Men envis som jag ändå är så bestämde jag mig igen nu i augusti att göra ett nytt försök och denna gång även kombinera med körskola. Första testlektionen gick sådär - den körskolläraren bör nog jobba med något annat - han var helt ointresserad av mig och pratade bland annat i sin mobil minst tre gånger under den timmen jag körde. Funderade starkt på att byta körskola efter det, men hade redan laddar saldot på elevcentralen med en massa pengar så jag bestämde mig för att ge dem en chans till men med en annan lärare. Och är oändligt tacksam för det - fick en helt fantastisk lärare - lugn, trygg, intresserad, glad, positiv och peppande! Efter första lektionen med henne så gick jag därifrån med en känsla av att det faktiskt kunde vara roligt att köra bil!
Kämpade på i september och oktober med körningar både privat och på körskolan, och det gick väldigt upp och ned, ibland kändes det superbra och ibland som jag inte kunde något alls överhuvudtaget. I slutet av oktober så diskuterade jag lite med min lärare och hon tyckte att jag var redo att snart köra upp. Sagt och gjort, halkbanan, teoriprovet och uppkörningen bokades för denna vecka.
Pga mycket på jobbet så hann jag inte riktigt köra lika mycket som jag hade önskat veckorna innan men efter sista lektionen förra helgen så bestämde jag och min lärare att jag var redo trots allt
Sagt och gjort - halkbanan gick jättebra, klarade teoriprovet och i går så var det dags för uppkörningen. Hade en körlektion innan och eftersom min ordinarie lärare bara jobbar på helger så fick jag tyvärr köra med den första läraren igen. Herregud! Inte nog med att hans mobil ringde stup i kvarten (till sist så bad jag honom att stänga av ljudet) han anmärkte dessutom på precis allt jag gjorde - varje litet moment. Så när den lektionen var över och vi parkerar utanför Trafikverket så var jag genomsvettig, slutkörd och med självförtroendet på botten! Var sekunder ifrån att bara öppna bildörren och gå därifrån!
Men inspektören och läraren bytte snabbt plats medan jag satt kvar i bilen, gråtfärdig (och det är inte ofta jag känner så). Som tur var så var det en väldigt lugn och trevlig inspektör men trots detta så var jag bara 5-10 minuter in i uppkörningen helt säker på att jag skulle bli underkänd. Det var mörkt och regnigt/slaskigt men jag kämpade på. Upplevde själv att jag vinglade lite på vägarna, fick lite problem med blinkersen en gång och lyckades inte lägga i 6:an ett par gånger. Kändes som att jag inte alls fick till något bra flyt i körningen. Vi körde på motorvägen (på och avfart) motortrafikled, mindre landsväg med järnvägsövergång, lite inne i stan där jag även fick backa runt ett hörn och rondellkörning. När vi kom tillbaka (då hade jag precis i mitt tycke, lagt mig väldigt konstigt i en korsning med vänstersväng) och jag hade parkerat och slagit av bilen så frågade han mig hur jag tyckte att det hade gått. Jag var helt slutkörd och hade redan börjat planera för nästa uppkörning så jag sa precis som jag kände - att det var en av mina sämsta körningar!
Jaha- det tycker inte jag så grattis - sa han!
Jag blev helt ställd och fattade ingenting!
Och den enda feedbacken han gav gällande min körning var att jag skulle tänka på att ha på helljuset mer vid mörkerkörning.
Så nu har jag körkort! En helt fantastisk känsla och väldigt overkligt på något sätt.
I morgon ska jag få låna en bil och ge mig ut och köra själv för första gången! Whoop whoop!
Lycka till ni andra därute - och ge inte upp!
