- Teori: Teorin kände jag mig trygg inför då det faktist enbart ligger i dina händer vare sig du kan lyckas eller kugga det. (inte som uppkörningen där nervositet har lika stor roll eller att någon sitter bredvid och ska döma dig eller vara en ”surgubbe/surkärring” och kugga dig. Som jag anade så gick det som planerat och jag blev godkänd på första försöket med 55/65.
Tips inför teorin utifrån mitt perspektiv är: Plugga SPONTANT 2-3 månader innan uppkörningen. Och då menar jag verkligen spontant. Det räcker med en 10-20 minuter att tillägna kanske varje dag ärligt talat. Personligen läste jag inte något ur boken. Jag upplevde att frågorna på teorin var till 90% väldigt logiska och enkelt formulerade. När det kommer sig till bilder ska man dock vara lite extra uppmärksam tyckte jag.
Uppkörning: Här hade jag mest prestationsångest och tänkte för mycket på det. DOCK för att det är ont om tider, dyrt att göra om en uppkörning, samt att min inställning var helt att lyckas på första försöket, vilket satte extra press på mig själv och det var inte något vidare egentligen. Iallafall, när jag väl började med uppkörningen sa gubben till mig att kolla alla lampor då det började mörkna, så jag fick göra kontroll på den biten.
Vi körde ut från parkeringen, och redan vid första korsningen började jag direkt ”tänka högt” med avsikten att hela tiden visa inspektören att jag är medveten om vad jag håller på med. Tex i en korsning sa jag ”ja.. dags att kolla döda vinkeln, ingen där, nehe då glider vi vidare!”, Stoppskylt, ja då sa jag ”vi stannar på alla 4 hjul.” osv osv. Asså jag skojar inte när jag säger att till 95% av alla korsningar eller något så påpeka jag saker. När han bad mig backa runt hörn hamnade jag lite för långt ut från trottoaren. När jag märkte att några gick bakom bilen stanna jag till och sa ”Oj där gick ju någon, och vi ska ju väja för alla när vi backar.” När jag insåg att jag backade för långt sa jag också ”fan jag borde ha använt mig av sidospegeln för att underlätta och se backningen tydligare.
1-2 gånger missade jag skyltar som jag skulle följa, men det var inte så farligt som jag trodde. Någon gång glömde jag blinka, och då sa inspektören ”jaha, hur ska bakomvarande bilar veta vart du tänker köra?” så sa jag ”ojjj, glömde,” så blinkade jag och när jag skulle köra ut blev jag så nervös att bilen bokstavligen dog 2 gånger i rad, jag förklarade mig och sa ”förlåt, är bara nervös”.
Tror ni jag räknade med att bli godkänd efter dessa misstag? inte trodde jag det iallafall. Men jag lyckades.
Min poäng med detta inlägg är: Ge verkligen järnet, OAVSETT hur dåligt du tycker det går.
Sätt inte för hög press på dig själv som jag gjorde, i slutändan fick jag det, och jag kan säga att den pressen jag kände var verkligen inte anledningen till att jag lyckades iallafall.
När ni kör, bara förklara allt ni gör, misstag som regler, jag lovar er att det verkligen får dom att förstå att ni är riskmedvetna och förstår regler.
Sist men inte minst, vad många faktist sagt och som jag nu i efterhand håller med om... är att det viktigaste är absolut att du kör trafiksäkert!
Har ni frågor så bara ställ på så försöker jag att besvara
