Jag hade uppkörning igår i Enköping…kuggade efter ca 5 minuter in i körningen pga att inspektören behövde ingripa när jag först fick för mig att köra in i en rondell lite längre fram som var fri (hade hunnit gott och väl) men snabbt ångrade mig av någon anledning, åsen fick jag för mig att ”nämen man ska ju inte heller stå och vänta för länge” och körde in utan att titta ordentligt…han behövde bromsa. Resten av körningen minns jag knappt…helt och hållet en minneslucka. Var så nervös att jag trodde jag skulle spy innan.
Efteråt sa inspektören att jag är på den nivå man bör vara på för att göra en uppkörning, men pga ingripandet är jag inte godkänd - och han förstod att det var för att jag var nervös, och önskade mig lycka till osv. Blev mycket ledsen. I stundens panik hittade jag en uppkörningstid i Järfälla dagen efter (idag 7:20), under gårkvällen förstod jag att jag med största sannolikhet kommer kugga eftersom inspektören:
1) kommer se att jag kuggade en uppkörning bara dagen innan
2) jag har aldrig kört i Järfälla förut så saknar all typ av lokalkännedom där
Gick först in med känslan att det bara får bli som en dyr körlektion, att jag ska göra mitt allra bästa och försöka klara körningen men inte med förväntan att jag måste klara den. Inspektören var väldigt trevlig, och kändes mycket rutinerad (i enköping var det två inspektörer med under körningen eftersom den ena var under utbildning, var lite som att inspektören i baksätet försökte leda honom samtidigt som han ledde mig, kändes rörigt redan på parkeringen och resten minns jag ju inte riktigt…) Men sedan frågade inspektören om det var länge sedan jag körde upp sist, och om han kunde skippa genomgången av vad körprovet innehåller eller om jag ville höra igen. Då förstod jag att han bara kunde se resultaten av min tidigare uppkörning och inte när jag gjorde den - så helt plötsligt blev jag jättenervös och tänkte att jag har ju en chans att lyckas denna gång.
Tog ca 10 minuter tills han behövde ingripa…missade en skylt för stoppsignal, som låg innan en korsning men med själva trafiksignalen ca 2 meter efter korsningen i anslutning till ett övergångsställe (jag var påväg att köra fram i linje med själva signalen) då bromsade han åt mig. I några minuter därefter var jag helt uppstressad och gjorde ett till fel. Insåg att jag var kuggad redan vid första felet, men det landade verkligen i huvudet när jag gjorde det andra. Efter det så tänkte jag att nu får jag bara göra det bästa av situationen och försöka köra som jag brukar för att se om det finns något annat i min körning som måste bättras. Var helt lugn, pressen släppte liksom - och körde faktiskt riktigt bra. Trots rusning och mycket bilar, lyckades jag anpassa mig bra och komma ut snyggt på motorvägen två gånger fast att det var riktigt trångt och förare som inte verkade vilja släppa in en, dessutom fickparkerade jag helt perfekt på första försöket och höll alldeles lagom hastighet överallt, tittade i speglarna en hel del osv.
Vi kom tillbaka till trafikverket och han sa att jag inte var godkänd. Kändes inte lika jobbigt denna gång och vi satt kvar i bilen för att prata ett tag, han nämnde att min körning blev väldigt bra desto längre tid det gick av uppkörningen, han verkade vara generellt nöjd med all min körning efter misstagen, och det enda han nämnde efter det var en situation där jag svängde av en väg och glömde kika i backspegeln för att kontrollera om någon bil följt efter in på den nya vägen. Jag förklarade hur nervös jag var i början och han förstod verkligen, fick tips om att öva mer på min uppsikt för att inte missa saker som vart jag ska stanna innan trafiksignalen - men betonade att det verkligen blev bättre och bättre allteftersom tiden gick.
Förstår till 100% varför jag kuggat, och tycker att det var rättvist bedömt både i Enköping och i Järfälla. Men jag vet också att jag kan köra riktigt bra sålänge jag inte är så hemskt nervös. När jag kör hemma med mina föräldrar och med läraren på trafikskolan uppstår inte alls samma stress och jag är betydligt bättre. Det är klart att man inte ska godkänna någon som inte kan köra under stress eller nervositet - men det jag upplevt under mina uppkörningar är verkligen en onormal nivå av nervositet - och jag vet att jag kan köra egentligen, behöver inte öva mer eller ta fler körlektioner…Så jag har bokat uppkörning igen i Järfälla nu på måndag (då kan jag köra i området nu i helgen också för att bli lite mer bekant), och ska göra allt för att verkligen visa hur jag normalt sett kör. Men det är ju som att min uppsikt bara försvinner av stressen, som att man fryser mentalt och knappt vet vart man är någonstans.
Så, till min fråga - Vad finns det man kan göra för att minska stressen/nervositeten?? Tar verkligen alla tips jag kan få!! Hur gör man liksom för att inte totalt glömma bort allt man lärt sig…och köra som man brukar fast att det är nervöst?
Vill verkligen verkligen ha mitt körkort, så snart det bara går. Hittar man inga avbokningar så finns det ju tider först i slutet av april/maj…så måste verkligen klara körningen på måndag. Jag vet att jag är redo och jag hade blivit godkänd av vilken inspektör som helst om de bara fick se hur jag kör ÖVERALLT annars än på uppkörning. Pls hjälp!!
Körkortonline > Körkortsforum > Behöver all hjälp jag kan få!!…
Behöver all hjälp jag kan få!!!!
En körlektion är normalt längre än en uppkörning som är 25 minuter. Körlektionen jag hade på min körskola var 1 tim och 20 min (har jag för mig). Så 25 min uppkörning är en kort tid och låtsas som att det är en vanlig körlektion bara.
Det är bara boka en ny tid och kör upp, man vänjer sig med efter ett tag! Lycka till med nista uppkörningen!
Gäst 2024-03-08
Det är bara boka en ny tid och kör upp, man vänjer sig med efter ett tag! Lycka till med nista uppkörningen!
What about Bob 2024-03-08
En körlektion är normalt längre än en uppkörning som är 25 minuter. Körlektionen jag hade på min körskola var 1 tim och 20 min (har jag för mig). Så 25 min uppkörning är en kort tid och låtsas som att det är en vanlig körlektion bara.
Jag har känt mig också nervös inför varje uppkörning. Först var jag nervös att jag körde så där, men pressen gjorde sitt , jag körde upp och blev underkänd. Jag har haft uppkörning flera gånger. Nervositeten fanns inför ovissheten: vilken väg det skulle blir och vilka fallgropar väntar på vägen. Efter flera försök vet jag mina svagheter och tränar bl.a. de moment med trafiklärare. Har bokat en ny tid för uppkörning, men nervositeten kommer i vågar så snart jag bara tänker på uppkörning. Och jag kom på så äntligen det är inte själva uppkörningen jag är rädd för, det är för att höra igen: underkänd. Nu sitter jag och granskar mig själv, är det den hemska stoltheten som gömmer sig? Fy! Bort med dig! Man måste lära sig att förlora. Tänk positivt och du kommer klara uppkörning med glans!
Anonym 2024-03-08
Jag hade uppkörning igår i Enköping…kuggade efter ca 5 minuter in i körningen pga att inspektören behövde ingripa när jag först fick för mig att köra in i en rondell lite längre fram som var fri (hade hunnit gott och väl) men snabbt ångrade mig av någon anledning, åsen fick jag för mig att ”nämen man ska ju inte heller stå och vänta för länge” och körde in utan att titta ordentligt…han behövde bromsa. Resten av körningen minns jag knappt…helt och hållet en minneslucka. Var så nervös att jag trodde jag skulle spy innan.
Efteråt sa inspektören att jag är på den nivå man bör vara på för att göra en uppkörning, men pga ingripandet är jag inte godkänd - och han förstod att det var för att jag var nervös, och önskade mig lycka till osv. Blev mycket ledsen. I stundens panik hittade jag en uppkörningstid i Järfälla dagen efter (idag 7:20), under gårkvällen förstod jag att jag med största sannolikhet kommer kugga eftersom inspektören:
1) kommer se att jag kuggade en uppkörning bara dagen innan
2) jag har aldrig kört i Järfälla förut så saknar all typ av lokalkännedom där
Gick först in med känslan att det bara får bli som en dyr körlektion, att jag ska göra mitt allra bästa och försöka klara körningen men inte med förväntan att jag måste klara den. Inspektören var väldigt trevlig, och kändes mycket rutinerad (i enköping var det två inspektörer med under körningen eftersom den ena var under utbildning, var lite som att inspektören i baksätet försökte leda honom samtidigt som han ledde mig, kändes rörigt redan på parkeringen och resten minns jag ju inte riktigt…) Men sedan frågade inspektören om det var länge sedan jag körde upp sist, och om han kunde skippa genomgången av vad körprovet innehåller eller om jag ville höra igen. Då förstod jag att han bara kunde se resultaten av min tidigare uppkörning och inte när jag gjorde den - så helt plötsligt blev jag jättenervös och tänkte att jag har ju en chans att lyckas denna gång.
Tog ca 10 minuter tills han behövde ingripa…missade en skylt för stoppsignal, som låg innan en korsning men med själva trafiksignalen ca 2 meter efter korsningen i anslutning till ett övergångsställe (jag var påväg att köra fram i linje med själva signalen) då bromsade han åt mig. I några minuter därefter var jag helt uppstressad och gjorde ett till fel. Insåg att jag var kuggad redan vid första felet, men det landade verkligen i huvudet när jag gjorde det andra. Efter det så tänkte jag att nu får jag bara göra det bästa av situationen och försöka köra som jag brukar för att se om det finns något annat i min körning som måste bättras. Var helt lugn, pressen släppte liksom - och körde faktiskt riktigt bra. Trots rusning och mycket bilar, lyckades jag anpassa mig bra och komma ut snyggt på motorvägen två gånger fast att det var riktigt trångt och förare som inte verkade vilja släppa in en, dessutom fickparkerade jag helt perfekt på första försöket och höll alldeles lagom hastighet överallt, tittade i speglarna en hel del osv.
Vi kom tillbaka till trafikverket och han sa att jag inte var godkänd. Kändes inte lika jobbigt denna gång och vi satt kvar i bilen för att prata ett tag, han nämnde att min körning blev väldigt bra desto längre tid det gick av uppkörningen, han verkade vara generellt nöjd med all min körning efter misstagen, och det enda han nämnde efter det var en situation där jag svängde av en väg och glömde kika i backspegeln för att kontrollera om någon bil följt efter in på den nya vägen. Jag förklarade hur nervös jag var i början och han förstod verkligen, fick tips om att öva mer på min uppsikt för att inte missa saker som vart jag ska stanna innan trafiksignalen - men betonade att det verkligen blev bättre och bättre allteftersom tiden gick.
Förstår till 100% varför jag kuggat, och tycker att det var rättvist bedömt både i Enköping och i Järfälla. Men jag vet också att jag kan köra riktigt bra sålänge jag inte är så hemskt nervös. När jag kör hemma med mina föräldrar och med läraren på trafikskolan uppstår inte alls samma stress och jag är betydligt bättre. Det är klart att man inte ska godkänna någon som inte kan köra under stress eller nervositet - men det jag upplevt under mina uppkörningar är verkligen en onormal nivå av nervositet - och jag vet att jag kan köra egentligen, behöver inte öva mer eller ta fler körlektioner…Så jag har bokat uppkörning igen i Järfälla nu på måndag (då kan jag köra i området nu i helgen också för att bli lite mer bekant), och ska göra allt för att verkligen visa hur jag normalt sett kör. Men det är ju som att min uppsikt bara försvinner av stressen, som att man fryser mentalt och knappt vet vart man är någonstans.
Så, till min fråga - Vad finns det man kan göra för att minska stressen/nervositeten?? Tar verkligen alla tips jag kan få!! Hur gör man liksom för att inte totalt glömma bort allt man lärt sig…och köra som man brukar fast att det är nervöst?
Vill verkligen verkligen ha mitt körkort, så snart det bara går. Hittar man inga avbokningar så finns det ju tider först i slutet av april/maj…så måste verkligen klara körningen på måndag. Jag vet att jag är redo och jag hade blivit godkänd av vilken inspektör som helst om de bara fick se hur jag kör ÖVERALLT annars än på uppkörning. Pls hjälp!!
Efteråt sa inspektören att jag är på den nivå man bör vara på för att göra en uppkörning, men pga ingripandet är jag inte godkänd - och han förstod att det var för att jag var nervös, och önskade mig lycka till osv. Blev mycket ledsen. I stundens panik hittade jag en uppkörningstid i Järfälla dagen efter (idag 7:20), under gårkvällen förstod jag att jag med största sannolikhet kommer kugga eftersom inspektören:
1) kommer se att jag kuggade en uppkörning bara dagen innan
2) jag har aldrig kört i Järfälla förut så saknar all typ av lokalkännedom där
Gick först in med känslan att det bara får bli som en dyr körlektion, att jag ska göra mitt allra bästa och försöka klara körningen men inte med förväntan att jag måste klara den. Inspektören var väldigt trevlig, och kändes mycket rutinerad (i enköping var det två inspektörer med under körningen eftersom den ena var under utbildning, var lite som att inspektören i baksätet försökte leda honom samtidigt som han ledde mig, kändes rörigt redan på parkeringen och resten minns jag ju inte riktigt…) Men sedan frågade inspektören om det var länge sedan jag körde upp sist, och om han kunde skippa genomgången av vad körprovet innehåller eller om jag ville höra igen. Då förstod jag att han bara kunde se resultaten av min tidigare uppkörning och inte när jag gjorde den - så helt plötsligt blev jag jättenervös och tänkte att jag har ju en chans att lyckas denna gång.
Tog ca 10 minuter tills han behövde ingripa…missade en skylt för stoppsignal, som låg innan en korsning men med själva trafiksignalen ca 2 meter efter korsningen i anslutning till ett övergångsställe (jag var påväg att köra fram i linje med själva signalen) då bromsade han åt mig. I några minuter därefter var jag helt uppstressad och gjorde ett till fel. Insåg att jag var kuggad redan vid första felet, men det landade verkligen i huvudet när jag gjorde det andra. Efter det så tänkte jag att nu får jag bara göra det bästa av situationen och försöka köra som jag brukar för att se om det finns något annat i min körning som måste bättras. Var helt lugn, pressen släppte liksom - och körde faktiskt riktigt bra. Trots rusning och mycket bilar, lyckades jag anpassa mig bra och komma ut snyggt på motorvägen två gånger fast att det var riktigt trångt och förare som inte verkade vilja släppa in en, dessutom fickparkerade jag helt perfekt på första försöket och höll alldeles lagom hastighet överallt, tittade i speglarna en hel del osv.
Vi kom tillbaka till trafikverket och han sa att jag inte var godkänd. Kändes inte lika jobbigt denna gång och vi satt kvar i bilen för att prata ett tag, han nämnde att min körning blev väldigt bra desto längre tid det gick av uppkörningen, han verkade vara generellt nöjd med all min körning efter misstagen, och det enda han nämnde efter det var en situation där jag svängde av en väg och glömde kika i backspegeln för att kontrollera om någon bil följt efter in på den nya vägen. Jag förklarade hur nervös jag var i början och han förstod verkligen, fick tips om att öva mer på min uppsikt för att inte missa saker som vart jag ska stanna innan trafiksignalen - men betonade att det verkligen blev bättre och bättre allteftersom tiden gick.
Förstår till 100% varför jag kuggat, och tycker att det var rättvist bedömt både i Enköping och i Järfälla. Men jag vet också att jag kan köra riktigt bra sålänge jag inte är så hemskt nervös. När jag kör hemma med mina föräldrar och med läraren på trafikskolan uppstår inte alls samma stress och jag är betydligt bättre. Det är klart att man inte ska godkänna någon som inte kan köra under stress eller nervositet - men det jag upplevt under mina uppkörningar är verkligen en onormal nivå av nervositet - och jag vet att jag kan köra egentligen, behöver inte öva mer eller ta fler körlektioner…Så jag har bokat uppkörning igen i Järfälla nu på måndag (då kan jag köra i området nu i helgen också för att bli lite mer bekant), och ska göra allt för att verkligen visa hur jag normalt sett kör. Men det är ju som att min uppsikt bara försvinner av stressen, som att man fryser mentalt och knappt vet vart man är någonstans.
Så, till min fråga - Vad finns det man kan göra för att minska stressen/nervositeten?? Tar verkligen alla tips jag kan få!! Hur gör man liksom för att inte totalt glömma bort allt man lärt sig…och köra som man brukar fast att det är nervöst?
Vill verkligen verkligen ha mitt körkort, så snart det bara går. Hittar man inga avbokningar så finns det ju tider först i slutet av april/maj…så måste verkligen klara körningen på måndag. Jag vet att jag är redo och jag hade blivit godkänd av vilken inspektör som helst om de bara fick se hur jag kör ÖVERALLT annars än på uppkörning. Pls hjälp!!
https://www.google.com/maps/@59.4216523,17.8317648,3a,75y,30.5h,90.83t/data=!3m6!1e1!3m4!1skInVT46oGhijfBORF9SoKQ!2e0!7i16384!8i8192?entry=ttu
Gäst 2024-03-10
Jag har känt mig också nervös inför varje uppkörning. Först var jag nervös att jag körde så där, men pressen gjorde sitt , jag körde upp och blev underkänd. Jag har haft uppkörning flera gånger. Nervositeten fanns inför ovissheten: vilken väg det skulle blir och vilka fallgropar väntar på vägen. Efter flera försök vet jag mina svagheter och tränar bl.a. de moment med trafiklärare. Har bokat en ny tid för uppkörning, men nervositeten kommer i vågar så snart jag bara tänker på uppkörning. Och jag kom på så äntligen det är inte själva uppkörningen jag är rädd för, det är för att höra igen: underkänd. Nu sitter jag och granskar mig själv, är det den hemska stoltheten som gömmer sig? Fy! Bort med dig! Man måste lära sig att förlora. Tänk positivt och du kommer klara uppkörning med glans!
Senaste foruminläggen
Rubrik
Inlägg
Senaste inlägget
Öppet forum – skriv direkt utan att registrera