Att ta körkort

Hej allihopa!

Jag har läst om det här med körkort och bilar på flera olika forum, inklusive det här. Det har givit mig mycket perspektiv så nu vill jag starta en egen tråd så att säga.

Nu till saken: Jag är en man på snart 30 år och har inte lyckats ta körkort än. Alla i min familj har körkort utom jag. Jag har pendlat med buss hela mitt liv både till skolan och jobbet. Men nu börjar jag att tröttna på kollektivtrafiken då man blir så bakbunden av alla busstider och man kan inte vara lika flexibel.

Jag har övningskört med mina föräldrar men upplever det som mycket svårt. Ska tillägga också att teorin är mycket svår för mig. Men det största problemet är väl bilen om jag ska vara sann mot mig själv, svårt att ”känna in” .
Jag känner mig frustrerad över att det inte har gått och känner en viss press . Jag menar ALLTING blir ju lättare med körkort och bil både privat och i yrket. Eller hur?

Att lära sig köra bil och ta körkort är något som nästan alla människor kan lära sig. Kan verkligen alla?
Mina föräldrar, syskon och även jag själv undrar om jag borde avstå körkort eftersom jag dessutom har Aspergers. Kan det vara en förklaring?
Eller är jag sån som person/individ?
Har läst att även personer med diagnoser kan ta körkort.

Skriv gärna några tips och dela med er av era egna erfarenheter. Men håll god ton.
Tack

Hej,

Aspergers per se torde inte vara en begränsning, mer än att en kanske får körkortstillstånd med villkor; typ att läkarintyg måste skickas in årligen för att få behålla det. Men som du vet kan ju syndromet/tillståndet te sig lite olika bland olika individer.

Det finns många parametrar som gör påverkar möjligheten att lära sig köra bil; sinnestillstånd, inlärningsförmåga, utlärningsförmågan hos läraren/handledaren, miljö, tillvägagångssätt osv.

I din ålder är du nyligen fullvuxen, har passerat åldern för ungdomlig impulsivitet och liknande, så du har de flesta förutsättningarna på din sida!

Har du någon i din närhet du känner dig trygg med som kan vara din handledare skulle jag råda dig att köra med denne, och sedan öva på din körning steg för steg, och samtidigt plugga teori och göra detta kontinuerligt en period, säg ett halvår. Att köra lite med körskola skadar inte heller.

Det där med att lära sig känna en bil tar tid, och det kräver repetition, och att lära sig att känna in en ny bil snabbt kräver än mer erfarenhet.

Försök att inte se de negativa aspekterna, fokusera på att lära dig det du vill och kör på! Du kommer klara det!

Tack för ditt svar.
Ja jag har nog problem med min inlärningsförmåga också känns det som.
Men så har jag kört för lite också på grund av nervositet.

Håller med föregående inlägg. Vill tillägga att körkort måste ta sin tid. Planera långt, räkna med mycket slit och misstro på egen förmåga i början. Jag är över 40 själv och började öva med inställningen att med mina förutsättningar skulle det krävas minst ett halvår av daglig läsning och övning 2-3 gånger i veckan. Är inte klar än. Övar hela tiden på saker som jag tycker är jobbigast eller är sämst på. Efter ett tag blir det lättare. Vissa saker tog månader att bli van vid, t ex bilens dimensioner. I början var allting svårt och jobbigt och hopplöst. Fem månader senare börjar det bli hanterbart.
Du har dina egna förutsättningar så försök att vara realistisk med vad som är svårt för dig, ge dig själv den tid du behöver för att bli bra. Du kan ha kontroll över hur mycket du stressar upp dig själv.

Glömde en sak, det är viktigt att du hittar en handledare eller ännu hellre en körskollärare som du får bra kommunikation med. Jag bytte handledare en gång och körlärare 3 gånger. Personkemi måste funka mellan er.

Hej Micke,

Du har inga problem med din inlärningsförmåga, utan du har din personliga inlärningsförmåga; jag förstår att det är lätt att jämföra sig med andra, men det tjänar inget till!
Vissa lär sig ”köra bil” ganska fort, medan andra tar lite längre tid på sig. Vissa tar körkortet snabbt, men är tvivelaktiga i trafiken, medan andra tar körkortet lite senare, men är sedan duktiga förare, och allt där emellan. Min poäng är att det är högst individuellt.

Liksom föregående skribent är jag också ganska ”sen” på bollen; tog körkort när jag var i 30-årsåldern. Har kört en del bil i yngre ålder, men kände att jag var en betydligt mognare förare när jag väl tog körkortet, än när jag ”buskörde” i mina yngre dagar.

Det är viktigt, och gynnsamt(!), att faktiskt ta lärdom av sina misstag, sina osäkerheter och brister, och sträva efter att bli en säker förare!

Jag tror att du kommer lyckas galant när din tid är mogen, men jag tycker absolut inte att du ska klanka ned på dig själv eller lyssna på andra som ifrågasätter dig. Ta din tid, lär dig och bli den duktiga förare som du vill bli! Det behövs sådana i trafiken!

Tänk inte på dina diagnoser. Själv har jag Autism ADD. Klarade teoriprovet på första försöket för nån vecka sedan med 60p. Har alltid haft svårt i skolan och har inte toppenbetyg men när det gällde teoriprovet så kämpade jag stenhårt för jag SKA ta körkort och inget kan stoppa mig. Har man bara viljan så kan man klara nästan allt. Har du bara viljan och tid att träna så tar du körkortet till 100%. Bara för att vi har diagnoser så betyder inte de att man är sämre på något sätt. Försök se de som din styrka! Visst jag kanske inte är som alla andra. Men jag är jag och behöver jag mer lektioner och tid än mina kompisar så får det vara så. ALLA kan om de vill! Många säger att folk med diagnoser inte borde ha körkort. Men så länge man körkortstillstånd så finns det inget som kan stoppa en! Förlåt för långt inlägg men jag kände precis som dig i början men det löser sig! Lycka till

Autism nivå 1.

60 p Teori, uppkörning klarad på första.
Enda klagomålet: Körde lite för defensivt, annars perfekt.

Det går. Men du får nog leta åt en mer seriös skola med bra tålamodiga lärare.