Gud, vad man känner igen sig i din beskrivning!
Jag tror du egentligen är en bättre förare än vad dina nerver ger dig cred för.
Om jag tar mig själv som ett exempel så jag har kommit fram till att det är min prestationsångest som främst ställt till det för mig på vägarna.
För, köra kan jag (kör dessutom automat, vilket inte ens går att jämföra med manuell), kunskapen, och koll på vad jag ska uppmärksamma har jag även den.
Däremot, precis som du beskriver så är det som att förmågan att registrera omgivningen påverkas såpass negativt pga nerverna, att det leder till att man plötsligt är en helt värdelös förare. Och att då dessutom ha någon bredvid sig som påpekar detta (vilket dom SKA) får en att känna sig misslyckad.
Nu vet inte jag om du har några andra svårigheter med att ta in intryck/inlärningssvårigheter osv som kanske begränsar dig. Annars tror jag det hela, lite som i mitt fall, handlar om kasst självförtroende och att lätt bli stött över kritik (även om den är konstruktiv för att man känner sig dum).
Jag tror du egentligen har ganska bra koll på vad du bör uppmärksamma på vägarna dvs regler, skyltar, avstånd från framförvarande bilar, hastighet, väglag, hinder, sikt, titta långt fram, planering, fotgängare cyklister, ge tecken, dödavinkeln, osv osv...
Det är dina nerver och självkänslan som ställer till det för dig.
Jag har inga geniala tips att ge dig tyvärr, men det felet jag gjorde i början var att helt undvika platser där jag gjort något fel vilket är det sämsta man kan göra, för det är precis så rädslor växer och till slut blir rena fobier.
Så numera om jag för en miss någonstans och för stunden inte kommer ihåg allt vad handledaren gett för kritik ang felet/missen, så brukar jag t om gå tillbaks till dom vägarna med google maps för att typ ”återuppleva” det igen och kolla ev skyltar, väganvisningar osv jag kan ha missat.
För att sedan, vid nästa körning, köra på samma plats, gör om - göra rätt, och vända det till något positivt som jag tagit lärdom av.
Sen blir det ju såklart inte exakt samma situation då trafiken är helt annorlunda nästa gång men då har man allafall vänt på det hela till något positivt och den negativa känslan avtar.
Sen en annan grej, andningen. Är man som person benägen till att lätt få ångest/känna stress så är rätt andning ett verktyg som hjälper. Med tiden släpper det. Du kommer få ditt kort så småningom, ge inte upp!
Men det är viktigt att
du tar tag i det. Sen kanske det stämmer att du inte riktigt är redo för en uppkörning än. Samtidigt har jag svårt att förstå varför dom skulle boka en uppkörning redan om du absolut inte var i närheten till redo.
För att slippa kugga i onödan, om du på riktigt känner själv att du inte är där än, så be dom skjuta upp det något om sannolikheten är att du, om ens bara pga nerverna ändå skulle kugga. Men dra inte ut på det allt för länge. I värsta fall får du väl boka en ny tid.
Hela övningskörningsresan gav mig faktiskt mer insikt i hur mycket jag behövde jobba på mitt självförtroende och prestationsångest. Kanske du också bör? Livet kan bli onödigt jobbigt annars. Lycka till! Du fixar det till slut. Uppdatera gärna