Nu tänker ni säkert ”inte en till person som ska skylla sina kuggningar på nervositet, kan du köra så kan du”. Ja, jag vet att jag kan köra. Men jag vet också att jag är en extremt nervös och ängslig person, något som jag haft problem med hela livet.
Har kört upp 3 gånger i Malmö. Kuggade alla tre pga dumma misstag som jag aldrig tidigare gjort när jag kört. Varje gång är jag så nervös att det känns som att jag kommer svimma. Överdriver inte ens, blir helt yr och skakar så att det nästan ser ut som dans. Väl i bilen sitter jag och svettas så att det rinner som en fontän från pannan trots 0° utomhus och frost på rutan. Får fan panik medan jag sitter och försöker låta så normal som möjligt när inspektören pratar med mig. Benet skakar så att det nästan gör ont och det känns omöjligt att trycka ner kopplingen.
Första kuggningen var pga en massa småfel som bara blev för mycket. Var heller inte van vid en diesel V60 vilket inte alls hjälpte nervositeten. Inspektören var dock väldigt trevlig och sa att jag var så himla nära och att han hoppades på att se mig snart igen. Andra gången blev det en V40 och jag råkade göra ett misstag som var trafikfarligt (körde för snabbt i en sväng och hamnade farligt nära en mopedist) och därmed kunde jag ej godkännas. Satt och snyftade med tårar i ögonen av nervositet under hela uppkörningen. Riktigt patetiskt alltså, skäms bara jag tänker på det. Inspektören var en väldigt seriös äldre gubbe och kunde inte brytt sig mindre. Tredje gången var förra veckan. Denna gång var inspektören en äldre dam som jag också upplevde som lite obehagligt seriös. Hon kuggade mig för manövrering, något jag ALDRIG tidigare haft problem med. Förstår dock, jag kände ju själv hur jävla instabil bilen var när jag satt där och nästan åkte ur stolen hur mycket jag skakade i den.
Har kört med föräldrar, en privat körlärare och på trafikskola i lite över ett år nu. Alla säger att jag kan köra ”precis som en van bilförare” och jag vet själv att jag kan. Kan även tillägga att varje gång mellan kuggningarna har jag haft flera körlektioner där jag fått köra samma väg som under uppkörningen, vilket jag plötsligt verkar klara nästan helt felfritt. Men det gör dock nästan hela grejen jobbigare för mig — ingen förstår varför jag kuggar. Är redan nervös som det är men faktumet att fyra personer som sitter och beter sig extremt förvirrat och nästan besviket när jag kuggar gör det inte bättre.
Mina föräldrar och min privata körlärare har sagt att de kommer bli upprörda om jag kuggar igen nästa gång, med tanke på att jag kör i princip som en helt vanlig bilförare. De tycker det är onödigt att ha körlektioner med mig då de bara sitter och stirrar i en timme. De har liksom beslutit sig om att jag är 100% redo, och nu sitter ansvaret helt på mig att skärpa mig och prestera. Är fan rädd för att boka en ny uppkörning, inte bara för att det uppenbarligen har en överdriven påverkan på mitt välmående, men också för att jag inte vill behöva säga att jag kuggat IGEN.
Tänker på detta konstant. Förstår att alla är nervösa inför uppkörningen men jag har fan inte kunnat sova om nätterna eller fokusera på något annat i livet sedan den allra första uppkörningen för drygt 2 månader sedan. Detta kan inte vara normalt. Börjar tappa hoppet, är det ens värt det? Man vill ju bara skita i allt. Men samtidigt vet jag att jag är SÅ nära.
Gud, jag vet inte. Ber om ursäkt för detta alldeles för långa inlägget. Behövde väl prata av mig. Har någon eventuella tips för att sluta vara så fånigt nervös? Eller bara några motiverande ord? Vad som helst uppskattas.
Start > Körkortsforum > 3 kuggade uppkörningar pga ner…
3 kuggade uppkörningar pga nervositet
Du är inte ensam...såna får oss får kämpa mer än andra... andningstekniker mitt tips...
Alice 2022-11-14
Nu tänker ni säkert ”inte en till person som ska skylla sina kuggningar på nervositet, kan du köra så kan du”. Ja, jag vet att jag kan köra. Men jag vet också att jag är en extremt nervös och ängslig person, något som jag haft problem med hela livet.
Har kört upp 3 gånger i Malmö. Kuggade alla tre pga dumma misstag som jag aldrig tidigare gjort när jag kört. Varje gång är jag så nervös att det känns som att jag kommer svimma. Överdriver inte ens, blir helt yr och skakar så att det nästan ser ut som dans. Väl i bilen sitter jag och svettas så att det rinner som en fontän från pannan trots 0° utomhus och frost på rutan. Får fan panik medan jag sitter och försöker låta så normal som möjligt när inspektören pratar med mig. Benet skakar så att det nästan gör ont och det känns omöjligt att trycka ner kopplingen.
Första kuggningen var pga en massa småfel som bara blev för mycket. Var heller inte van vid en diesel V60 vilket inte alls hjälpte nervositeten. Inspektören var dock väldigt trevlig och sa att jag var så himla nära och att han hoppades på att se mig snart igen. Andra gången blev det en V40 och jag råkade göra ett misstag som var trafikfarligt (körde för snabbt i en sväng och hamnade farligt nära en mopedist) och därmed kunde jag ej godkännas. Satt och snyftade med tårar i ögonen av nervositet under hela uppkörningen. Riktigt patetiskt alltså, skäms bara jag tänker på det. Inspektören var en väldigt seriös äldre gubbe och kunde inte brytt sig mindre. Tredje gången var förra veckan. Denna gång var inspektören en äldre dam som jag också upplevde som lite obehagligt seriös. Hon kuggade mig för manövrering, något jag ALDRIG tidigare haft problem med. Förstår dock, jag kände ju själv hur jävla instabil bilen var när jag satt där och nästan åkte ur stolen hur mycket jag skakade i den.
Har kört med föräldrar, en privat körlärare och på trafikskola i lite över ett år nu. Alla säger att jag kan köra ”precis som en van bilförare” och jag vet själv att jag kan. Kan även tillägga att varje gång mellan kuggningarna har jag haft flera körlektioner där jag fått köra samma väg som under uppkörningen, vilket jag plötsligt verkar klara nästan helt felfritt. Men det gör dock nästan hela grejen jobbigare för mig — ingen förstår varför jag kuggar. Är redan nervös som det är men faktumet att fyra personer som sitter och beter sig extremt förvirrat och nästan besviket när jag kuggar gör det inte bättre.
Mina föräldrar och min privata körlärare har sagt att de kommer bli upprörda om jag kuggar igen nästa gång, med tanke på att jag kör i princip som en helt vanlig bilförare. De tycker det är onödigt att ha körlektioner med mig då de bara sitter och stirrar i en timme. De har liksom beslutit sig om att jag är 100% redo, och nu sitter ansvaret helt på mig att skärpa mig och prestera. Är fan rädd för att boka en ny uppkörning, inte bara för att det uppenbarligen har en överdriven påverkan på mitt välmående, men också för att jag inte vill behöva säga att jag kuggat IGEN.
Tänker på detta konstant. Förstår att alla är nervösa inför uppkörningen men jag har fan inte kunnat sova om nätterna eller fokusera på något annat i livet sedan den allra första uppkörningen för drygt 2 månader sedan. Detta kan inte vara normalt. Börjar tappa hoppet, är det ens värt det? Man vill ju bara skita i allt. Men samtidigt vet jag att jag är SÅ nära.
Gud, jag vet inte. Ber om ursäkt för detta alldeles för långa inlägget. Behövde väl prata av mig. Har någon eventuella tips för att sluta vara så fånigt nervös? Eller bara några motiverande ord? Vad som helst uppskattas.
Har kört upp 3 gånger i Malmö. Kuggade alla tre pga dumma misstag som jag aldrig tidigare gjort när jag kört. Varje gång är jag så nervös att det känns som att jag kommer svimma. Överdriver inte ens, blir helt yr och skakar så att det nästan ser ut som dans. Väl i bilen sitter jag och svettas så att det rinner som en fontän från pannan trots 0° utomhus och frost på rutan. Får fan panik medan jag sitter och försöker låta så normal som möjligt när inspektören pratar med mig. Benet skakar så att det nästan gör ont och det känns omöjligt att trycka ner kopplingen.
Första kuggningen var pga en massa småfel som bara blev för mycket. Var heller inte van vid en diesel V60 vilket inte alls hjälpte nervositeten. Inspektören var dock väldigt trevlig och sa att jag var så himla nära och att han hoppades på att se mig snart igen. Andra gången blev det en V40 och jag råkade göra ett misstag som var trafikfarligt (körde för snabbt i en sväng och hamnade farligt nära en mopedist) och därmed kunde jag ej godkännas. Satt och snyftade med tårar i ögonen av nervositet under hela uppkörningen. Riktigt patetiskt alltså, skäms bara jag tänker på det. Inspektören var en väldigt seriös äldre gubbe och kunde inte brytt sig mindre. Tredje gången var förra veckan. Denna gång var inspektören en äldre dam som jag också upplevde som lite obehagligt seriös. Hon kuggade mig för manövrering, något jag ALDRIG tidigare haft problem med. Förstår dock, jag kände ju själv hur jävla instabil bilen var när jag satt där och nästan åkte ur stolen hur mycket jag skakade i den.
Har kört med föräldrar, en privat körlärare och på trafikskola i lite över ett år nu. Alla säger att jag kan köra ”precis som en van bilförare” och jag vet själv att jag kan. Kan även tillägga att varje gång mellan kuggningarna har jag haft flera körlektioner där jag fått köra samma väg som under uppkörningen, vilket jag plötsligt verkar klara nästan helt felfritt. Men det gör dock nästan hela grejen jobbigare för mig — ingen förstår varför jag kuggar. Är redan nervös som det är men faktumet att fyra personer som sitter och beter sig extremt förvirrat och nästan besviket när jag kuggar gör det inte bättre.
Mina föräldrar och min privata körlärare har sagt att de kommer bli upprörda om jag kuggar igen nästa gång, med tanke på att jag kör i princip som en helt vanlig bilförare. De tycker det är onödigt att ha körlektioner med mig då de bara sitter och stirrar i en timme. De har liksom beslutit sig om att jag är 100% redo, och nu sitter ansvaret helt på mig att skärpa mig och prestera. Är fan rädd för att boka en ny uppkörning, inte bara för att det uppenbarligen har en överdriven påverkan på mitt välmående, men också för att jag inte vill behöva säga att jag kuggat IGEN.
Tänker på detta konstant. Förstår att alla är nervösa inför uppkörningen men jag har fan inte kunnat sova om nätterna eller fokusera på något annat i livet sedan den allra första uppkörningen för drygt 2 månader sedan. Detta kan inte vara normalt. Börjar tappa hoppet, är det ens värt det? Man vill ju bara skita i allt. Men samtidigt vet jag att jag är SÅ nära.
Gud, jag vet inte. Ber om ursäkt för detta alldeles för långa inlägget. Behövde väl prata av mig. Har någon eventuella tips för att sluta vara så fånigt nervös? Eller bara några motiverande ord? Vad som helst uppskattas.
Du lider av prestationsångest utav satan.
Slappna av herregud altså.
Det är ingen guldmedalj du ska ta ta en i en uppkörning perfekt i allt.
det är bara en uppkörning för körkort inget annat.
De bedömmer om du är trafik säker förare och redo för att släppas ut bland andra trafikanter.
så se nu fasiken o slappna av.
är du klar och redo så är du redo.
du är inte en bra bilförare för att du precis klarat en uppkörning utan snarare tillräkligt säker att släppas ut bland andra trafikanter
erfarenheten kommer med tiden serru. därmed säkrare förare
du är inte perfekt den dag du tog körkortet.
Är du lika nervös när du övningskör?
Är du nervös när du ska prestera inför ett prov i skolan?
Ifall du verkligen får sån ångest inför en uppkörning, då bör du prata med någon som kan hjälpa dig med dina tankar och känslor, kanske ringa din vårdcentral?
Annars finns ju alltid betablockerare.
Är du nervös när du ska prestera inför ett prov i skolan?
Ifall du verkligen får sån ångest inför en uppkörning, då bör du prata med någon som kan hjälpa dig med dina tankar och känslor, kanske ringa din vårdcentral?
Annars finns ju alltid betablockerare.
Det verkar som att du är mer nervös över att behöva berätta för dina föräldrar, än över själva körningen och att eventuellt kugga...
Jag var typ likadan. Fast jag var mest nervös innan. Kunde fan inte sova en blund natten till uppkörningen. Hjärnspöken som satan. Väl i bilen är jag kanske inte som du men man tänker ju inte ”normalt” under den pressen det är garanterat. Gör skumma fel som annars aldrig hade hänt. Jag klarade iaf det på andra försöket. Men det var fan en fluke! Fick köra hem typ, och fick en schysst gubbe som inspektör. Kan bara råda dig till att fortsätta köra upp. Nervositeten måste ju minska på 5:e 7:e försöket osv. Du slösar trots allt bara 1 lax på varje uppkörning. Folk slösar 70k på körlektioner. Det är ju ingenting, snart har du kortet och har det bakom dig. Så ja, tänk inte så mycket. Boka och kör.
Hej, jag hade panikångest och prestationsångest inför körkortet också. Jag klarade mig på tredje försöket när jag körde upp i en liten ort (Bollnäs). Jag skulle rekommendera en mindre ort, det blir mindre stressmoment liksom. Om du har lugnande skulle det kanske vara bra att ta, har hört att det hjälpt många som har grov ångest.
Hej, förstår dig verkligen. Jag var likadan. Det jag kan rekommendera dig är att kolla på andningsövningar innan, det har hjälpt många jag känner.
Sen kan jag väll också rekommendera att köra upp med körskolan. Då har du deras bil som du är van med, så slipper det bli ett till stressmoment! Du har det i dig och körkortet är så mycket närmare än vad du tror. Plötsligt händer det.
Jag körde upp tre gånger. Den tredje gången anser jag själv att jag körde sämre än den andra gången, så var självsäker att jag blivit kuggad. Men jag klara det ändå, det kommer du också göra.
Stort lycka till!
Sen kan jag väll också rekommendera att köra upp med körskolan. Då har du deras bil som du är van med, så slipper det bli ett till stressmoment! Du har det i dig och körkortet är så mycket närmare än vad du tror. Plötsligt händer det.
Jag körde upp tre gånger. Den tredje gången anser jag själv att jag körde sämre än den andra gången, så var självsäker att jag blivit kuggad. Men jag klara det ändå, det kommer du också göra.
Stort lycka till!
Anna 2022-11-17
Hej, jag hade panikångest och prestationsångest inför körkortet också. Jag klarade mig på tredje försöket när jag körde upp i en liten ort (Bollnäs). Jag skulle rekommendera en mindre ort, det blir mindre stressmoment liksom. Om du har lugnande skulle det kanske vara bra att ta, har hört att det hjälpt många som har grov ångest.
Däremot så kan, som någon tidigare nämnt, betablockerare vara ett alternativ.
Den lugnar ner pumpen rejält. Det ska dock en läkare skriva ut isåfall då den har biverkningar och inte heller ska tas av vem som helst med eventuella åkommor. Då kan hälsan ta stryk.
Dom brukar rekommendera att man isåfall (efter att ha fått det utskrivet inför en uppkörning) provar ta en, en vecka innan, för att känna av och observera hur kroppen reagerar på preparatet.
Ber om ursäkt att jag inte svarat någon men har läst allt och är mycket tacksam att ni tagit er tid att svara i denna tråd. Jag klarade äntligen min uppkörning idag! Det var fjärde försöket, ösregn och återigen en lite läskig inspektör, men ändå gick det oväntat bra. Jag lovar att det kommer när man minst förväntar det, så till alla som fortfarande kämpar: ge inte upp! Jag tror på er 
Senaste foruminläggen
Rubrik
Inlägg
Senaste inlägget
