Rädsla

Jag har alltid varit himla rädd för allt som har med motorfordon att göra, oavsett om det har handlat om mopeder och fyrhjulingar eller ja, bilar. För några månader sedan bestämde jag mig för att ta tag i det här med körkortet och de första gångerna jag satt bakom ratten var jag så rädd att jag skakade och hade gråten i halsen. Nu har jag kört länge på körskola, slutade räkna efter 20 lektioner, och en hel del hemma. Både min körlärare och privata handledare anser att jag är redo för den sk utbildningskontrollen, alltså ”låtsasuppkörningen” för att sedan eventuellt boka uppkörning.

Problemet är bara att jag fortfarande är rädd. Inte alls på samma sätt som i början, men jag kan ändå inte säga att jag inte är rädd för att köra bil, för det är jag. Eller det är kanske lite fel uttryckt, för vad jag i själva verket är så fruktansvärt rädd för är att råka utsätta andra människor för fara. Ställa till med något helt enkelt. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag orsakade något som skadade en annan människa, och det är väl också därför jag har varit och fortfarande är rädd.

Jag trodde att den här rädslan och osäkerheten skulle gå över i takt med att jag började känna mig mer säker på vad jag gjorde, och det har förstås blivit bättre. Men det jag framför allt märker just nu är att varje gång jag har varit ute och kört bil och kommer in genom dörren vill jag börja gråta. Jag spänner mig så otroligt mycket och lägger sådan enormt stor press på mig själv att jag håller på att gå sönder varje gång något inte har gått helt perfekt. Jag menar inte att jag medvetet sitter och är rädd för att köra ihjäl någon varje gång jag sitter i bilen, men någonstans i bakhuvudet finns det nog ändå. Jag har blivit den som hellre bromsar än gasar, så att säga.

Vad jag är orolig för är att om kommande körlektioner går bra kommer min lärare be mig boka uppkörning. Och jag känner mig inte redo, trots att jag vet att jag har kunskaperna och antagligen skulle kunna klara av det utan större problem.

Vad tror ni om detta? Jag hoppas och antar att jag inte är ensam om att känna osäkerhet ibland. Men bör man ens ha körkort om man är rädd? Finns det något jag kan göra för att öka tryggheten och självförtroendet lite?

Jag blir också rädd ibland... fortfarande, trots att jag har tagit körkort redan.

Jag tror att det finns en viss fördel med rädslan. Den betyder ju att du inser att trafiken är farlig. Bara du inte blir så rädd så du inte kan hantera fordonet och den övriga trafiken. Jag ser det lite på samma sätt som med stress - måttlig stress ökar prestationsförmågan men för mycket stress kan göra dig helt handligsförlamad.

Det måste ju vara bättre att vara lite rädd för trafiken än att sitta bakom ratten och tro att inget kan hända dig. I trafiken ska man ju vara medveten om riskerna och ta det lugnt och försiktigt (utan att bli farligt försiktig förstås).

Lycka till med körkortet

Gäst: Tack för ditt svar! Kan meddela att jag hade teoriprov för tre dagar sedan och uppkörning i förrgår. Klarade teorin med 64/65 och uppkörningen var snabbt avklarad och felfri. Det mesta handlade nog om att lära mig lita på mig själv och sänka kraven lite. Sedan jag tog körkortet har jag varit ute ensam ett par gånger och det har aldrig varit så roligt eller gått så bra att köra bil. Känner ingen press överhuvudtaget och jag kör runt med ett brett leende på läpparna!

Vad skönt att höra Jag känner lite som du gjorde när det kommer till bilkörning. Jag har bara kört i tre veckor än så länge och har en bit kvar till uppkörning, men hoppas att rädslan ska släppa allt eftersom jag blir mer van.

Vad härligt att läsa att du fått ditt körkort! Grattis!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag började övningsköra i oktober och har nu uppkörning nästa vecka. Är så galet rädd och nervös!
För mig har rädslan inte minskat utan tvärtom nästan ökat under resans gång, konstigt nog...
Inför varje övningskörning (kör mest med trafikskola) har jag ont i magen och darrar i hela kroppen! Det värsta släpper dock när jag sätter mig bakom ratten. Är livrädd att utsätta mig själv och andra för fara. Jag har småbarn och funderar på hur det ska gå sedan när jag är själv i bilen med dem...
Härligt iaf att läsa hur bra det gått för dig!!

Grattis! Skönt att höra att man inte är ensam och att du klarade det!! Kan du så måste jag också klara det! Håller andan så att jag nästan blir blå för att jag är så rädd. Skakar som ett asplöv när jag kliver ur bilen. Har tagit 16 körlektioner och kört lite privat men hittar på undanflykter hela tiden för att slippa köra. Väntar mitt tredje barn nu och måste ha körkort. Nu har jag bokat intensivkurs på 2 veckor och hoppas att få detta överstökat innan prinsessan kommer.

Jag tror du kan övervinna din rädsla, jag tror alla blir rädda någon gång i trafiken. Kan ju vara en älg, ren eller människa som plötsligt springer ut framför bilen och då blir nog alla lite små skrajja

Jag precis som föregående skrivare tror/vet att alla någon gång KAN bli rädd, det behöver ju faktiskt inte hända något speciellt, du kanske sällan använder dig utav motorfordon och bor i en stilla liten by. Men hur som helst kan rädsla förknippas på många olika vis, rädsla för att vara med om en olycka eller bara rädsla för att köra, kan hänga ihop med dåligt självförtroende till exempel.

Jag tror att desto mer man kör, desto mer van man är i trafiken ju säkrare blir man och rädslan försvinner.

I början när jag började att övningsköra var jag rädd att vistas bland andra trafikanter, jag litade inte till fullo på mig själv. Det är ett sådant stort ansvar man får på sig, du kan orsaka en sådan ohyggligt stor olycka om man faktiskt gör fel, så jag var livrädd för att göra fel. Dock övervann jag denna rädsla med körvana, idag är jag så van att köra så att den där rädslan känns näst intill barnslig.

Hej! Jag tog körkort för två veckor sedan och har sen dess kört bil 2 gånger själv. Super kul att jag fick mitt körkort tillslut, men jag är SÅ RÄDD varje gång jag ska sätta mig och köra nånstans. Litar inte alls på mig själv när det kommer till att köra bil. Jag kan växla och styra etc etc, jag kan ju, men jag hinner inte riktigt med och tänka allt gällande högerregeln och vem som har förtur etc, eller hur stor min bil är och hur långt i sidan jag kan åka. Det är super läskigt. Och idag när jag skulle parkera vid jobbet fick jag göra om det säkert 5 gånger för jag missbedömde hur stor min bil var. Vet många som fått sitt körkort och sen den dagen har dom bara velat köra så ofta det går och jag känner att jag helst undviker det så gått det går typ. Kommer detta någonsin att släppa? Bör jag gå och prata med någon?

hej! Jag har precis samma känsla som dig! Jag har precis börjat övningsköra med körskola, har tagit 2 lektioner.
Första lektionen gick jättebra och jag blev överraskad över mig själv.

Andra lektionen, blev det mer utmaning och jag tog för långa lektioner och fick motorstopp vid en svängning. Jag började gråta för att jag körde förut med min pappa som inte hade tålamodet.

Men min körlärare var jättesnäll och fick mig inte att känna mig dum så vi fortsatte och då gick det bra igen.

Jag har otroligt höga krav på mig själv och jag kommer gråta många gånger till när utmaningsgränsen ökar men det viktigaste är att fortsätta kämpa! Du(och jag) kommer klara av att slappna av och sen kommer det rulla på!

Heja heja! Alla sitter i samma båt känner jag och du är inte ensam!