Angående motorvägspåfart fick jag lära mig att accelerera upp till vägens hastighet på 3an eller eventuellt 4ans växel, göra filbytet från påfart till riktiga vägen, och först när man var i en permanent fil lägga i 6ans växel.
Alltså: Accelerera upp i 90-100-110km/h på 3ans växel, byt fil, när allt är ok, lägg i 5/6 växel.
Dvs man växlar inte 3-4-5-6 på själva påfarten, utan man stannar på växel 3 (i vissa fall 4) och kör på i motorvägens hastighet på den växeln tills filbytet är gjort.
Nina sådär kan man inte säga heller...
Det beror på från fall till fall och från bil till bil.
Det du beskriver nu är så amatörer som PRECIIIIS lär sig köra motorvägs påfarter gör.
Har du åkt med någon som KAN köra bil som ligger kvar på 3ans växel i 110 på motorvägspåfarten? Troligtvis inte.
Utan den personen kommer upp i fart, sen vilken växel beror helt på hur hårt man vill accelerera och hur just DEN bil känns bäst.
Jag ska förklara:
Om man tidigt ser en lucka på påfarten så känns det ju helt korkat att bomba på 3ans växel med en rusande motor! Varför då?
Är du med på hur jag tänker?
Här ska ni ALLA få ett hett tips!
När man först börjar lära sig saker förstår jag att man behöver fyrkantiga ramar att jobba efter. Men när man gjort det så pass mycket så ska dessa ramar bytas ut mot KÄNSLA.
Inte ”ALLA påfarter på 3ans växel” eller
”när jag parkerar så stannar jag HÄR, sen vrider jag ratten så att bilen står 45 grader här, sen vrider jag såååååhäääär mycket tills jag ser bilen i den spegeln...”
Det ända det visar uppköraren är
”Jag har inte gjort det här tillräckligt mycket och har ingen känsla för det så därför använder jag dessa trix”