Hej alla!! Idag klarade jag uppkörningen på första gång. Här är min historia om vägen till körkortet och hur själva uppkörningen gick till.
Jag började övningsköra med trafikskola i slutet av Oktober 2020 (minns fortfarande datumet, 28:e okt hehe).
idag, 3 och en hlav månader senare blev jag godkänd, tack gode Gud!
När jag började övningsköra, mina första ungefär 20 lektioner, (40 minuter varje lektion, jag körde dubbelt så det blev tio dubbla lektioner) så var jag rädd och stressad. Läraren som jag körde med i början fick mig att känna mig dum i huvudet när jag gjorde fel, och det hela var bara obekvämt. Men som tur var så fick jag köra även med en praktikant som precis utbildat sig till trafiklärare och han var så snäll och fick mig att känna mig trygg. Så kort sagt, jag bytte lärare och är så glad att jag gjorde det. Utan honom hade jag inte klarat det!
Igår, dagen innan uppkörningen, ringde jag trafikskolan och bad om att avboka uppkörningen för jag var så stressad. Men trafikläraren sa till mig ”jag litar på dig, jag litar på din körning, jag tror på dig, du kommer klara det”. Det har han sagt till mig i princip nästan varje lektion sedan vi bokade uppkörningen för två veckor sen. Även när vi satt i bilen utanför trafikverket så sade han att jag skulle klara det. Det kändes skönt att någon trodde på mig när jag inte ens trodde på mig själv. (Jag har varit rädd för att köra, och har haft dåligt självförtroende, har haft svårt att lita på min körning även om jag kör bra egentligen). Så mitt tips till er, vilken lärare ni kör med spelar väldigt stor roll !! Så kör med någon som får er att känna er trygga, som har tålamod, och viktigaste av allt, läraren ska inte få er att känna er dumma i huvudet om ni gör fel.
Så, själva uppkörningen gick till så här. Man sätter sig i bilen med trafikinspektören, hon hade en Ipad med sig, hon förklarade hur det skulle gå till, och så bad hon mig kontrollera vindtorkarna. Det gjorde jag, sedan var det dags att köra, Jag var stressad så jag glömde att starta motorn!!! Där satt jag och tryckte på start/stop knappen osv. Fyfan, tänkte jag, vilken start. I alla fall, min hjärna funkade till slut, och jag startade bilen och kunde köra iväg. Uppkörningen skedde i Göteborg Hisingen. Hon berättade vart jag skulle, och vi körde runt. Hon ville kolla att jag kan läsa skyltar, kan byta körfält, och manövrera bilen liksom på ett säkert sätt. Först körde vi mot Säve, sen en högersväng och där kommer man till en järnvägskorsning. Senare, fick jag köra in i en mindre väg och hon ville att jag skulle backa runt hörn. När jag backade, så såg jag att en bil närmade sig från vägen jag skulle backa in, så jag stannade och väntade på att den andra bilen ska köra. Tips, kom ihåg att hålla en rörlig blick och backa så långsamt ni kan.
Därefter körde jag i en villa område, sen skulle vi mot E6 motorväg. Vi kom fram till en cirkulationsplats där det fanns två bussar vid busshållsplatsen på högra sidan, jag körde långsamt och höll blicken på den första bussen, han blinka ut, då körde jag ännu långsammare för att lämna företräde åt bussen, och då skrek traikinspektören ”BRAAAA”. hon blev nog glad att jag inte körde direkt, utan att jag lämnade företräde för bussen. Japp, sen kommer det en cirkulation till och då måste man svänga till höger för att komma till påfarten. Där är det viktigt att placera sig rätt för på påfarten ligger det en busshållsplats till höger så kör inte i bussfilen. Ha en rörlig blick och håll koll på dem som kommer från vänster, viktigt!.
Jag gasade på i påfarten, och som tur var så var det tomt på motorvägen så det blev en smidig påfart. Efter en liten stunds körning sade hon till mig att när jag bedömer att det är lämpligt får jag byta till högra körfält. Jag kollade på höger körfält och såg att det fanns en busskylt så jag tänkte ”försöker hon lura mig eller?”. Hon upprepade igen att jag får byta körfält, då sa jag att det är väl en bussfil? hon svara att hon inte lurar mig och jag får byta körfält annars missar jag avfarten. S jag blinka höger, kolla döda vinkeln, jag körde in i avfarten. Max hastigheten på motorvägen var 70 km/h.... gissa hur fort jag körde... typ 80!!. I alla fall, sen körde vi tillbaka till trafikverket. Hon sa att min körning var godkänd som helhet, jag är medveten om riskerna och att jag får vara lite uppmärksam på hastigheten när jag kör på motorvägen för att jag körde för fort, men att hon förstår att jag blev riktigt stressad för jag trodde att körfältet till höger var för bussar vilket det inte var.
Ja, så mina fel var
-glömde hur man startar bilen,(skäms fortfarande haha)
-glömde blinka till vänster vid en vänstersväng med trafikljus (vilket jag berättade för henne att jag glömde)
-körde för fort på motorvägen pga att jag blev stressad.
Jag kör automat i fall ni undrar.
Som sagt, var inte rädda för uppkörningen, de gör en helhetsbedömning att ni är säkra förare och att ni inte skapar fara för er och för andra människor. Även när jag körde för fort så skapades det ingen fara för andra medtrafikanter. Enstaka småfel kan de förlåta, de förstår att man är ny förare och man är stressad.
Glömde tillägga, totalt körde jag 80 st lektioner (40 minuter varje lektion) så ja, det kanske låter som mycket men för mig, då jag haft dåligt självförtroende och hade dålig start med körkort så tycker jag att det är rimligt ändå. Har slösat många lektioner på att lära mig parkera. Har aldrig kört privat, har ingen bil hemma, mina föräldrar och syskon har inte körkort heller.
Skriv om ni har några frågor. Och lycka till alla er som ska köra upp.