Först trodde jag att jag skulle bli kuggad eftersom enligt inspektören var jag inte alls lik bilden på mitt ID kort. Då tänkte jag typ så här:
Är hon så här petig för bilden så kommer hon vara jätte sträng när jag ska köra.
Men däremot så var hon ganska snäll under uppkörningen vilket gjorde att jag slappnade av.
När hon väl sa att min körning var godkänd då började det kännas annorlunda och ja.. Som ni säkert redan vet, känslan är obeskrivlig. Har varit ute och kört sedan kl 15 idag.
Så till alla er som håller på att ta körkort inom kort, plugga så mycket ni bara kan och övningskör så mycket det bara går.
Okej. Ja, min va rätt petig med legget också. Men man förstår ju också varför. De måste ju veta att det verkligen är rätt person. För allas säkerhet.
Min va också snäll, o pratade om allt annat. Så man släppte liksom nervositeten. Kändes bra hela uppkörningen, så kände väl på mig att jag skulle klara det. Men när jag insåg att det gick bra, råkade jag börja köra lite för fort, och fick tvärnita vid en väjningsplikt en gång.
Men jag klarade mig ändå. Han verkade inte bry sig om de tabbarna, för han nämnde inte det. Bara att jag var lite mesig på motorvägen, men han hade också förståelse för att det var halt. Så det var den enda anmärkningen.
Men kändes som en evighet från det att man fick veta att man var godkänd, tills körläraren kom, o man liksom bara kunde släppa allt. Men tog ca 2 månader innan det gick in på riktigt att jag hade körkort. (O då hade jag i princip vart ute o kört själv varje dag).