Rädsla för motorväg

Börja med motortrafikled och följ hastighetsbegränsningen. Kan bli lite vingligt i början men blir bättre ju vanare man blir. Har själv kört där nån timme tills jag blivit van vid 100 km/h. Sedan är det inga problem o byta till motorväg där det är 110, 120.
Bara lite fler omkörningar på en motorväg. Som sagt man vänjer sig.

Jag antar att det är de högre hastigheterna som är det ”otäcka”.

Knepet är som vanligt att inte titta för nära bilen utan titta långt fram. Annars kommer det kännas otäckare.

På en 110-väg behöver du inte köra i 110. Börja med en rimlig hastighet som känns mer behaglig för dig och jobba dig upp. T ex från 90 km/h.

- Träna på accelerationer. Så nära den hastigheten som gäller är säkrast, men anpassad fart efter övrig trafik på motorvägen är givetvis överordnat.
- Om möjligt, motorbromsa på avfarter och bromsa det sista. Det vill säga, släpp bara gasen. Inte hoppa från t ex 6:an/5:an till 3:an om du såvida ej vill äventyra bilens livslängd.
- Vid påfarter när du redan kör, planera i tid och se till att hjälpa medtrafikanter ut så gott det går. Ibland anser jag att kugghjulsprincipen är svår att applicera eftersom den kräver såpass väl samspel, vilket långt ifrån alla är bra på. Att byta till vänsterfilen är då också ett alternativ (jag gjorde detta på min uppkörning när det var mycket trafik, och helt i sin ordning).

Det är i ovan situationer flest olyckor sker, inte på motorvägarna i sig.

Håller på er!

Jag skulle avråda från att kanske direkt försöka komma upp till 110 km/h på en påfart om man är nybörjare. Som sagt, börja i egen takt men det får inte bli trafikfarligt.

Min största skräck var motorvägar och motortrafikleder. Bor i Göteborg så en hel del trafik på de vägarna här. Dessutom har min oprofessionella privata handledare lurat ut mig på motortrafikled innan jag var mogen för det så skräcken bara ökade.

Paniken handlade dock inte om farten i sig utan om påfarten och avfarten. För påfarten hade jag en inbillning om att jag skulle behöva brotta mig in i en lucka i hög fart och hade svårt att avgöra hastigheten på andra bilar.

Åkte slutligen till E6 mot Oslo med min körskollärare, varnade honom flertal ggr att jag var rädd och att han måste vara beredd med allt så vi skulle klara oss. Och det gjorde vi

Till min förvåning var alla väldigt hjälpsamma där och lämnade alltid luckor och visade omtanke och respekt. Varje gång.

Och när man väl kör där så är det inga problem. Avfarten är ännu lättare och är den kort måste man bromsa till mera och hålla koll på farten då man lätt blir fartblind och tror att man krypkör när man ligger i 70

Om du är rädd och osäker så gör det med trafikskolan då de har dubbelkommando och är beredda på ett helt annat sätt än man är i en bil utan dubbelkommando.

Jag är rädd för att köra på motorväg särskilt när det är mörkt och man inte ser tydligt framför sig. Får nästan panik om jag inte har en bil framför att rikta ögonen på. Ska köra i kväll och känner redan oro för det. Känner mig spänd hela tiden när jag kör. Tänker att ikväll kanske min man och jag dör i en bilolycka för att jag kör. Har haft körkort sedan 1986 och körskräcken har kommit de senaste åren.

Kanske dags för synundersökning.

Synen förändras m åldern om du börja få svårt att se.

Samt om det är tomt på motorvägen, och inget mötande och belysningen inte är tillfredsrällande så slå på helljuset.