Angående 50-väg utan huvudled med anslutande 30-vägar

Du ska veta en sak: Jag körde en gång på en Chrysler då familjen som ägde Chrysler-bilen fick för sig att bara köra in på en huvudled utan att först stanna för att släppa förbi min bil, som just närmade sig i cirka 50 km/tim, trots att de där måste stanna för att släppa förbi min bil, som redan färdas inne på huvudleden, innan de kör in, och min bil åkte bara rakt in i ”arslet” på Chryslern. De hävdade att det var mitt fel för att jag ”körde på bakifrån”, men polisen avstod från att utfärda böter för någon av oss och mitt försäkringsbolag Moderna försäkringar gav mig rätt, med motiveringen att motparten är vållande om det nu hände att de svängde in i vägen för mig och blev påkörda bakifrån av mig alldeles efter vägkorsningen; i en sån trafiksituation måste de som har väjningsplikt stanna före korsningen för att släppa förbi mig innan de kör vidare.

När jag närmade mig den där korsningen i cirka 50 km/tim så hade jag faktiskt kört i 50 förbi minst ett obevakat övergångsställe, men varken polisen eller försäkringsbolagen tog hänsyn till att jag kört i 50 förbi ett övergångsställe, alltså är det inte förbjudet enligt lag att köra i 50 förbi ett övergångsställe om det nu är en 50-väg (även om uppkörningsinspektörer mycket väl kan bedöma det som trafikfarligt trafikbeteende). Man är ju inte direkt skyldig enligt lag att sänka sin hastighet strax före ett övergångsställe, om man nu inte har några gående att behöva väja för; om man anser att det är förbjudet att köra 50 förbi ett övergångsställe (oavsett om det finns gående där eller inte) så kanske man borde ta och tänka om och studera trafikjuridik lite bättre.
Om det anses olämpligt att köra i 50 på en väg med ett flertal övergångsställen, varför är hastighetsbegränsningen då 50 km/tim? På en väg som Götalandsvägen i södra Stockholm, där jag körde på en Chrysler bakifrån, bör man faktiskt tänka på att sänka hastigheten till 30 eller åtminstone till 40 km/tim + eventuellt anlägga nya fartgupp strax före övergångsställena.

Du är den typiskt omogna föraren som det står om i boken. Du har rätt att köra 50 och blir nästan glad när du krockar, för du hade rätt!

Om det var fel av mig att köra på Chryslern bakifrån, trots att Chryslern inte följde trafikregler (om väjningsplikt), då var det väl lika fel av den där Lidköpingsinspektören jag körde upp med på andra försöket att ingripa genom att stoppa mig vid infart på landsväg, för att jag var på väg att köra in på landsvägen samtidigt som en lastbil närmade sig.Han kunde hellre bara ha låtit mig köra vidare och visat förståelse för varför jag eventuellt hindrade en lastbil istället för att kugga mej?!

Jag såg självklart att en lastbil närmade sig korsningen där jag var på väg in på landsvägen, som var orimligt hårt trafikerad, men den var faktiskt på avstånd så jag kunde köra vidare trots att den närmade sig; skulle jag utgöra eventuellt hinder för lastbilsföraren så skulle han bara ha behövt bromsa/sänka sin hastighet om det vore nödvändigt för att undvika risk för att köra på mig! Andra gången jag försökte köra vidare ingrep han inte, trots att en annan bilist närmade sig, men att jag ”råkade” hindra den bilisten var ingen katastrof för han var faktiskt beredd att bromsa och hann stanna upp precis i tid bakom mig. Inspektören verkade inte alls visa någon förståelse för att landsvägen var ”för hårt trafikerad”; även om jag hade stått still vid landsvägskorsningen i evigheter så hade jag väl inte haft chansen att köra in utan att utgöra eventuellt hinder för andra på landsvägen, och blir man hindrad av en som kör in på en huvudled så är man väl ändå skyldig att se till att stanna om det är erforderligt för att undvika trafikolycka?! Det står t.o.m. i paragraf 1 i Trafikförordningen att man måste iaktta den omsorg och varsamhet som är erforderlig för att undvika trafikolyckor, även i en trafiksituation där andra trafikanter har väjningsplikt.

Lyckligtvis var jag inte i Lidköping när jag klarade uppkörningen på tredje försöket, utan jag var i Västerås; hade jag varit tillbaka i Lidköping så hade jag sannolikt blivit kuggad igen. Nu i efterhand tycker jag att jag skulle ha fått slippa köra en andra uppkörning, som av en slump blev i Lidköping. Som jag sagt så tycker jag att det borde införas en ny regel, att en kuggad uppkörningselev ska få ett föreläggande att, istället för att göra om körprovet, komplettera sitt kuggade körprov hos en trafikskola; för min del hade det varit mycket lättare att bara vända mig till en trafikskola hemma i Stockholm alternativt i Västerås (där jag blev kuggad på första försöket) för att ”köra upp” de brister jag bedömdes uppvisa på uppkörningen (i Västerås), än att behöva göra om hela körprovet, jag hade ändå inte uppvisat några jättestora brister och såna småsaker bör helst av allt inte ha lett till kuggning. Trafikskolan jag kompletterade uppkörningen hos skulle väl sen efteråt, om de ansåg mig ha klarat av mina brister, kunna anmäla mitt körprov som godkänt efter komplettering; det skulle faktiskt spara platser i kön till körproven.

Huruvida en fordonsförare visar (tillräcklig) hänsyn mot gående och cyklister är faktiskt bara en bedömningsfråga. Att uppkörningsinspektörer kanske bedömer hastighet omkring 50 km/tim förbi ett övergångsställe som bristande hänsyn behöver inte betyda juridiskt att det är bristande hänsyn. Enligt lag är man inte skyldig att köra i lägre fart än 50 förbi ett övergångsställe/ett fartgupp (som tål en hastighet omkring 50), trots att det är en 50-väg, om man nu inte har gående att behöva väja för; man kan ju se tydligt om man har gående att behöva väja för eller inte. Förresten är det inget övergångsställe vid den där stenlagda upphöjningen vid Våghusbron i Västerås, är det inget markerat övergångsställe där så har fordonsförare inte väjningsplikt mot gående som ämnar korsa körbanan, utan gående har tvärtom plikt att väja för fordon som närmar sig. Likadant med cyklister: även om det inte är förbjudet enligt lag att cykla på ett övergångsställe så har man som fordonsförare inte väjningsplikt mot en cyklist på ett övergångsställe, eftersom cyklisten icke är gångtrafikant, varför cyklisten inte kan förvänta sig att få företräde till skillnad från gående, utan en cyklist som ämnar korsa eller annars färdas in på en körbana på ett övergångsställe har väjningsplikt mot fordon som närmar sig övergångsstället.

Trafikjuristen Ingemar Jeanlo har för övrigt berättat om ett antal rättsfall där han hjälpt fordonsförare som kört på gående att frias från ansvar för påkörningsolyckan och från att bli dömda för vårdslöshet i trafik och brott mot Trafikförordningen. Att Ingemars klienter ställts inför rätta för brott mot Trafikförordningen har faktiskt berott på otillräcklig kunskap om hur trafikbestämmelserna skall tolkas och tillämpas, vilket Ingemar hävdar sig ha upplevt att relativt många domare och jurister har bristande kunskap om.
Något relativt många gångtrafikanter såväl som jurister och domare saknar kunskap om är att det inte bara är fordonsförare som har väjningsplikt mot gående som ämnar korsa körbanan på ett övergångsställe, utan gående som just ämnar korsa körbanan har också en plikt att visa särskild ”hänsyn till fordons hastighet och avstånd till övergångsstället”, något relativt många gående inte brukar göra, utan bara gå rakt ut över körbanan utan att ens uppmärksamma om något fordon närmar sig. De som gått rakt ut på övergångsställen har, liksom många icke-trafikjuridikkunniga jurister, haft den felaktiga uppfattningen att gående har ”förkörsrätt”, som gående inte alls har, ens på ett övergångsställe. Att gå rakt ut över en körbana är varken varsamt trafikbeteende eller ens tillåtet enligt lag.
Syftet med att visa hänsyn är väl att tydligt visa sin avsikt att korsa körbanan för fordon som närmar sig, då hinner föraren i god tid uppfatta att en ämnar korsa körbanan, och sänka hastigheten eller stanna före övergångsstället för att släppa över en.

Om det finns en mindre upphöjd stenläggning vid Våghusbron i Västerås, exakt varför är vägen byggd upphöjd där då, om man får lov att fråga? Är det kanske för att gående kan korsa körbanan där?!

Det är dock inget övergångsställe där vid Våghusbron, även om det kanske är en ”omarkerad” korsande gångbana, men eftersom det inte är ett markerat övergångsställe så har fordonsförare inte väjningsplikt mot gående utan gående som ämnar korsa körbanan har tvärtom plikt att väja för fordon som närmar sig - precis som när gående i övrigt ämnar korsa en körbana utan övergångsställe.
Förresten är det inte förbjudet enligt lag att passera ett övergångsställe i 50 km/tim, sålänge hastighetsbegränsningen är högst 50, om man nu inte har gående att behöva väja för; man kan ju se tydligt om det finns någon gående som ämnar korsa körbanan när man närmar sig ett övergångsställe. Sen är det också oskyddade trafikanters skyldighet att visa särskild hänsyn till övriga trafikanter, som inte alltid görs; när jag exempelvis var snart 20 år gammal så var det en då 16-årig tjej på moped som närmade sig en korsning med en mindre villagata i cirka 45-50 km/tim, utan att ens sänka sin hastighet i god tid, trots att hon var skyldig att sänka sin hastighet i god tid för att hinna väja för ett fordon från den mindre villagatan, där jag kom körande - för det är väjningsplikt mot fordon från höger som gäller i den där korsningen (men hon som körde på en ”större” gata verkade tydligen tendera att uppfatta att den ”större” gatan är en ”huvudled”) - och eftersom hon tydligen varken sänkte sin hastighet i god tid eller ens var tillräckligt beredd att väja för min bil som just kom körande från höger, trots att hon där måste lämna företräde för ett fordon från höger, så kraschade hon in i min bil, som tillfogades lackrepor och en buckla strax efter vänstra bakhjulet, medan hon själv tillfogades en del skador vid fallet mot asfalten. Såvitt jag vet så ansågs hon som ensam vållande till kollisionen, medan jag själv friades från vållandeansvar, med anledning av att hon missat plikten att väja för en bil som närmade sig högerifrån (i en korsning där högerregeln gäller) - och det blev tydligen dyrt för hennes föräldrars försäkringsbolag, eftersom ansvaret att betala ut ersättning för min krockade bil och eventuellt för vården av hennes personskador gick på mopedens trafikförsäkring.

Min fråga är ju, hade inte tjejen på moped undvikit kollision med min bil, som kom från höger i en korsning där högerregeln gäller, om hon hade sett till att sänka sin hastighet i god tid före korsningen för att hinna väja för min bil, och inte närmat sig korsningen i cirka 40-50 km/tim utan tillräcklig bromsberedskap, som om hon uppfattade att vägen hon körde på är en ”huvudled”?

Jag kan säga att i Norge, där högerregeln tydligen tillämpas mer strikt, är man strikt skyldig att väja för fordon som närmar sig från höger innan man kör vidare, och det bör man juridiskt sett vara i Sverige också (även om fordonsförare i Sverige kanske ofta missar plikten att väja för ett fordon från höger vid vägkorsningar där en körbana som löper rakt fram ofta felaktigt uppfattas vara en ”huvudled”). Såvitt jag vet så brukar bilister i Norge ofta inte titta vänster i gatukorsningar där fordon från höger har ”förkörsrätt”.

Trafikolyckan där jag körde på en Chrysler Voyager (tillverkad 2005) i ”arslet” skedde på Götalandsvägen förbi Älvsjö centrum i södra Stockholm, där paret som äger Chrysler-jäveln bara körde ut från en korsande väg utan att först stanna för att släppa förbi min bil, som de där måste göra, eftersom Götalandsvägen som jag körde på är en huvudled, och det var nödvändigt för dem att stanna för att släppa förbi min bil (och inte bara köra ut i vägen för min bil) som närmade sig deras korsning i cirka 45-50 km/tim. Om man i en sån trafiksituation inte stannat för att släppa förbi bilen som redan är inne på huvudleden så är man faktiskt så gott som generellt ensam vållande till eventuell kollision (i varje fall i Sverige). Hade jag kört 30-40 km/tim så hade jag troligtvis haft god tid på mig att hinna bromsa för dem när de svängde ut i vägen för mig, men nu körde jag ju tydligen inte enbart i 30, utan i cirka 50 för att det var en 50-väg.

Götalandsvägen är dock inte längre en 50-väg, för 50-gränsen har nu sänkts till 30 förbi Älvsjö centrum, mellan korsningarna med Folkparksvägen (som är huvudväg genom Solberga) och Johan Skyttes väg/Älvsjö torg (och att köra i 50 på en 30-väg kan tydligen ge omedelbar körkortsindragning i Sverige), och Götalandsvägen mellan korsningen med Johan Skyttes väg/Älvsjö torg och rondellen i korsningen med Älvsjövägen/Sjättenovembervägen har fått sänkt hastighet från 50 till 40 km/tim, och Älvsjövägen har tydligen också fått hastighetsbegränsningen sänkt från 50 till 40 km/tim; Sjättenovembervägen, som fram till igår tror jag var 50-väg från Älvsjövägen fram till korsningen med Johan Skyttes väg, har i sin tur fått sänkt hastighet till 30 km/tim. Älvsjövägen är för tillfället 30-väg från busshållplatsen ”Kämpetorpsskolan” till rondellen i korsningen med Sjättenovembervägen och Götalandsvägen, med anledning av byggarbeten, men när byggarbetena är klara så kommer nog hastighetsbegränsningen där att vara 40.

Om det anses olämpligt att köra i 50 km/tim vid körning i tätort, även på (de flesta) 50-vägar, varför är det då bestämt att 50 km/tim ska vara bashastighet inom tätbebyggt område? Borde inte hellre 40 km/tim vara bashastighet? När vägtrafikförordningen i Sverige lagstiftades någon gång under förra seklet så borde man väl ha tänkt på att bestämma standardhastigheten inom tätbebyggt område till 40 km/tim istället för 50 km/tim, utom på mindre villagator och skolgator förstås som bör ha 30 som standardhastighet. Dessutom borde man väl ha tänkt på att hastighetsbegränsningar med ”jämna” tiotal km/tim (40, 60, 80, 100, 120); fram till år 2008 tror jag hade Sverige tydligen enbart hastighetsbegränsningar med ”udda” tiotal km/tim (30, 50, 70, 90, 110), eftersom man tydligen inte tänkte på att ha ”jämna” tiotal innan ”jämna” tiotal började införas strax före decennieskiftet 2010. Redan i mitten av 90-talet, tror jag, smyginförde Sverige åtminstone vissa hastighetsbegränsningar med ”jämna” tiotal som 80 km/tim för tung lastbil och för motorfordon med en tillkopplad bromsad släpvagn, påhängsvagn eller dolly med påhängsvagn, och 40 km/tim för traktor. Före mitten av 90-talet var väl hastighetsbegränsningen för lastbil (vid färd på annan väg än motorväg och motortrafikled) och bil med släpvagn 70 km/tim, men omkring år 1995 beslutade Sverige att höja den till 80 km/tim tydligen för att 80 var EU-standard för motorfordon med tillkopplad bromsad släpvagn; idag får en personbil med tillkopplad husvagn eller annan sorts släpvagn till och med köras i upp till 100 km/tim i vissa länder, framförallt Tyskland, om släpvagnen har särskilt tillstånd för att få köras i högst 100, om inte så får den inte köras fortare än 80.

Än så länge säger de generella hastighetsbestämmelserna i Trafikförordningen att ett fordon inte får framföras i högre hastighet än 50 km/tim vid färd inom tätbebyggt område. Jag tycker att bestämmelsen om högsta tillåtna hastigheten i tätbebyggt område borde formuleras om till följande:
<<Ett fordon får vid färd inom tätbebyggt område inte framföras i högre hastighet än 40 km/tim, utom inom de vägsträckor där det är föreskrivet att ett fordon får framföras i högst 50 km/tim. Om det är motiverat med trafiksäkerhetsskäl, får dock kommunen föreskriva att ett fordon inte får framföras i högre hastighet än 30 km/tim inom en viss vägsträcka eller ett visst vägområde.>>
Det här borde man väl ha tänkt på redan före 1967 års högertrafikomläggning!