Jag lär mig inte!

Jag har övningskört sporadisk med min sambo i ca ett år. Det har inte alls funkat särskilt bra. Han är duktig på att ge kritik, men usel på att ge beröm så ofta har jag haft lust att slänga ut honom i farten. Dessutom har det gjort att jag undvikit att övningsköra eftersom jag vet att vi blir osams.

På senare tid tycker jag att det har gått lite bättre, men eftersom jag behöver körkort akut, helst igår, har jag börjat ta körlektioner.

Hade första lektionen (dubbel) förra veckan och blev gräsligt irriterad på mig själv. Jag tittade alldeles för lite i speglar/kollade döda vinkeln, körde ut för sakta från rondeller och korsningar, höll ratten fel när jag svängde och växlade hela tiden upp för tidigt. Det var som att jag aldrig kört bil förr.

Sen dess har jag tänkt mycket på att kolla speglarna/döda vinkeln och på att hålla ratten rätt, så jag trodde att körlektionen idag skulle gå mycket bättre, men det blev tvärtom...

Kollade speglar/döda vinkeln mer och höll oftast ratten rätt, men det gjorde att jag istället inte växlade ner inför korsningar och glömde körriktningsvisare flera gånger... Har jag ALDRIG missar förr.

Jag är en idiot. Hur är det möjligt att bli sämre på nåt av att öva?

Det hela handlar om att återlämna för andra idiotförklara en...

Samt att ”öva” och ”ova” skiljer sig åt - du sa ju att du övar sporadiskt. Efter första 10 000 km så har man börjat övningsköra...
Allt man gjorde innan heter ” hålla i spakarna” och stressa lagom för att kalla sig själv för idiot.

Recept: lösa problem med för få övningsmil. Hur? Ja, jag saknar själv svaret. Kanske åka på en längre resa? Att få kontakt med sig själv som förare och bilen som arbetsverktyg.

Landsväg och motorväg har jag kört minst 100 mil. Stadskörning inte så mycket. När jag övningskör är oftast våra barn med och det går inte att köra rundor i stan med dem. ”Varför kör vi förbi badhuset hela tiden? Ska vi ingenstans?” brukar det låta.

Jag vet att det är övning jag behöver och jag har ingen annan än mig själv att skylla på. Borde ha satsat mer när jag var 18 och gjorde mitt första halvdana försök att övningsköra. Senare blev det en grej att inte ta körkort för att visa alla att man kan klara sig hur bra som helst utan. Nu behöver jag det absolut om logistiken ska fungera alls så jag blir knäpp på att jag inte lär mig snabbare. I teorin kan jag 99%, men i praktiken funkar det inte alls.

Startade för övrigt tråden mest för att få ut lite frustration! :P

Måste bara uppdatera lite.

Det verkar som att jag trots allt kunde lära mig för imorgon skriver jag teoriprovet och på måndag har jag uppkörning

Sen att jag räknar med att kugga på körningen är en annan femma(Men blixten kan ju slå ner) Det har gått fort framåt i alla fall!

Om du nu räknar med att missa körprovet, varför då boka en tid? Om du inte känner dig förberedd så är det väl bättre att finputsa detaljerna och därefter boka en tid?

Jag håller med prs, det känns som bortkastade pengar om man redan innan körprovet vet att man kommer att kugga

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kugga, men intalade mig själv det för att inte bli besviken om jag kuggade. Och kuggade gjorde jag, men nästa gång fixar jag... Nä, kuggar jag igen:-D Bakvänd psykologi vet ni!!

Vilket gör att du redan misslyckats på förhand. Bättre att intala dig själv att du kommer klara det, för du är ju förberedd och kan köra bil. Vad spelar det då för roll vem som sitter bredvid?

Håller med prs igen, om du går till en uppkörning och har intalat dig själv att du kommer att kugga så har du inte en chans att klara uppkörningen. Du är redan mentalt inställd på att få höra att du har misslyckats. Och det är det sämsta du kan göra. Bättre om du går dit med högt huvud och tänker i positiva tanke gångar. som ex att ”Detta klarar jag av, jag vet att jag kan, och nu ska jag bevisa det också”

Nu har jag körkort:-D:-D:-D

Fixade det på försök nr 2:-D Nervös bägge gångerna, men inte lika nervös idag. GLAD!