Story of my life
varje gång jag gjorde (och fortfarande gör ibland) idiotiska fel kände mig så frustrerad över att jag VISSTE ju hur man gjorde, men alltid så hamnade jag i någon situation varje lektion som gjorde att jag tvekade eller fokuserade på annat - vilket gjorde att jag glömde bort det som jag redan kunde!
Jag brukade känna då att ”den här uppgiften gjorde jag ju galant förut! Varför lyder inte kroppen nu?!” och så känns det stundtals som man börjar om på noll igen - men har lärt mig att det är stress och känslor som slår över och får en att göra dumma fel man annars inte skulle ha gjort.
Skönt att höra att man inte är ensam
tycker hela min körutbildning gått ungefär ”två steg fram,ett steg bak,ett steg fram,ett steg bak,två steg fram,ett steg bak”
Jag är expert på att tveka också eller bli ofokuserad som du skriver speciellt om jag är trött.Det känns hela tiden som att när jag löst något problem jag haft tidigare det kan vara typ att läsa av skyltar i rätt tid,då börjar ett nytt problem och det kan vara något jag klarat bra förut,då kan jag till exempel istället ha kass placering på vägen och tappa bort mig helt!
Känns liksom inte som att jag får alla delarna på plats!