Min handledare litar inte på mig

Vad jobbigt det låter :/
Men det kanske blir bättre när han vänjer sig lite? Min pappa är helt okej som handledare fast han panikar i onödan lite väl ofta >_< Fast jag vet ju inte hur det är att sitta i hans situation.

Tror som föregående talare att det kan vara bra övning också att köra med folk som är lite nervösa!

Jag tror tyvärr att de här uppstår rätt mycket när rollerna är ombytta på detta sätt. Från början körde jag både med min mamma och pappa men det blev ganska uppenbart eter några gånger med min pappa att det inte fungerade, han blev stressad hit och dit och fick ett kontrollbehov som inte går ihop med att övningsköra, så jag löste det helt enkelt med att inte övningsköra med honom utan bara med mamma och det fungerar mycket bättre.

Och jag tror att det viktigaste när man övningskör är att man är bekväma med varandra, man lär sig ingenting av en förare som är stressad och otrevlig hur bra denne annars kör.

Tro på dig själv!

Seriöst... Handbromsen är väl bland det värsta att dra i ifall det finns upphov till olycka?
Hur fasiken tror dem att bilen kommer reagera? Tror dom den kommer bromsa normalt ifall du skulle väja för ett hinder t.ex?

Risken för att krocka/volta ökar ju markant ifall passageraren drar i handbromsen.

Iallafall, du måste prata med din far, och säga som det är. Min handledare säger inte så mycket längre, dock oftast när
jag ska parkera/köra ut från parkering med andra bilar bredvid, som korsar eller när jag kör ut från utfart.
Vid utfarter måste jag ha bättre koll men vid parkering vet jag precis vart jag har bilen då jag kört den sen jag var 16 (2 år).

Preeeecis så där är det med min mamma också! (Som också råkar vara min enda handledare, typiskt)
Hon sitter fortfarande helspänd efter att vi har kört i över ett år tillsammans, vilket gör mig jäkligt irriterad!

Jag kör också med pappa som handledare och förstår precis vad du menar när du säger att du inte utvecklas för att du känner att din pappa inte litar på dig. Få honom att förstå att han sänker ditt självförtroende och gör att du inte blir en bättre bilförare.

Kör med bilskola, och som många andra föreslog, låt din pappa följa med så att han förstår att man faktiskt inte behöver skrika åt den som övningskör bara för att man kör igenom en korsning. Samtidigt utvecklas du själv otroligt mycket på en bilskola, både teknikmässigt samt att ditt självförtroende för bilkörning stärks.

I mitt fall var det även så att jag körde pappas bil som är hans ”baby”. Han var helt enkelt rädd att jag skulle ha sönder den i början, och jag själv var rädd för att den skulle gå sönder, vilket gjorde att både han och jag spände oss, helt i onödan. Vi löste det genom att undvika att köra ”babyn” i början, vi köpte en skrotbil för några tusenlappar som jag kunde få ”förstöra” (observera att den rullar fortfarande!) Det fungerade!

Slutligen är mitt tips att försöka mötas på vägen, klyschigt men sant. Försök att sätta dig in i hans sits; han har ingen kontroll över bilen egentligen, men det är hans ansvar om något händer. Därför kanske det blir mycket skrik och gorm, helt enkelt för det är hans enda sätt att försöka ha kontroll. Försök att lära dig att solla från ”gormet” och det viktiga din handledare säger. Du måste lita på dina egna kunskaper, speciellt i situationer du måste handla snabbt, men samtidigt måste du lyssna på din handledare, han ska ju lära dig! Det är enklare sagt än gjort, men ju mer man tränar tillsammans, desto bättre blir det!
Lycka till!

Min pappa (handledare) satt också ofta spänd innan. Om jag tog en kurva snävt grabbade han direkt tag i bildörren. Saker och ting ser helt enkelt olika ut beroende på om man sitter i passagerarsätet eller i förarsätet. Om man är van vid att bara sitta på den ena platsen, tex om det alltid är pappa som kör när familjen ska iväg någonstans, är det klart att man är ovan vid det andra perspektivet. Testa om han kan vänja sig genom att åka som passagerare när någon (som redan har körkort) kör.

Det viktigaste är att du litar på att din handledare kan köra bil bättre än dig, för om du inte lyssnar kanske din handledare blir osäker när han åker med dig! Ett bra alternativ är att låta handleraden åka med i bilen på körskolan, då kan han lära sig mycket samtidigt som han märker att du är en säker förare när du har bra stöd!

Bra stöd från båda hållen är otroligt viktigt!

Det har rekomenderats förut men jag säger det igen.
berättande körning är det absolut bästa.. när du närmar dig en korsning så berättar du i god tid om de saker som du ser o som är relevant för din körning samt vad du kommer att göra...t.ex. jag har sett cyklisten vid sidan av vägen samt de barn som närmar sig övergångstället därför kommer jag stanna där,,, far din är ingen tankeläsare men på detta sätt så kommer han lugna sig mkt.
lycka till
mvh

Tycker som någon ovan nämnde att det kan vara bra att ta med honom i bilen på en körlektion. Då kanske han ser hur körläraren litar på dig och får lite knep att använda sig av när han själv kan slappna av och mer se hur du kör. Men jag vet hur det känns, man känner till en början att det här fixar jag men så känner man hur nervös handledaren är där bredvid och så börjar man tvivla på om man verkligen kan. Hon skriker ofta BROMSA fast jag har full kontroll, haha...