Min väg till körkortet

Igår tog jag äntligen mitt körkort, och hade tänkt berätta om min resa dit eftersom att jag själv tyckt att det har hjälpt mycket att få läsa hur andra hade det!

Jag började min resa i slutet av juli 2017, alltså för snart ett år sen. Jag hade ganska precis fyllt 17 och mamma tyckte att det var dags att börja, även om pappa inte tyckte att han hade tid att hjälpa till och därmed skyllde på att det var för tidigt för mig att börja. Mina föräldrar är skilda sen långt tillbaka och som tur var fick jag börja köra ändå eftersom mamma var så drivande i det hela. Har även en bonuspappa som ville hjälpa till så hade fortfrande två handledare, även om jag bara kunde köra varannan vecka hemma.

Det började då med att vi tre gick på introduktionskursen och började även övningsköra hemma. Min första lektion var på en grusplan, och jag minns hur spännande och även lite läskigt det kändes att få rull på bilen och faktiskt ha kontroll på bilen själv.

Värt att nämna är att jag bestämde mig för att ta automat efter att ha pratat med min körskollärare på introduktionskursen. Han sa att det egentligen inte är speciellt nödvändigt med manuell om du själv är medveten om att du inte kommer att köra en manuell i närmaste framtiden, hemma eller genom ditt yrke. Vi har bara automatbilar hemma vilket gjorde valet ganska självklart. Jag skulle kunna köra massa hemma och endast ta några stycken körlektioner, låter väldigt bra för mig eftersom jag står för kostnaden själv! Hela processen blir dessutom enklare för mig, och om jag vill ta manuell senare i livet så är det bara att jag tar några lektioner med manuell bil och sen gör en till uppkörning. Lätt som en plätt!

Jag körde hemma tills den 8 november då min första körlektion var. Mamma följde med då vi ville att detta skulle vara en check på vad jag lärt mig hemma hittills och vad jag skulle jobba mer på. Jag minns att jag knappt hade pluggat teori och att jag tänkte i minst 2 sekunder när han frågade vad en väjningsskylt betydde (pekade på skylten och frågade vad den innebar). Efter detta köpte jag ett paket med 10 lektioner som jag använde ungefär var sjätte vecka, om inte ännu mer sällan.

Jag körde inte så ofta, kanske max 5-6 ggr i månaden, men fick ändå på så sätt testa på både mörkerkörning och körning i dagsljus, samt olika vägunderlag och väder i allmänhet. Jag gick även riskettan i början av detta år, samt risktvåan i mars.

Jag tror det var i april jag bokade både min uppkörning och mitt teoriprov. Jag fyllde 18 år den 29 maj och ville ha några sommarlovsdagar emellan för tid att plugga teori, så det blev teoriprov den 18 juni och uppkörning den 20 juni. Uppkörningen flyttades dock till 25 juni då mamma skulle vara utomlands den 20e, och jag ville ju köra med henne innna uppkörningen.

Jag hade en utbildningskontroll i slutet av maj tror jag då jag körde med en annan lärare än den jag brukar och det gick väldigt bra, tror jag gjorde två små missar som hon sa möjligtvis skulle ha kuggats på uppkörningen om personen tolkade det på ett visst sätt, men jag var nöjd. Efter detta hade jag två till lektioner, varav en dubbel som var extra utifrån de lektioner jag hade köpt i paketet. Tog alltså 13 lektioner sammanlagt under min resa, resten var hemma.

Sommarlovet kom och jag började mer intensivt att plugga teori. Jag hade köpt hela kunskapsboken, det tillhörande studiehäftet samt boken med vägmärken. Gjorde massa prov på Elevcentralens hemsida, och det slutade med att jag klarade teorin på första försöket (58 av 65 rätt, 52 är minimum).

Sen var det dags för uppkörning. Jag bokade min via min trafikskola vilket betydde att jag fick köra i 30 minuter innan med min körskolelärare vilket kändes väldigt skönt. Jag var rätt nervös men ändå inte överdrivet.

Det började med säkerhetskontroll vilket var att kontrollera bromsarna, och jag som läst på så noga om olika kontroller började kolla bromsservon genom att pumpa. Körde alltså aldrig iväg och testade bromsa. Gjorde alltså ett fel redan innan bilen startats, vilket jag förstårs inte visste då. Sen efter lite körning kom vi in på en parkering, och jag fick uppdraget att backa in mellan två bilar. Jag hade inte övat speciellt mycket alls på detta men försökte mitt bästa. När jag stod mellan bilarna så kändes det ganska snett, och istället för att gå ut och titta så bestämde jag mig direkt för att göra om, och mitt i backningen så bromsade hon mig via dubbelkommandot och sa att jag höll på att köra in i en av bilarna (visste inte hur illa det är med användning av dubbelkommandot på en uppkörning). Jag skakade av mig misstaget och backade in igen, kände mig nöjd och körde iväg. När jag kom till en av rondellerna så kom nästa stora miss. Jag skulle höger och det låg en bil i innerfilen inne i rondellen. Jag har fått höra av min körskolelärare att jag måste lita mer på min egen förmåga, och därför så tänkte jag att nu är det fritt och att jag kan köra i ytterfilen utan problem. Jag hade precis börjat köra iväg när jag blev bromsad IGEN. Nu började jag verkligen tappa hoppet ganska mycket. Bilen bakom tutade också vilket inte direkt gjorde situationen bättre. Jag körde ändå vidare och efter en stund var vi tillbaka på Trafikverket. Jag hade såklart inte klarat det, pga anledningarna jag lämnade samt att jag kan ha bättre avsökning längre fram. Det kändes jobbigt såklart men det var ändå väntat, trots detta kom tårarna smygande när jag skulle berätta för min lärare som väntat på Trafikverket att jag inte klarat det, och det var jobbigt

(fortsättning)
att berätta för honom om vad som hade gått fel. Jag åkte tillbaka med honom till körskolan och sa att jag skulle höra av mig angående om jag behövde fler lektioner eller inte när jag hade pratat med mamma. Värt att nämna är också att han verkade väldigt förvånad över att jag inte hade klarat det, så det höll humöret och hoppet uppe något.

När jag kom hem kunde jag släppa ut tårarna ordentligt, samt ringa de närmaste. Alla som visste att jag skulle köra upp den dagen var väldigt stöttande, och min ledsamhet gick över helt ca 2 h efter beskedet.

Jag ringde körskolan dagen efter för att boka en ny tid, och fick en den 16 aug. Frågade om det möjligtvis gick att få en annan tid då jag ändå kände mig redo, och hon i receptionen lovade att kolla om något skulle avboka en tid någongång. Torsdagen förra veckan (28 juni) blev jag uppringd och hon berättade att det fanns en tid tisdag 3 juli, alltså igår. Jag blev så himla glad eftersom jag ändå kände mig redo.

Dagen kom och jag var ännu mer nervös än första gången eftersom jag kände att jag hade mer koll på vad som kunde underkänna mig osv, samt att jag kände att jag verkligen ville klara det denna gång. Var dock samtidigt inställd på att det kanske inte skulle gå och att det inte alls är så lätt.

Han som jag skulle köra upp för var jättetrevlig och väldigt ”laid back”. Han sa direkt att han skulle kolla på trafiksäkerheten, och jag behövde inte ens göra en säkerhetskontroll vilken jag hade förberett mig ännu mer för. Jag fick välja om jag ville köra själv (vi skulle åka till min skola som ligger i stan), eller om han skulle säga vart jag skulle och jag valde att välja själv. Vi åkte iväg och det gick bra, han var väldigt trevlig och pratade mycket, vilket också distraherade mig men tror att det är medvetet. Ibland väntade jag med att svara för att köra säkert. Jag kände att jag körde mer eller mindre felfritt, förutom att jag bromsade in lite sent vid en tillfälligt uppställd 30-skylt vid ett vägarbete (som inte ens syntes), men han var mitt inne i att prata och verkade inte märka det. Sen påväg tillbaka till Trafikverket så sa han helt plötsligt att jag missat en 30-skylt vid en skola och jag saktade direkt ned. ”Det där är inte alls bra att göra på en uppkörning” och ”där hade du blivit av med ditt körkortstillstånd direkt” blev kommentarerna och jag fick panik. Hade jag fuckat upp det helt nu precis innan jag var framme? Hade missat skylten för att vi var inne i en diskussion också (inte en ursäkt men det kändes extra surt).

Väl framme på Trafikverket så började han med att säga att ingen människa är perfekt, därpå han frågade varför man ska köra i 30. Jag förklarade utförligt varför (är såklart otroligt medveten om detta). Sen sa att jag skulle fortsätta övningsköra, och jag tänkte ”ja okej nu gjorde jag det igen...fan alltså”, men sen sa han ”hemma” med blinken i ögat och jag blev så chockad. Men det var sant, jag hade klarat det???????

Det går inte att förklara med ord hur skönt det är att ha fått detta gjort och klart, det är helt sjukt och jag förstår det fortfarande intw dagen efter.

Alla ni därute som kämpar, det kommer att gå, även om det inte känns som det!! NI ÄR BÄST

Om ni har några frågor så ställ de gärna här så hoppas jag att jag kan svara. Had som sagt väldigt mycket hjälp av sådanna här inlägg när jag själv förberedde mig för mina prov.

Hej! Stort grattis till körkortet!
Jag har min uppkörning och teori imorgon, känner verkligen att jag är redo men är rädd att nervositeten ska ta över när man väl sätter sig i bilen och att man ska göra små misstag på grund av det. Tänkte bara om du har några tips emot att man inte ska vara så sjukt nervös och bara kunna fokusera på körningen

Hej!
Tack så jättemycket!
Nu vet inte jag vilken tid du har detta, såg inte förens nu.

Men tips! På teorin, använd all tid och tänk verkligen igenom allting en extra gång. Då missar du slarvfel och kan vara ganska säker på att du gjort ditt absolut bästa vilket är huvudsaken!

Uppkörning är svårare då allt händer när det händer, du kan inte gå tillbaka och rätta eventuella misstag. Tror det våra är att bara göra det, tänk som att du är ute och kör själv och släpp misstag du gör, de behöver inte ens betyda något!

Lycka till nu!!!!

Tycker du borde stenkuggat på att missa en 30-skylt vid en skola. Hade det varit en kille hade han kuggat direkt på det.