Min uppkörningshistoria (2x kuggad)

Hej,

Tänkte dela med mig av min (långa) väg till körkortet, om det skulle kunna vara till hjälp för någon!

Då mor min bor i Dalarna (själv bor jag i Stockholm), bokade jag min första uppkörning i Mora i februari i år. Jag kände mig säker och stabil i min körning, övningskörde mycket på plats, och efter min sista körlektion i Mora var lärarens enda anmärkning att jag ibland kom in för fort i rondellerna. Dagen för min uppkörning var det -15 ute, isbana och stora snövallar överallt. Jag tog det därför extra försiktigt, med mjuka inbromsningar, en försiktigare rondellkörning osv. Efter att ha gjort tre uppkörningar kan jag definitivt säga att denna var den bästa, jag körde helt enligt boken och kände mig i full kontroll utan några misstag.
Så kom vi tillbaka till trafikverket. Inspektören hade från första början ingett en ganska märklig känsla, då hon exempelvis bett att få titta på mina ögon för att kontrollera att jag verkligen hade linser i, och när jag frågade om 6ans växel kunde användas på den här bilen på landsväg/ i 80 km/h (efter att hon uppmuntrade mig till att ställa frågor då det var en ny bil för mig) stirrade hon på mig och sa i en oerhört nedlåtande ton: Det där kan du ju inte fråga mig.
Hursomhelst, väl tillbaka kuggade hon mig på att jag hade kört för försiktigt och tittade mig om för mycket. Citat: ”Om du ser ett övergångsställe och att det inte är någon där, sakta inte in och titta dig omkring utan KÖR bara!”.... här bör tilläggas att Mora centrum är litet och trångt, med hus som ofta skymmer sikten intill övergångsställena. Hon tyckte även min parkering hade varit för dålig. Jag vet att jag stod rakt, men enligt henne var bilen för diagonalt ställd.
Efteråt kände jag mig förkrossad, det värsta var att jag inte höll med om något hon sade. Om jag hade gjort ett misstag hade det känts mer okej, men känslan av att hon redan innan bestämt sig för att jag skulle kugga, och sedan kunde sitta och hitta på nonsensanledningar utan att jag hade något att säga till om var hemsk.

Nästa uppkörning i Mora fanns inte förrän i juni, så jag bokade en ny i Järfälla i april. Lika bra tänkte jag, då jag slipper riskera att få samma inspektör i Mora igen.
Jag tog då många lektioner i Järfälla samt övningskörde privat runt hela området flera gånger innan. Väl på uppkörningen kom det inte bara en, utan TRE inspektörer fram. De skulle göra en intern kontroll/jämförelse, så alla skulle åka med. I efterhand borde jag direkt sagt nej pga corona - hur kan trafikverket skryta om hur de följer folkhälsomydighetens rekommendationer, och sedan låta fyra människor från olika hushåll sitta i en bil under 30 min??
I stunden var jag dock för nervös och överrumplad för att säga något. Körningen gick än en gång bra, men denna gång missade jag en byggarbetsskylt vid en motorvägspåfart med tillfällig hastighetsändring, så jag körde i 80 istället för 70 en bit innan jag insåg. Jag hamnade även lite snett i körfältet vid en rondellutfart, då jag låg i vänsterfil och plötsligt blev osäker om utfarten också hade två filer (det hade den). Jag rättade till det snabbt, och den här gången var inspektören trevlig men det märktes att HAN var nervös pga sina kollegor i baksätet. Jag fick känslan av att han i vanliga fall kanske hade låtit mig bli godkänd, men extrapressen på sig att vara noggrann gjorde att han inte kunde se igenom fingrarna. Det blev en andra kuggning.

Vid det här laget kände jag mig förtvivlad - inspektören tyckte den här gången även att jag kört för aggressivt och kommit in i rondellerna för fort ibland. Hur ska man alltså köra för att klara det?? Jag hade övningskört i flera år och tagit så många lektioner, folk jag körde med berömde alltid min körning. Hur kan andra med betydligt mindre erfarenhet klara uppkörningen på första försöket??

Nu fanns det inga nya uppkörningstider förrän i oktober, då mitt teoriprov dessutom skulle vara utgånget. Men jag vägrade ge upp, det fanns ingen chans att jag skulle vänta så länge när jag KAN köra bil. Jag satt därför och uppdaterade trafikverkets hemsida oavbrutet i jakt på avbokade tider. Jag hade kört upp i Järfälla på fredagen, och plötsligt dök det upp en tid i Västerås på måndagen. Jag bokade den direkt, men sade inget till någon. Jag hatade att behöva ringa runt familj och vänner när jag kuggade andra gången, och faktumet att ingen visste den här gången gav mig känslan av att jag inte hade något att förlora. Jag satt hela kvällen och studerade google street view i Västerås i ett desperat försök att bekanta mig med vägar/skyltar/motorvägspåfarter. Nästa dag tog jag tåget på morgonen och gick runt i staden ett tag, inklusive ett besök i domkyrkan för en snabb ”snälla gud ge mig körtkort”sbön.
När det var dags för uppkörningen fick jag direkt en bra känsla. Inspektören var supertrevlig (han lugnade mig direkt när jag bekände att det var första gången jag skulle köra i Västerås) och jag fick en 5-växlad Polo (halleluja). Denna gång var känslan totalt annorlunda från mina första två uppkörningar. Istället för att spänt iaktta allt jag gjorde satt inspektören och pratade, ställde massa frågor och verkade knappt titta på vad jag gjorde. Jag behövde inte göra några speciella manövrar, allt han bad mig om var att följa skyltarna mot Anundshög. Väl framme tittade vi lite på denna intressanta plats, sedan bar det av tillbaka till trafikverket. Det hela kändes mer som en vänskaplig utflykt än en uppkörning. Jag gjorde säkert något litet misstag, speciellt i en rondell när jag var osäker på vart jag skulle, men det var absolut inget han brydde sig om.
Känslan när han frågade mig hur det kändes att ha körkort var otrolig, och jag gick som på moln tillbaka mot tågstationen!

Så, om du läst ända hit vill jag tacka dig då texten blev väldigt mycket längre än jag tänkt. Slutligen kommer här några punkter att tänka på för dig som själv kämpar med uppkörningarna!
1) Västerås är en fantastisk stad att köra(forts. I kommentarerna)

FORTS.

Upp i. Inte för stor och inte för liten, fina vägar och tydliga skyltar.

2) Ibland spelar det ingen roll hur pass förberedd du är, när du kommit till en viss nivå i din körning beror det helt enkelt på vem du får som inspektör. Efter mina första två uppkörningar kändes att ta körkort som den svåraste saken i världen, efter den tredje kändes det som den lättaste saken i världen.

3) VIKTIGT. Enligt mina erfarenheter finns det två väldigt skilda körsätt beroende på om man kör i Stockholm eller på mindre ort. I Stockholm går säkerhet och försiktighet före allt. I Dalarna lärde de ut att man aldrig ska titta höger döda vinkeln vid högersväng, då ”om det skulle komma en cyklist är det ändå redan försent”.... Där vill de att man kör med en jämn, högre hastighet för att bibehålla trafikflödet snarare än att ta ned farten och se sig om så mycket som möjligt som i Stockholm. Både i Mora och Västerås fick jag kommentarer av inspektörerna att jag körde för försiktigt in i rondellerna, medan inspektören i Stockholm sade att jag inte bara kan köra in i en lucka, utan måste vänta tills det är helt fritt.

4) Ge aldrig upp!! Förr eller senare kommer du klara det, hur hopplöst och dyrt (det svenska systemet är gjort för att kunna tjäna så mycket pengar på en som möjligt) det än kan kännas till en början. Känslan när man står med körkortet i hand gör det värt det

Vad kul och grattis till ditt körkortjag kan relatera till din upplevelse med körkortet, jag lyckades också på tredje försöket och det berodde helt på inspektörerna, första gången körde jag upp i sollentuna och fick en svensk medelålders Man som var mycket otrevlig och kuggade mig för det dummasre som finns,jag skulle backa runt ett hörn och det blev lite snett, andra gången var i norrtälje ,jag fick en tre barns mamma(haha dem som är så försiktiga du vet) så hon var petig på att jag skulle köra för försiktigt, och sista gången körde jag i norrtälje igen och jag sa inte det till familj o vänner för jag skämdes och orkade inte,så jag såg hur vädret skulle vara och det står att det skulle regna dafen jag skulle köra upp så jag var lite orolig och då menar jag ass regn o inte lite regn, körde runt och norrtälje är mest motorväg o högerregeln väl i bostadsområden,fick en svensk medelålders man som var trevlig och lugn, allt gick bra kändes mycket bra,jag tog det lugnt då det ass regnade men det gick bra och känslan på väg hem var såååå jävla bra. Tack för att du delade din upplevelse

Jobbigt att du också hade otur med inspektörerna, men grattis till kortet!!

Ifall jag skulle beskriva min körkorts upplevelse skulle det vara exakt såhär! Nästan som att det är min historia du berättat om. Tack för detta!