Hej allihopa!
Min första uppkörning var i måndags. Jag möttes av en man som till en början framstod som en relativt trevlig person, pratglad och dylikt. När vi tagit oss till bilen fick jag göra en kontroll av bromsarna, där jag lyckades med en mindre tabbe genom att inte ha någon växel i när jag skulle lätta på kopplingen och kolla parkeringsbromsen. Detta var dock ingen större fara. Själva uppkörningen gick enligt mig väldigt smidigt, trots en svidande nervositet. När vi väl kommit tillbaka så talade han om för mig väldigt snabbt att jag ej hade klarat mig. Felet? Jag hade vid en korsning på en pinnsmal väg, som konstruerad för att folk skall kuggas på, inte varit uppmärksam. En korsning. Av 10. Dessutom så hade jag av vana lagt mig en fil till vänster på motorvägen, menat att jag inte låg i den yttersta filen, som jag vet inte går åt hållet som vi skulle åt. Japp, det indikerade för honom farlig körning.
Andra gången var idag. Samma visa här, fast jag var betydligt mer försiktigt i villaområden än vad jag var förra gången, det vill säga köra mindre än 10km/h i vissa fall för att undvika en situation som liknade den i måndags. Efter uppkörningen, som gick väldigt smidigt, trots att jag vid ett tillfälle körde fel väg och fick vända, så blev jag återigen omtalad att jag var underkänd. Denna gång för att jag hade kört ut från en motorväg allt för sent. Här kommer det jobbiga: jag låg jämsides en lastbil och kunde därför inte flytta mig särskilt mycket alls. Detta var alltså felet. När jag, dumt nog, konfronterade henne lite mjukt men rakryggat, så talade hon om för mig att detta var farligt agerande i trafik, med ett snett leende på läpparna. Hon log alltså. Jag tänker inte gå hela vägen och säga att hon njöt av det, men det var starkt indikerat.
Detta var inte så kul att höra såklart, eftersom att jag är en fattig student som gärna vill spendera dessa pengar på mat. Dessutom så var det tänkt att jag skulle skjutsa min kära broder till flygplats idag, för att han sen åker iväg resterande del av vintern , och att det hade varit en härlig stund när vi två sitter i bilen påväg till flygplatsen.
Någonting annat som gör mig väldigt ledsen med allt detta är hur många av mina vänner, som, om jag vågar mig på att säga detta, inte håller samma kaliber som jag när det kommer till bilkörning, har körkort. Att de enkelt tog det på första försöket gör det hela inte bättre.
mentalt sett så är jag inte den starkaste i hela världen, och hela denna scharad har tärt så otroligt mycket på mitt självförtroende och mitt välmående. Jag hoppas att tredje gången gillt gäller och att det finns någon rättvisa här i världen. Man undrar om detta är karma för hur ofattbart ondskefull jag är som person.
Deppigt inlägg, jag vet, men jag hoppas nog att det finns folk som kan relatera till hur jag känner. Man känner sig otroligt ensam när man sitter där och blir kuggad. Usch.
Men försök träna på det du (enligt inspektörernas åsikt) gjorde fel så går det nog tredje gången. Man är inte korkad för att man kuggat. Jag blev själv kuggad 2 gånger men det berodde ju på att inspektörerna var taskiga mot mej, det berodde inte på att jag var korkad. De är väl petiga på uppkörningen bara för att de vill ha ”säkra förare” men man kan ju vara en säker förare även om man inte kört ”säkert” vid uppkörningstillfället. En som klarat sig på fjärde försöket, vilket en hel del gjort, kan ju köra bättre än en som klarat sig på absolut första. Jag tycker själv att mina kuggningar var rätt felaktiga och orättvisa (på ett sätt var de det), speciellt min 2:a kuggning. Visst gjorde jag väl lite fel men det tycker jag inte var saker jag skulle ha kuggats för, det var inte direkt mitt eget fel tycker jag att jag gjorde de där felen som dessutom bara var småsaker, och många dumskallar, speciellt inspektörerna, har kritiserat och skällt ut mej bara för att jag ”vägrar inse att jag själv har och har gjort fel”, taskigt...!
Men lycka till! Var körde du förresten upp, och var ska du köra upp 3:e gången?