Amaxofobi?

Tog körkort för cirka tre veckor sedan och funderar nu på om jag håller på att utveckla amaxofobi, dvs körfobi.
Nu när jag ska köra en annan bil än körskolans så känns allt plötsligt mycket osäkert.
Tex jag klarar inte av att komma från stillastående till ettan utan femton motorstopp pga helt annorlunda koppling och känslighet. När jag vet att jag måste köra så får jag hjärtklappning, ångest, tunnelseende osv.. Så jag undviker nu helt att köra, har noll självförtroende kvar.
Hjälp, är helt desperat snart. Skulle verkligen behöva köra bil i min vardag för att underlätta.
Vart vänder jag mig för hjälp?

Vet inte vart du kan vända dig, men gissar på vilken psykolog som helst.

Det jag kan säga dig är att du har klarat körkortet och bedöms tillräckligt trafiksäker för att börja ”övningsköra” med dig själv. Du är alltså fri från Trafikverket och kan köra när och vart du vill. Dvs att inget hindrar dig från att dra till en plats utan trafik och jobba på detta, träna på start från stillastående och allt annat tills du tycker att det sitter igen. Trappa sedan upp körningen för att få erfarenhet och till slut kommer du ha mycket mer självförtroende. Du är inte den första jag hört respektive läst om som hade det svårt direkt efter nytaget körkort. Du har inte längre säkerheten av att någon sitter bredvid dig och säger hur du ska göra allt och för vissa blir det svårt. Så glöm tanken att man är en perfekt förare som inte får ett enda motorstopp bara för man har en liten lapp i plånkan. Kom igång igen med körningen och träna på det du har svårt med. Det viktiga är att ge dig själv tid. Om du inte vågar dra iväg och träna på detta själv så finns det inte heller något som hindrar dig från att ha med en mer erfaren förare till en början.

Jag vet ej om detta var svaret du ville ha, men hoppas det hjälpte lite iallafall

Övningskörde du aldrig privat? Bara på körskolan?
Tänk såhär: inte konstigt att du är ovan vid din bil, du har ju aldrig kört den!
Om du blir stressad i trafiken måste du åka någonstans där du kan öva på egen hand tills du känner dig trygg i din egen bil.
Jag tror inte att du har någon slags fobi för att köra, du är helt enkelt bara osäker.
Så detta kan inte sägas nog många ggr: den som känner sig osäker måste öva tills den är säker.
Att få motorstopp några ggr är väl inte så farligt jämfört med alla som till exempel kör rattfulla varje dag och åker i diket.

Slutsatsen är iallafall att ju mer du övar ju bättre kommer du bli!

Tack för era svar!
Jag övningskörde först privat med min pappa, för tio år sedan. Men jag gav upp efter cirka tio lektioner pga att han bara skrek till mig och jag fick då panik. Så nu tog jag på körskola och hade en väldigt bra erfarenhet av det, uppenbarligen
Det skulle vara intressant att få svar från någon som satt i samma situation som mig och som lyckades kämpa sig ur det, hoppas på att få ett svar från någon sådan!
Jag vill inte skylla ifrån mig, men jag funderar även på om det är skillnad på bil som drivs av bensin respektive diesel? Körskolans bil drevs av bensin och denna upplevde jag som väldigt stark, den vi har här hemma drivs av diesel.. Och som sagt, motorstoppen är ett faktum på en helt annan nivå än hur det var med körskolans bil.

Jag kan inte säga något om din fobi.
Det jag däremot är expert på är bilar och maskiner!
Först vill jag bara säga att din pappa inte är särskilt snäll om han bara skrek på dig. Han kunde garanterat inte köra i början heller.
Nåväl, det är stor skillnad på olika bilar. Även skillnad på om det är bensin eller diesel. Hur gamla dom är. Hur många mil och så vidare.
Men bara kämpa på och öva.
Min inställning till livet är vill man så kan man. Själv började jag köra bil när jag va 10 så övade många år innan det va dags

Hejsan. Inte helt ett svar från andra sidan men kanske mer från samma sida. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag får panik varje gång jag ska köra bil (i början) och är konstant jätterädd för att göra något trafikfel. För mig handlar det inte lika mycket om motorstopp utan snarare att kunna följa skyltar rätt och inte begå några misstag i trafiken. Tyvärr har jag redan gjort flera stora missar och tror alltid att jag ska bli av med körkortet när jag kommer hem efter en körtur...

Mitt tips med motorstopps-grejen är som de andra skrivit, åk iväg på kvällen till en lugn plats och öva öva. Känn in bilen! Tillslut kommer det lossna tror jag! Låt oss fortsätta kämpa, våga göra det som känns läskigt. I slutändan kommer vi känna oss trygga bakom ratten! Det är en fråga om tid vill jag tro

Tror att ni har så rätt om att jag bara ska fortsätta kämpa och öva
Jag hade nog föreställt mig att jag skulle kunna hoppa in i vår bil och bara köra, men så var det ju inte riktigt.. Ska försöka lära känna denna bil, trots att jag helst bara vill elda upp skiten..
Vill så gärna kunna ta bil i höst till jobbet, det är mitt mål med det hela! Och bara friheten..

Helt rätt inställning, fortsätt kämpa, så gått som allt kräver träning för att bli bra på. För vissa tar det längre tid och det är naturligt.

Jag är i samma situation…. Jag tog körkortet på en två veckors intensivkurs, hade aldrig suttit bakom en ratt förut och råkade tyvärr ut för en lärare som skrek och skällde ut mig vid misstag. Trodde aldrig jag skulle klara uppkörningen, men det gjorde jag på första försöket och var överlycklig.

Körde till jobbet jag hade då i ett par månader, men kände mig nervös och orolig bakom ratten pga dåligt självförtroende. Sedan slutade jag på jobbet och behövde inte längre pendla och då började jag undvika att köra bil mer och mer, nu har jag inte kört bil på flera år och utvecklat en fobi.

Nu har jag fått ett jobb där jag blir tvungen att köra bil och jag har två månader tills jag ska börja. Jag har börjat i KBT för att få hjälp med den mentala biten och ska övningsköra med min man innan jag kör själv.

Skäms mycket över det här, alla kör ju bil och ingen pratar om att det känns svårt så varför känns det så för mig? Jag måste klara det här, jag kan inte tacka nej till jobb då jag t.o.m. har körkortet.

Hoppas det går bra för dig! Tipsar om att ta hjälp av psykolog , det är bra för att få hjälp med hur man ska tänka och acceptera att det känns jobbigt men stå ut med den känslan och ta ett steg i taget för att arbeta med sin rädsla. Jag har fått rangordna vad jag tycker är jobbigast till minst jobbigt med att köra bil och så ska jag beta av en sak i taget.

Vilket bra och ärligt svar, tack för att du delar med dig av din historia!
Uppdatera oss gärna om fortsättningen hur det går för dig.
Jag har hamnat i lite knepig sits just nu, jag vill inte köra med mina barn i bilen (både pga deras säkerhet och pga att dem skriker/gråter)… Och vi får inte lätt barnvakt så nu tar det ett tag mellan gångerna som jag kör bil, vilket inte är optimalt. Vågar inte köra själv ännu då jag vill veta att min sambo kan ta över när jag får en panikattack.