En svårlärd 30-årings väg till körkortet

Jag är 30 år och känner mig som den äldsta i Sverige att ta körkort - Vilket givetvis inte är sant.Och idag klarade jag uppkörningen på andra försöket!

När jag började övningsköra på en trafikskola i Malmö (utan att ha en privat handledare) var jag rädd och osäker och hade inget självförtroende. Det gjorde att jag nästan utvecklades bakåt och inte framåt - och både jag och mina handledare på trafikskolan var frustrerade mer än något annat. Det slutade i 57 lektioner och jag var inte i närheten av att vara redo för en uppkörning. Jag gav upp helt enkelt. 28 500 kr hade jag kommit upp i då och det kändes som pengar i sjön...

Men så för ett år sedan cirka tänkte jag att jag ska f-n inte ge upp! Jag vill ju ha körkort och jag bara måste klara av det!Så jag lyckades få hjälp av min storerbror som handledare att ta upp kampen igen och vi körde under lång tid och med blandade resultat men ändå en utveckling långsamt framåt. Till slut kände jag mig säker och trygg och kunde köra obehindrat överallt.

Och så var det då dags att boka teori och uppkörning nu i sommar- fortfarande tyvärr med ett självförtroende som ibland övertygade mig att jag aldrig skulle kunna klara det.

Men teorin gick bra på första försöket, 58 rätt. Uppkörningen (i Trelleborg) däremot var stressad och jag bromsade bland annat in hårt inför en cyklist som körde över på ett övergångsställe så bilen bakom fick (antegligen) kasta sig på bromsen. Sen minns jag knappt hur det gick under resten av uppkörningen, men underkänd var den såklart. Jag hade även missat att det var 110 km/h och att det var en motorväg jag var på så jag körde på i 90 km/h och hindrade trafiken bakom.

Men jag bokade in en andra uppkörning idag och inspektören hade en otrolig förmåga att lugna mig inför körningen och hade glimten i ögat och pratade lugnt under hela körningen. På något vis lyckades jag köra bättre än någonsin kändes det som. Tryggt och säkert och allt gick galant och jag blev godkänd. Vilken otrolig känsla!! Och en revansch då jag har haft så svårt för det tidigare.

Men med detta långa inlägg - i ett forum som har hjälpt mig massor - vill jag bara säga till er som inte har gått från klarhet till klarhet att det är möjligt ändå! Det tar längre tid, och kostar troligen mer än kompisens körkort men i det långa loppet kan det kvitta. Det är möjligt för alla att klara uppkörningen - om jag kan så kan vem som helst klara att ta körkort!

/Emma

En förare komplett befriad från självförtroende bör inte vistas i trafiken som chaufför. Den personen är en livsfara både för sig själv och för andra

Vrf ska folk alltid vara så negativa här. Trött på er! Körkortet är inte allt ni tror det är, kliv av er häst. Ingen annan ser det som livets centrum och liv o död.


Grattis Emma

Grattis! Grymt jobbat.

Bra jobbat!!!!

Grattis! Känner igen mig i din beskrivning. Hade med en lite krånglig väg till körkortet med dåligt självförtroende och svårt för det mesta . Bytte körskola tre gånger tills jag tillslut fick en lärare som kunde förklara bra. Då växte även självförtroendet och jag vågade börja köra privat. Körde under en längre period privat samtidigt som jag tog en lektion ibland.

Klarade körkortet för 3 månader sedan.

Så här efter känns det bra att ha haft många timmar bakom ratten. Vissa behöver tid helt enkelt.

Tjej 26 år.

Jag tror faktiskt tvärtom. Jag tror att fler olyckor orsakas av personer som överskattar sin körförmåga, och det gör man sällan med dåligt självförtroende.

Grattis Emma!

De som kör 60 på 30-väg förbi skola har förvisso självförtroende.
De som kör olovligt följer trafikreglerna bättre.