För att förklara vad jag menar...
Den naiva tolkningen är för mig att den verkliga farten är det mätaren visar plus minus något mätfel, låt oss till exempel säga en halv km/h. Alltså, om mätaren visar 50 är min verkliga fart mellan 49,5 och 50,5 (Mätfelet kan förstås vara både större eller mindre än så men det viktiga här är att felet antas symmetriskt kring mätresultatet). Det betyder ju å andra sidan att jag måste köra så att mätaren aldrig visar över 49 för att garantera att jag inte överskrider gränsen 50. För att klara det måste jag sikta på ca 47 då det kommer variera lite grann i backar och så. Det här verkar för mig som ett helt rimligt sätt att köra men om jag gör så klagar min lärare på att jag kör under 50 utan anledning.
En annan möjlighet är ju att mätaren visar ”det värsta fallet”. Alltså att det är garanterat att jag med marginal kör under 50 om mätaren visar 50. Det betyder då att jag kan sikta på 50 om gränsen är 50 och vara säker på att jag inte kör för fort. Det här är kanske det rimligare sättet at konstruera mätaren men som ni ser har tolkningen betydelse för hur fort man väljer att köra.
Jag tycker att det är extremt oklart vilket som gäller. När jag frågar läraren säger han att mätaren visar den verkliga farten men det går liksom inte ihop med hur han säger åt mig att köra eftersom det i såna fall leder till att jag sannolikt bryter mot hastighetsbegränsningen. Jag har googlat runt lite och det verkar som att mätaren normalt visar en överskattning av farten så att man inte kör för fort. Den stora frågan är förstås vad inspektören på trafikverket anser vara korrekt. Om det står 50 och jag inte har någon anledning att köra långsammare, ska jag då sikta på 50 eller strax under för att klara min uppkörning?
Långt inlägg! Tack för att du tog dig tid att läsa
