Minns man hur man kör, som med att cykla?

Eftersom man nu får börja övningsköra som 16-åring så ser man hur ungdomen kör under minst en två-års period. Vi har inte kört så mycket på vintrarna utan där har vi gjort uppehåll. Och jag tycker det är lite som kalvar som ska ut på gröngräs. Hur duktiga de än är efter sommaren och ett vinteruppehåll, så får vi öva mer när vi sätter igång på våren. Det går ryckigt, man är inte uppmärksam och man kan ha glömt saker. Jag tror det krävs ett antal år av lite bilkörande innan det sitter i ryggmärgen. Därför är jag mån om att låna ut vår bil extra när man nyss fått körkort, så att man får lite kontinuerlig körning och inte ”faller tillbaka”.

Mia: Sunt! Fler borde tänka så!

Jag har precis tagit upp mitt körande efter 2 års tid. Första körningen efter uppehållet kändes för jävligt, kunde knappt köra omkring på en parkeringsplats Men efter andra och tredje gången så kände jag att jag snabbt kom ikapp. Så visst kommer du vara ringrostig men du lär dig mycket snabbare nu än vad du gjorde sist du körde Så fortsätt kör på så har du kortet snabbare än du tror!

Detta. Tog en del lektioner på körskola i mina unga dar och gav det ett försök nu igen, jag har prognos på ÄNNU fler lektioner denna gången än jag fick då. Så jag gav upp. Så svaret är helt klart NEJ. Det försvinner, jämföra det med cykling är lite larvigt, köra bil handlar inte om att balansera.

Hör du tanten det där är väldigt individuellt.
Hur många lektioner tog du förra gången? Du hade kanske inte så mycket kött på benen att gå tillbaka till?

Jag tog upp ett intresse jag inte gjort på 10 år, satte det på första försöket. Typ.

Idiot. Varför dillar du om ”intresse” nu plötsligt? Vi pratade bilkörning right?

Kan du inte svara på min fråga istället för att kalla mig öknamn?

Jag trodde inlägget handlade om huruvida bilkörning va som att cykla, dvs om man tappar allt man lärt sig vid ett längre uppehåll.

Du sa att det inte handlar om att hålla balansen och att man förlorar allt.
Men handen på hjärtat, hur bra körde du då när du övade förra gången?

Mitt intresse? Ja för 10 år sedan va jag väldigt bra på en sak som har med kognitiv förmåga (rörelser) och att tänka framåt att göra. Jag tog upp det igen och efter lite ringrost va det som att cykla, dvs det flöt som ett rinnande vatten.

Ser du likheter?

Tack.

Tog mig 13+ år att återuppta övningskörning efter tidigare försök i 16 års åldern.
Fanns väl lite grann som satt kvar.

Men blev nog grodhopp lite här och var ändå.
Men man kom ju igång snabbare än hur det gick första gången. Även om det som satt i ryggmärgen var väldigt ytligt och basic så blir det ju ändå ett ”övertag” (om man ska kalla det så) jämfört med nån som aldrig har ens tryckt på en gaspedal på en bil och växlat.

Jag har övningskört OTROLIGT mycket hos Trafikskolan innan jag klarade av körkortet, typ minst 200 + lektioner i dessa gigantiska siffror jämfört med många andra som bara kört 10 lektioner på skolan och några lektioner hemma hos föräldrar som inte ens vet hur man lär ut på rätt sätt.

Så på sätt och vis har jag fått ordenligt med utbildning och körning på rätt sätt.

Tog körkortet för 3 år sen.

Har inte kört sedan dess då jag bodde i Stockholm och inte behövde bil.

Nu när jag flyttade till Gbg och skulle köra så var det som att plocka upp skridskon igen efter alla åren man lagt det på hyllan.

Första svängen var det skakigt och nervigt men sen var det inga problem mer.

Att köra bil är inte raketforskning. Att växla eller samspela med trafiken handlar endast om automatiska rörelser och logiskt tänkande.

Snarare är det regler som man måste uppdatera sig då vissa regler ändras med tiden. Siffror som man ska komma ihåg vilket man kan slå upp i en bok på.

Tänk på att 80% (!) av vuxna befolkningen i Sverige har körkort. Det är ingen bemärkelse om man ser det på det viset.