Värsta övningskörminnet?

Har faktiskt klarat mig undan det mesta som skrivits ”Värsta” som har hänt är väl att man fått motorstopp vid grönt ljus några gånger :P När man möter en polis som sedan tvärvänder och kör tätt bakom ett antal kilometer får ju en att fundera på ”vad har jag gjort nu då”. Lyckligtvis svängde de av efter ett tag och jag kunde lugnt köra vidare

Oj. Vart ska jag börja?
Andra eller tredje gången jag körde, skulle jag träna på att hitta dragläge med gas och koppling osv. så jag stannar bilen i en uppförsbacke (ingen trafikerad backe då, utan på en gårdsplan. Jag hittar dragläget och är mycket nöjd med mig själv (efter ett antal misslyckade försök skall tilläggas...) varpå min eminenta fader helt plötsligt skriker: MEN SLÄPP BROMSEN DÅ! och jag svarar att jag inte alls det trycker på bromsen, och han skriker att jag ska använda kopplingen. Då får jag nån sorts kortslutning i skallen och pressar ner gasen och släpper kopplingen och bilen tar ett skutt så jag släpper gasen och får motorstopp och nästan hjärtinfarkt. Sen ser jag hur det börjar komma massor av rök ut ur motorn och en varningslampa börjar blinka, så vi kollar upp vad den betyder och instruktionsboken säger ”kör in till verkstad genast och reparera felet. allvarlig skada”.

Första gången jag körde på en 70-väg (kanske 5e gången jag körde) får pappa för sig, tio meter innan svängen, att dit ska jag minsann svänga in så jag trampar ner broms, koppling, blinkar, svänger och avslutar fint med ett motorstopp. ”du gjorde fel” är allt han har att säga om det..

Körde E4 ner mot danmark, 110-väg, en lastbil håller på att köra om en annan lastbil. Pappa tycker att jag ska lägga mig efter den omkörande bilen och sen köra om den också när den är klar. Då kommer det en idiot och kör om mig på insidan och tränger sig in mellan lastbilen och mig, sen kommer det upp en bredvid den bilen, och en bakom den, och en till bakom mig, så jag är helt omringad av bilar. Då får den omkörande lastbilen för sig att det kanske inte var så bra att köra om och avbryter omkörningen och tänker gå tillbaka till höger körfält, men då var det ju bilar ivägen. bilen som låg först i höger körfält tränger sig in framför bilen framför mig, så det blir att stampa hårt på bromsen och hoppas på att inte få den andra bilen in i röven, sen tränger den andra bilen ut mig, den ser mig liksom inte så jag får bromsa igen och bilen bakom mig har bytt till höger körfält för att slippa köra in i mig. ungefär hit kommer jag ihåg, sen var adrenalin-nivån för hög.

Vi har kommit in till Malmö och hamnar i en korsning med 4-5 filer, och vi vet inte vart vi ska så vi vinglar runt i typ tio km/h över alla filer, inte så bra kanske, men vad ska man göra. Efter mig kommer då en polis med blåljus och pappa börjar vifta åt mig att jag ska in till kanten, men den följer efter mig, sen kör den upp bredvid och tittar in, och när den ser mig och pappa sitta där inne uppgivna så stänger den av blåljuset och åker gapskrattande därifrån.

Med körskolan har jag varit med om en hel del också. Höll på att krocka med en timmerbil (inte mitt fel var körlärarn noga att peka ut) på motorvägen, en skåpbil gjorde ett jävligt klantigt filbyte i korsning och höll på att preja ut mig på fotgängarna som stod och väntade på sitt gröna ljus.

En tant ska ut från en utfart ut på en huvudled och försöker tränga sig före mig så jag bromsar till och körläraren säger att jag ska fortsätta köra eftersom att jag var på huvudled, så jag gör det. Sen kör vi lite och jag och kärringen hamnar bredvid varandra i ett trafikljus (rött) och hon börjar skrika och vifta och peka på körläraren och ha sig, så han vrider ner rutan och vill prata med henne, men hon bryr sig inte och åker därifrån när det blir grönt. Jag fnissar lite. Körlärarn släpper det inte på ett bra tag.

Jag ska parkera (backa) och gör det osedvanligt snyggt och galant och i mitten av min ruta, men jag tycker ändå att det känns lite nära men körlärarn öppnar dörren för att visa att det är okej. Då kommer gubbjäveln som har bilen och börjar skrika en massa om att jag står för nära. Han och körläraren bråkar och gubben ska minsann ringa firman och klaga...

Jag hamnar i en korsning med övergångsställen överallt (skymd sikt dessutom), så jag stannar innan, kollar så att det är grönt och inte kommer nån, så kör jag fram försiktigt men tvingas stanna igen för det kommer en massa bilar (så jag står på övergångsstället) och det kommer en gubbe och går fram till bilen och stannar precis bredvid den, och jag kan inte göra något så jag står kvar, då springer han runt framför bilen och börjar slå på den och skriker ”ÄR DET SÅHÄR NI LÄR ERA ELEVER ATT KÖRA BIL ERA JÄVLA SKAFT”...

Har uppkörning i morgon...

Värsta övningskörningsminnet hände idag för mig;
Jag blir lätt stressad om jag får motorstopp. Det hände för mig nu.
Fick motorstopp typ fem gånger innan jag kom iväg.

Nu i efterhand så tycker jag självklart det är mitt fel att jag stressar upp mig.
Nej, usch. Måste lära mig att köra iväg och inte bry mig ett skit om de bakom mig, låtsas som vanligt, för då går det ju bra då det inte är någon bakom..

Mitt värsta minne är utan tvekan när jag fick motorstopp i korsningen Sveavägen/Odengatan i Stockholm. Detta korsning är allmänt känd som en mycket trafikerad korsning i stan och mitt på blanka dagen fick jag motorstopp där. När det var som flest bilar. Jaha, där stod jag och nästan skrattade åt hela situationen. Men snabbt fick jag igång bilen och körde därifrån. Självklart fick jag blickar från andra förare som passerade min bil. Vissa var arga och stressade stockholmsbor medan andra bara log. Det känns skönt att veta att alla på vägen en gång har suttit i samma sits.

Mitt värsta var när jag råkade backa in i en snöhög, det var i början på en trång parkering som jag fick i fel växel, (back istället för ettan) vilket resulterade i att dragkrocken som tur var tog emot först och jag han precis inte sätta hela bakändan i snöhögen.
Det var väldigt pinsamt då några kompisar åkte med i baksätet...

Haha... inlägget av Hej gjorde min dag verkligen, störtsköna ^^

Jag övningskörde ett fåtal lektioner (utan att lyckas, fick avbryta tyvärr) för över 10 år sedan. På en av dom första lektionerna i bilen hade jag precis börjat köra lite ute i trafiken, bland andra bilar! Helt plötsligt och utan förvarning, vid en korsning, trycker läraren på gasen och drar i ratten. Det går undan utav helsicke och jag fattar ingenting. Tills jag upptäcker bilen bakom som kommer i full karriär mot oss, med två apstenade eller åtminstone dyngraka missbrukare. Tydligen var det något läraren varit med om förut, men jag var lite... förvånad!

Tubbman: jag fick lappen, på första till och med! Det finns hopp även för eländiga satar som jag.

Kom på en grej till!
jag har glasögon. Inte ett jätteallvarligt synfel alls, men lite granna sådär bara.
en dag råkade jag glömma dem när jag skulle ut och övningsköra, men upptäckte inte det förrän jag var för långt hemifrån för att orka vända, så jag bestämde mig för att vara lite småkriminell och köra iallafall (jag körde på en väg som jag har åkt på i typ 4 år innan jag började övningsköra på den, och körde på den kanske 3 ggr i veckan varje vecka, så jag kunde alla skyltar och så utantill så jag var ju ingen trafikfara på det vistet)
Problemet kom när jag skulle parkera. Att parkera i ett snöigt landskap utan glasögon är allt annat än lätt. parkeringen var omgiven av snöhögar och illa som jag såg, kunde jag inte urskilja hur långt det var till dem och hur stora de var osv, så jag parkerar lite på måfå och PANG säger det så har jag kört in med fronten i snön.
Låter säkert inte så allvarligt, men så var det.
Fronten är bucklad, grillen är trasig, ena dimljuset hänger löst...
Sista gången jag kör utan glasögon det där!

Och om du förresten tycker att övningskörningen var illa, tubbman, skulle du bara veta hur uppkörningen gick till...

Det var riktigt dumt av dig att fortsätta köra, du skulle vänt om, eller det bästa vore om du skulle parkerat bilen, gått och hämtat glasögonen och gå tillbaka till bilen. Du har glasögon då du kör av en anledning