeirng” menar jag att det tog lite tid för mig att genomföra ordentligt. Men resultatet blev bra.

Testa att få din privata körning att kännas mer som ett prov. Blir du mer van vid det kanske. I alla fall en en checklista av vad du ska öva på när du klr privat. Anpassa rutten för att träna olika saker på väg till jobbet.

Jag har tidigare skrivit i tråden. Jag tog körkort igår på första försöket, 36 år gammal. Mycket tack vare min körskollärare som varit benhård med avsökning, anpassning, samspel och detaljer i manövreringen. Jag tog några extra lektioner på slutet för att jobba med nervositeten. Min sista lektion gick inget vidare, missade höger ytterspegel. Jag körde sedan en sista gång med handledare några dagar innan uppkörning och då gick det så bra. Jag var ovan vid Passaten och växlingen gick inte toppen enligt mig själv. Inspektören hade inget att anmärka på. Äntligen. Kämpat seriöst med körkortet sedan oktober förra året. Mer intensivt med körskolan ungefär varannan vecka sedan mars. Pluggade teori varje kväll när barnen sov eller tittade på tv. Körde varje lördag och söndag hemma med handledare (sambo). Jag minns i början hur nervös jag blev bara jag fick möte i mindre villaområde och nu kan jag köra med intensiv trafik i storstad.
Det är bara att fortsätta kämpa så kommer det att gå bra för er

Men varför gör vissa fel men får ändå godkänt ????

För att förtydliga: under min uppkörning missade jag inte höger ytterspegel. Jag frågade specifikt om avsökningen efteråt och han tyckte att min uppsikt var bättre än hans egen utan att störa andra trafikanter eller att manövreringen påverkades.
Jag tror att inspektörerna har erfarenhet och kan bedöma, i mitt fall min inspektör hade jobbat med det i 20 år.

Jag (ts) kämpar på. Att börja övningsköra har gjort att jag börjar analysera varför körkort har känts så svårt. Rädsla för att orsaka olycka är en stor bit. Rädsla för att man är helt oduglig bakom ratten, och få höra att man inte borde ha körkort. Misslyckas med uppkörningar (tär på självkänslan).

Jag har en långsam inlärningskurva när det gäller tillämpning av regler. I många exempel i böcker och videor är det relativt litet trafik, och det ter sig tämligen logiskt och enkelt, i verkligheten när man står i en rondell, med buss bakom sig och lastbilar och bilar i tät trafik i rondellen, som inte blinkar ordentligt, känns det stressigt.

Nu kör jag i 80-100 km/h (beroende på väg och trafik), rätt obehindrat (kan vara svårt när det är kurvigt), något jag hade svårt att föreställa mig. Tycker fortfarande det är svårt med filbyten (svårt att bedöma avstånd) vid flerfiliga. När man kör på te x Kungsholmen i Stockholm, är det inte så hög fart, men fullt av cykelbanor och bussfiler, samt mängder cyklister mm.

Jag skrev precis teoriprov och fick 51. Jag har gjort så himla många ”test” slutprov! Så sjukt besviken. Förstår precis känslan att man börjar analysera varför det är så svårt? Det känns typ pinsamt att inte kunna det teoretiska när det är sånt jag ska vara bra på. Men frågorna när man väl sitter där är så konstigt ställda? Kändes ännu tråkigare att sen inte veta vilka frågor man svarat fel på, bara inom vilket område :/ det tar så mycket av en. Att försöka få ihop det med pengar och jobb och ens liv. Är så trött.