Hej, jag har tagit 8 lektioner och börjar få koll på manövreringen. Dock är jag osäker på följande.
Jag lärde mig först att hitta ”dragläget” på en plan parkering, då börjar jag på 1an med kopplingen i botten och höjer denna sakta tills bilen börjar rulla/krypta framåt. Jag behöver alltså inte ens gasa för att börja rulla. När jag märker att jag rullar fram kan jag höja fortsatt på kopplingen och lägga på lätt gas och sen växla upp etc. Jag kan alltså komma igång helt utan gas.
Sedan lärde jag mig stå still i backe med enbart kopplingen. Jag börjar med färdbroms och koppling i botten, höjer sakta kopplingen tills jag hör/känner dragläget och släpper då på färdbromsen. Då kan jag helt utan gas eller broms stå helt stilla, krypa framåt, eller rulla sakta bakåt enbart genom att reglera kopplingen väldigt försiktigt. Om jag vill köra iväg kan jag helt enkelt höja kopplingen tills jag står stilla eller kryper sakta framåt, och sedan lägga på gas långsamt.
Mitt problem uppstår i brantare backar. Då upplever jag att jag ibland höjer koppling till vad jag tror är dragläge, släpper på färdbroms för att stå stilla, men istället för att jag står stilla eller kryper framåt, får jag motorstopp. Jag hinner alltså inte långsamt och försiktigt lägga på gas och köra iväg som jag kan i en lite mindre brant backe (där jag hade börjat rulla framåt eller stå stilla enbart genom att höja kopplingen). Är det så att man i tillräckligt brant backe inte kan stå helt stilla enbart med koppling (dvs att man måste lägga på lite gas samtidigt för att inte få motorstopp)? Är tanken då att jag, när jag ska köra iväg, höjer kopplingen lite mindre än dragläge, snabbt flyttar foten från färdbroms till gas, lägger på lite gas och sedan höjer kopplingen vidare till dragläge? Det känns nästan oundvikligt att man rullar bakåt lite från att du släpper färdbromsen till dess att du hittar perfekt dragläge med gas + koppling.
Hur ska man göra? Har jag missförstått något?