Äldre med stressigt liv? — ge INTE upp!

Ska berätta om min körkortsresa, för oss alla som bestämt att ta körkort senare i livet av [insert valfri] anledning.

Jag fyller 40 år i sommar och klarade uppkörningen idag, i Sollentuna.

MEN, det har inte varit lätt. Det har varit en jävla kamp. Ni 18-20 åringar, njut av livet nu, övningskör, festa, plugga utomlands osv, gör er grej (det gjorde jag!). Eller, det jag inte gjorde var att övningsköra. Hade ”inget behov” av körkort då. Bott i innerstaden i Stockholm hela livet. Visst man saknade det när man inte kunde erbjuda sig att köra hyrbilen utomlands eller åka till Ikea hursomhelst.

Min poäng är att det inte blir lättare att fokusera på att lära sig köra bil när man som nybliven förälder med ett vardagspussel och ett stressigt jobb också blir husägare utanför stan, och plötsligt ser ett skriande behov av att kunna köra bil.

Jag gick iaf en intensivkurs i Dalarna för precis ett år sedan. Två veckor. Skrev teorin, klarade det. Men den efterföljande uppkörningen (där i Dalarna) gick åt skogen. Stress. Varvade sen lektioner i Stockholm med mängdträning privat. Ofta med skrikande barn i bilstol. Stress. Tack vare covid ofta på arbetstid dock

Körde sen upp i Farsta i slutet av förra sommaren: fail. Var för nervös. Och för dålig fortf. Hittade ny avbokningstid bara någon vecka efter den uppkörningen också i Farsta. Kuggade igen. Ok. Nu hade jag slösat bort alla mina 3 förhandstider på två framstressade privatisttider och en för tidigt framstressad körskoletid. Kände mig som världens sämsta förare. Funderade på att byta till att ta automat. Men kämpade vidare och mängdtränade, letade nya tider. Lyckades få en avbokningstid i Farsta i november, bara några dagar innan teorin gick ut.

Svepte en Nocco och gick och satte mig. Darrade av nervositet. Gick ok, men ryckigt och jag blev underkänd.

Teoriprovet blev ogiltigt. Och jag hade vid det här laget spenderat tid jag egentligen inte haft mitt i allt jobb, vabb och annat som hör vuxenlivet till och massor med pengar.

Bokade ny teori i april och ny tid för uppkörning i maj (idag) i Sollentuna. Skrev teorin på lunchrasten på jobbet för en månad sedan, klarade det. Bokade in lektioner på körskola i Sollentuna däremellan. Nötte rondellerna vid Trafikverket. Mängdtränade privat, med inte alltid det bästa självförtroendet bör tilläggas.

Men att köra mycket, varje gång vi skulle någonstans (ja, jag har min sambo som handledare) har ju ändå gjort jobbet och jag känner mig mer säker på min körning nu än vad jag insett att jag gjorde — och med all rätt borde ha gjort — förra sommaren. Så klev in där och satte mig i det där jäkla väntrummet i förmiddags. Regnade ute. Började noja om huruvida jag kunde sätta på auto på vindrutetorkarna eller inte. Sen kom min instruktör. Vi gick ut till bilen. Körde lite rondeller, lite motorväg, fickparkering och 30-vägar sen innan jag knappt hann bli nervös, svängde jag tillbaka in på Trafikverkets parkering och… ”min helhetsbedömning idag är att du är godkänd”. ”Va?!” Sa jag. Ja sa instruktören, ”du får ditt körkort om 4-5 dagar”.

Det gick. Ett år av stress och sviktande självförtroende och ifrågasättande av om det någonsin skulle gå och om de hittills spenderade ca 50 tusen kronorna skulle behöva bli 100 tusen, var över.

Så, ni andra gamlingar, småbarnsföräldrar och alla som kämpar: det går. Ge inte upp.

Femte försöket, kändes ju skämmigt, när alla skriver att de klarat det på första eller andra. MEN det spelar ju ingen roll nu. För nu är det äntligen avklarat. Och ska vi vara ärliga borde jag i en blandning av självinsikt och de tidigare instruktörernas rimliga bedömningar faktiskt inte ha fått det tidigare. Timmar på vägarna och i trafiken gör skillnad. Har varit jobbigt att få ihop de timmarna bara.

Tack för mig, och till dig som orkat läsa hela vägen hit, ge inte upp. Om jag kunde klara det kan du också!

Grattis till dig, bra kämpat och thanks for sharing

Grymt=) ger mig hopp=)

Tack. Behövde läsa detta idag. Kuggade i Farsta i morse. På saker jag klarat utan problem i veckan. Bara kört på skola. Ifs min första uppkörning och ny tid på måndag. #dontgiveup

Jag är 32 och har precis börjat. Det är skönt att läsa att man inte är ensam med att ta kortet senare i livet. Har ganska lite tid att övningsköra privat då det måste funkar för mig, min sambo (som jag övningskör med) och våra barn. Vill inte ha ungarna i bilen då jag övningskör så bli antingen direkt efter jobbet eller på vägen till jobbet eller ifall vi har barnvakt någon gång, vilket är väldigt sällan då vi anser att våra barn är våra bekymmer och ingen annan ska behöva hjälpa oss sålänge dom inte själv vill det. Räknar dock inte med att behöva mer än 10-11 lektioner på körskola innan jag är redo för uppkörning, detta över en period på sammanlagt 5 månader. Teorin blåste jag av på två veckor och nu repeterar jag den bara ibland då jag tycker att det var längesen jag senaste övningskörde.

Kan tilllägas att jag bor på mindre ort så är nog betydligt lättare att ta körkort där jag bor än i större städer.

Stämmer bra in där!

Bor du i en liten mindre ort så har du mindre trafik, mindre antal skyltar, mindre krångliga vägar och mindre antal rutter så du kan alltid förutse vilka rutter de kan testa dig på. Det finns ju inte så många att välja mellan när det kommer till mitt mindre samhälle.

Jag var också i din ålder när jag tog körkortet men dock I Stockholm och det var ett helvete att köra upp där.

Det kommer att gå bra i en mindre stad ska du få se! Bra att du inte ger upp med körkortet bara för att man är 30 plusare!

Fyfan! Vad jag behövde verkligen läsa detta. Jag kände mig utlämnad och helt defeated efter sjätte försöket. Men jag är bara 18 år gammal. Alla mina polare har fixat skiten innan vi tog studenten och snart börjar jag jobba som heltid och vet ej om jag kommer hinner allt innan teorin går ut.

Tack för den liten eld.. 32, småbarnsföralder, 6:e försöket imorrn.. jag kan nästan alla regler, kör bra vid lektioner men kuggar på prov. blir skitnervös på provet, tror jag, missar skyltar.. sista 2 ggr fick jag ’’ svårt att bedöma risker i olika trafikmiljöer’’. Ja jag saknar timmar av privatlektioner som du haft, det är nästan omöjligt att få privatlärare och lektioner vid skola är svindyra för mig (tog 10 lektioner alltså 13 timmar iaf). Hoppas imorrn blir min sista!

Lastgammal enligt mig själv 38 år och började min resa mot svenskt körkort i April.

Köpte ett startpaket på en Trafikskola med tillhörande lektioner.

Började med att ta riskettan, den var bra men alla var sisådär 18 år yngre än jag. Var väldigt avslappnat och trevlig stämning.

Sedan gjorde jag nog helt fel för Jag bokade sedan teori provet veckan efter, eftersom jag läst lite innan.

Men jag fick informationen för att kunna få göra ett teoriprov,måste man ha godkänd risktvåa. Då fick jag panik eftersom jag kunde inte direkt köra bil, men jag ville inte kasta bort chansen att göra teoriprovet det fanns så få platser och långt borta i tiden.

Tillslut fick jag tag i ett ställe där jag kunde göra risktvåan dagen före teoriprovet. Med nerverna knytna till max i magen gick jag dit men det var faktiskt trevligt det med. En ännu mindre grupp med människor tror vi var 5 stycken allt som allt.

Vi blev indelade I två bilar och det var bara kul nerverna släppte efter ett tag, bara man lyssnade på instruktören. Den andra personen som gjorde risktvåan i samma bil som mig flunkade nästan (fast jag hört att det är omöjligt). Instruktören sa till henne 3 gånger att stanna helt, för att förklara för henne att hon måste lyssna och följa instruktionerna.

Dagen efter detta var det Teoriprov, det var riktigt pirrigt, aldrig sett så många gå på toaletterna och frenetiskt plugga in i det sista. Detta varvat med att se folk komma ut ur salarna antingen att de klarat teorin eller failat.
Detsamma med enstaka personer som just klarat uppkörningen eller inte.
Man kan ju lätt se hur det gått på deras gång och ansikten.

Teoriprovet för mig var enkelt mycket enklare än frågorna på apparna jag använde mig av för att plugga. Dock skall det sägas att jag Trots detta fick 5 fel, vilket gjorde mig lite besviken för jag trodde jag fick alla rätt, men jag var styv i korken...

Väl på skolan tog jag lektioner I rasande take, startade helt från grunden kunde inte mycket sedan innan.
Lärarna i sig var fruktansvärt nitiska, ögon som på något sett har 360° graders synfält(möjligen inbygd ekolokalisation). Blixtsnabba med att påpeka vad/hur och varför just du gör fel, men kan också ge beröm när du gör rätt. Finns inte mycket att göra eftersom man bara har sig själv att skylla på att man gör fel.

Började på små otrafikerade områden till mer avancerade. Efter många lektioner och tragglande byttes staden jag körde mot en större stad där många övningskör. Problemet var att man behöver dubbel lektioner och sommaren gjorde att det inte fanns tider nog.
De var så få tillgängliga lärare gjorde att det var lite svårare, att få dubbel lektioner som man behöver. Jag var också tvungen att ta strö lektioner hos andra bilskolor eftersom de hade sommaruppehåll i några veckor (full förståelse för detta).

Under uppehållet kände jag mig ganska redo, efter att jag tagit några strö lektioner hos andra bilskolor.

Jag blev dock förvånad efter att ha tagit några lektioner eftersom de tyckte i princip att det fanns inget att anmärka på eftersom jag hade bra grunder.

Efter denna ego boost beställde jag uppkörning och klarade det. Dock hade jag aldrig klarat det utan allt nöttande på trafikskolan.

Grattis! Jag fick också godkänt idag. oj oj oj. Det trodde jag inte på. Jag började 2019, köpte ett paket med 10 lektioner. Jag trodde då att jag skulle klara allt med 10 lektioner eftersom jag trodde att jag var duktig och lättlärd. Hade aldrig kört bil innan. Japp, efter 10 lektioner så sa min lärare i Göteborg att jag behövde mer lektioner. Blev arg och tänkte jag skiter i körkort. Det var ju dyrt. ca 500 sek per lektion.
När jag bodde i Göteborg så behövde jag inte körkort eftersom det var bra bussförbindelser.
Kom in på LTU och år 2021 och deltidsjobbade inom hemtjänst på elcykel. Jag grät nästan varje dag i kylan och blev så avundsjuk på mina kollegor som tog bilen till brukarna. Jag hatade mitt jobb, mitt liv och allt. Sen började jag fundera på körkort igen och började. Jag har gjort teoriprovet 3 ggr. Andra gången godkänt, och tredje gången för att det gamla hade gått ut. Men jag har gjort exakt 19 uppkörningar på drygt ett år varav tre gjorde jag de tre sista dagarna.
Tänkte inte alls på pengarna, eftersom då blir jag väldigt ledsen och känner mig jätte kass. Nu ikväll kollade jag på trafikverket där man har sin historik, och även på elevcentralen där man ser hur många körlektioner man har kört. Summan landade på totalt 55 780.
Jag är glad att jag till slut klarade det. Nu har jag friheten att köra bil på jobbet och inte behöver cykla i det här jäkla vintern. hehe
Ge aldrig upp