Hej
Som många andra här tänkte jag dela med mig om min uppkörning i Farsta – kanske det hjälper någon. Jag klarade första uppkörningen dessutom!
Jag tog automatkörkort och har bara kört via bilskola – ca 30 lektioner blev det totalt. Att lära sig köra bilen och alla trafikregler var inga problem däremot har jag tyckt det var lite jobbigt psykologisk, jag var väldigt rädd i början (svårt att lita på att andra ute på vägarna) men tack vare min fantastiska körlärare (världens bästa psykolog) så har jag kommit över mina rädslor!
Så, jag körde upp en lördag kl 13.50.I mitt ”paket” ingick det en halvtimmes uppvärmning med bilskolan vilket var skönt – komma igång med ”bilkörar-huvudet”.
Klockan 13.45 så parkerar vi utanför Trafikverket. Ut kommer min trafik-inspektör, jag fick Susanne. Som säkerhetskontroll fick jag kolla broms-ratt-servo och parkeringsbroms. Inga problem! Vid det här laget gick jag på någon slags auto-pilot – nervositeten hade släppt, nu var det bara fokusering.
Vi tog vänster vid första korsningen ut från TV och sen höger – höger i rondellen och då förstod jag att vi skulle ta avfart mot Stockholm. Här syns skylten väldigt sent så ta det lugnt på bron och sakta in ordentligt innan man svänger höger på påfarten. Det var ganska lite trafik så det var inga problem att komma ut. Låg i behagliga 68 km på 70-väg – håll bra avstånd!
Får direktiv att köra mot Hökarängen. Här har jag övningskört en del så jag vet hur man hittar. Kruxet nu var ju bara att den påfart man ska in på är väldigt lång och det låg en bil och puttrade precis bredvid mig. Vad ska jag göra! Inte bästa läget men jag valde att bromsa in lite – kolla dödavinkel etc och så körde jag sakta in bakom. Följer anvisning mot Hökarängen och nu börjar det bli lite nervöst för jag hade tidigare bara kör mot Hökarängen Industriområde som är skyltat, och här är det ända en ganska skarp kurva om man ska till Hökarängen, utan ytterligare en skylt. Jag frågade helt enkel Susanne hur jag åker nu eftersom jag inte ser en skylt – inga problem, Susanne hjälpte mig.
Jag ligger i högerfil vilket blir perfekt – Hökarängen rakt fram bara! Nu får jag direktiv att efter en stor bro (man ser den tydligt) ska jag svänga vänster – på direkten! Jaha – ok!
Jag tittar lång fram som jag lärt mig och ser skylt för vägararbete – mitt körfält kommer att upphöra – jag måste lägga mig i vänster. Nu är det ganska mycket trafik men alla krypkör nästan så jag kollar döda vinkel etc, blinkar och kör in. Tror bilen bakom var beredd på det till och med.
Nu nojar jag lite över vänstersvängen men som tur är det flera som ska köra dit så jag kunde ”följa John” lite här – bilar framför mig blinkar vänster så då fattade jag. Här var det trafikljus och rött – bra – då kunde jag spana in på vägen dit jag skulle – en 30-väg, villa-område!
Jag tog det väldigt lugnt, högerregel gäller. Jag visade tydlig att jag fattade det genom att vrida lite på huvudet och spana in i varje korsning. Var det skymd sikt satte jag foten på bromsen ifall att. Mycket väg gupp också! Nu förstod jag att vi var på väg mot järnvägskorsningen (vid Fagersjö)! Där hade jag tränat någon gång innan men från andra hållet så att säga. Det var rött och nedfällda bommar. Nu blev jag lite osäker på placering – det är väldigt trång där. Jag stannar lite olämpligt så Susanne ber mig att köra fram lite mer ”så jag inte är i vägen för de andra bilarna” som ska korsa. Ahh – inte så bra!! Nåväl – jag kommer ihåg att man ska vänta på att det blinkar vit (många gör misstaget att börja köra redan när bommar är uppe, då kör man mot rött och blir kuggad). Jag stannar och kollar uppsikt väldigt noga innan jag kör över. Väl över har jag väjningsplikt och det är många bilar – kändes som en evighet plus att bilen som skulle svänga in från vänster vinkade fram mig – han var sjyst helt enkelt.
Körde mot Nynäshamn – lätt sträcka, 70-väg men ganska mycket trafik så jag låg väl i 50 med bra avstånd! Kommer fram till den stora rondellen (alltså slutet av Magelungsvägen) och får instruktion att ta vänster. Ingen trafik här så rondell går jättebra.
Jaha – sen var det första till höger. Nu är vi på Kristinehamnsvägen, 30-väg, högerregel, ganska dålig sikt då det är en kurvig väg och många övergångsställen så jag puttrade i 20-25km. Nu är jag nervös för jag har inte fått parkering eller backning. Och jag hade inte hunnit öva på fickparkering!
Vad tror ni hon ber mig om – jo, en fickparkering! Fy sjutton! Ja, på med auto-piloten igen. Jag hade iallafall tittat på några videos om detta! Första försöket var katastrof! Noll koll! Jag valde att avbryta och frågade om jag kunde få testa igen. Inga problem. Lite längre fram fanns en till lucka som var på lite planare väg och mindre snö så jag körde fram dit istället. Så – nu tog jag det lugnt och försökte minnas från videon (Gröna körhäftet finns en jättebra) – och gjorde enligt de instruktionerna. Jag lyckades!! Det var en katastrof-parkering men in kom jag!
Sen var det bara att köra ut och vi fortsatte höger i korsningen, rakt fram i rondellen tillbaka mot TV. Väl vid TV bad hon mig köra in på deras parkering (den var tom) och valde en tom plats som jag körde in sakta på, avslutar med att trycka ner bromsen alldeles för hårt så Susanne nästan flyger fram. Oj, oj – säger hon! Ja, oj… säger jag tillbaka!
Vid det här laget är jag helt nollställd! Susanne säger snabbt att jag är godkänd, men jag måste jobba på min pedal-teknik – jo tack!!
När jag väl kom hem fick jag lite panik – hade hon verkligen sagt att jag var godkänd? Gud,tänk om jag hörde fel? Nojade lite till tills mailet kom om att jag verkligen klarat uppkörningen, ha ha!
Så – med detta sagt – nej, den perfekta uppkörningen kanske inte finns – men det är helheten som bedöms, detta var inte min bästa körning men det gick en då! Nu på vintern är det ju extra viktigt att tänka på hastigheten! Lycka till!