Allt om halkbanan!

Hej! Idag gjorde jag halkbanan (riskutbildning del 2) och tänkte dela med mig lite av hur allt gick till eftersom jag själv satt och googlade en massor innan då jag var nervös osv och liksom kände att jag inte fick något riktigt svar.

Först och främst så gjorde jag halkbanan i Strängnäs. Vi fick delas upp i två olika grupper (vi var cirka 8 personer i vår grupp) och ha en liten ”genomgång” med läraren som skrev upp olika hastigheter på tavlan (från 30-80 km/h ungefär) och på vilka vägar de olika hastigheterna gäller (tätorter, landsväg, motorväg) sen skulle vi som satt bredvid varandra diskutera vilka risker som finns när man kör i de olika hastigheterna under sommar- och vinterväglag. Därefter fick vi själva välja 3 olika hastigheter utifrån de som stod på tavlan att köra i sommarväglag (den torra delen av banan som man kör på), jag valde 40, 60 och 80. Sen var det dags att ge sig ut och hoppa in i varsin bil (finns olika nummer på bilarna, de säger till innan du går ut vilken bil du ska ha). Alla har en egen bil och kör själva i bilen, med en radio man får av lärarna innan man går ut. Detta var nog det jag kände mig mest nervös över men det var det som var det roligaste med hela halkan!! Det kändes så härligt och självständigt att köra ensam, så oerhört kul var det. Lärarna pratar i radion hela tiden och säger t.ex ”Bil nummer 1, du kan åka nu. Gasa upp i 40 km hela vägen och bromsa inte förrän du passerat de röda konerna.” Så bilen står stilla medan man väntar på sin tur att köra iväg, sen får man klartecken och då gasar man direkt upp i den hastighet man valt, sen så fort man passerar de röda konerna så tvärbromsar man tills bilen står stilla. När man utfört övningen finns det som en slags ”vändplats” där man vänder tillbaka för att sen upprepa detta ett par gånger till, både på sommar- och vinterväglag (som är precis bredvid varandra, sommarväglaget är på höger sida och vinterväglaget på vänster sida). Viktigt att man endast kör i 20 km/h när man ska vända och köra tillbaka (de talar om detta innan och så står det även en 20-skylt på vägen tillbaka).

Jag hoppas att detta var till hjälp för någon där ute som stressar över halkan, jag LOVAR det var så jäkla kul och det finns absolut ingenting att vara nervös över! Jag om någon har skjutit upp detta just pga att jag var nervös och tänkte att ”nej, jag kommer säkert bli kuggad med den oturen jag har”, men alla blev godkända. Som andra tidigare sagt, lyssna bara på instruktionerna (som är väldigt enkla) och gör ditt bästa att komma upp i den hastigheten, tvärbromsa sen när du passerat de röda konerna. Superenkelt! Det enda jag fick ångest över var liksom att vi bara fick köra i ca 25-30 min haha.

LYCKA TILL mina kära vänner, ett steg närmare körkortet!!

Har ni något ni undrar över får ni jättegärna fråga på!

Tusen tack för information! Det hjälper så mycket att slippa stressa.

Min kompis berättade att det var en tjej som hade kört av vägen och krockad in i ett träd och blev godkänd.
Om man lyckas kugga halkbanan då ska du känna dig speciel.

Halkbanan är en utbildning inte ett test.

Läste på forumet att risktvåan är mer som en lektion än ett prov man ska klara, innebär detta att alla klarar sig eller kan man få göra om ifall man gör dåligt ifrån sig?

När jag var på halkbanan sa dem att man klarar sig alltid om man kan hantera bilen, kan man inte det så kan man bli underkänd.

Jag var på Gnesta halkbana i början av veckan före mitt (första) körkortsprov, och fick då köra en automatväxlad Volkswagen Polo. Halkbaneläraren, som satt bredvid i bilen, gav mig i uppgift att accelerera upp i olika hastigheter och sedan tvärbromsa på konstgjort halt väglag. Avsikten med det var tydligen att ge mig utbildning i hur det kan kännas att köra på halare väglag, och hur bilen kan sladda vid inbromsning på halt väglag.

Nåt konstigt med honom var att han bara bjöd in mig på halkbanekursen utan att be mig visa leg, men det tycker inte jag han behövde be mig göra, för jag var ju ändå den person jag uppgav mig vara. Om han mot förmodan skulle misstänka att jag var någon annan än den jag uppgav mig vara så hade ju han bara behövt be mig komma tillbaka och visa mitt ID-kort. Tyvärr hade inte jag mitt ID-kort med mig, och det var inte färdigtillverkat heller.