Igår (eller ja, i förrgår i och med att klockan är 00.50..) hade jag uppkörning i Sollentuna. Det var sjukt jobbigt då den inte gick så bra, men visst gick det tillräckligt bra eftersom man nu har tagit den där jobbiga lappen. Tänkte berätta lite om det och vad jag gjorde och vad jag gjort under min övningskörningstid. Kanske inte faller alla i smaken men jag läste ofantligt mycket om det för jag var så nervös när det närmade sig, så kan jag hjälpa någon som googlar febrilt om hur uppkörningen är i någon ort så är jag nöjd.
Jag började övningsköra som 16-åring men med typ tre månaders mellanrum. Jag hann bli 17 innan jag började fatta vad dragläget egentligen var. När det väl satt började jag köra på vägar i Rimbo (rätt långt bort från där jag bor i Stockholm och rätt lite bilar). Visade sig att det funkade helt okej när det inte var så stressigt.
Det blev perioder där jag inte körde alls men när jag fyllde 18 var jag så irriterad på att polarna började ta körkort att jag började övningsköra igen. Det blev längre sträckor, motorväg och hela köret. Sen fick jag jobb efter studenten och hann inte med så ofta. Jag fyllde 19 och då började jag väl på allvar. Kollade hur man skulle köra på riktigt (farsan hade inte koll på alla småsaker som en uppkörning kräver).
Något som funkade för mig var att se allt som olika steg. Jag hade övningskört ett tag och till slut hade jag ”motorväg, backning, parkering och stadskörning” kvar av saker att träna på. Nötte in det, körde var jag än skulle och övade. Skittråkigt. Kunde ju köra.
Samtidigt som detta pluggade jag teori från att jag fyllde 18, så jag hann göra detta i två år. Teorin var jag alltså inte nervös för. Känner du att du är osäker på teorin så plugga oftare: det är svårt ibland och rätt tidskrävande, men det är roligare än att kugga - GARANTERAT.
Jag tog en körlektion i Gullmars och han tyckte jag körde bra och tyckte jag skulle köra en gång i veckan med honom i cirka två månader. I efterhand så var det bra att jag inte gjorde det för det behövde jag verkligen inte.
Jag bokade min uppkörning en dag och eftersom det fanns tider först typ i januari i Stockholm valde jag Örebro. Liten stad, asenkelt ju. Tänkte jag.
När det var dags för teori blev jag nervös typ dagen innan. Åkte till centrala Stockholm och var där en timme för tidigt (vågade inte åka senare). Efter en timme var det dags men då var det teknikproblem och det visade sig att provet eventuellt skulle ställas in. Det var rätt oskönt men en timme senare fick vi köra igång.
Frågorna på teorin är sinnessjukt klurigt ställda ibland. Jag klarade av 70 frågor på typ 10-15 minuter men också pga att jag visste frågorna sedan innan och mindes vad rätt svar var. Ytinlärning. Inte så bra.
Vad menar jag med klurigt ställda? Läs noga. De luras inte men ibland är det väldigt bra att läsa en gång till. Var petnoga, du har tid med det. Det räddade nog flertalet poäng för mig.
När jag väl var klar klickade jag att jag var klar. Den millisekund innan man får se om man godkänts eller ej var galen. Den känslan jag fick när det stod ”58/65” och ”Godkänd” var också helt galen.
Jag åkte hem och några dagar senare var det dags att åka till Örebro. 2 timmar är inte så långt men när man är nervös som aldrig förr blir det sjukt långt.
Åkte till fel ställe så turligt nog märkte jag det i tid och farsan körde vidare mig (så om ni inte får skjuts: dubbelkolla adressen så att ni inte åker till Transportstyrelsen, det är två helt olika saker..).
Det var dags för min tur kort efter att jag kom fram och fram steg två kvinnor. En var en som skulle lära sig hur allt var så hon satt i baksätet. Sjukt jobbigt med två personer.
Uppkörningen gick åt helvete. Tror det tog typ fem minuter innan hon bad mig byta fil och när jag gjorde det drog hon i ratten åt mig då en bil kom i hög fart. Just då svor jag på att jag hade full koll, men nu kan jag nog erkänna att jag inte alls hade det. Suckade för mig själv och hon sa ”Tänk inte på det nu!” och jag släppte det (om de måste ingripa i provet är du vad jag vet kuggad direkt). Vi körde ändå i 30 minuter till och jag körde väl okej. Åkte över ett järnvägsspår och jag kollade båda hållen i samband med att jag körde över i typ 40 km/h. Inte speciellt bra.
Vi kom fram och hon sa ”Du är inte godkänd” och det var en hel del som jag inte var godkänd på. Var jätteledsen när jag åkte hem och min pappa sa ”Eller skämtar du nu och blev godkänd egentligen?”. Förmodligen en av de sämsta sakerna man kan fråga just då.
Bokade direkt in en ny tid och denna gång Västerås. Hann knappt övningsköra innan det var dags att dra iväg igen. När jag skulle köra upp dök det upp en kille som såg supertrevlig ut och jag var glad att det bara var en som skulle vara kontrollant denna gång. Men då dök det upp en till, så jag fick två igen.
Vi hade trevligt surr i bilen och körningen gick riktigt bra. Nervositeten släpper ofta rätt fort när man åker iväg. Dock blev jag nervös eftersom det gick bra. Vi hade väl kommit halvvägs när jag åkte mot en rondell och precis innan fick jag kärringstopp (var rätt ovan med bilen, och nu när jag klarat det så skulle jag erkänna om det var annat än ovanhet). Jag bromsade direkt för att inte glida ut i rondellen men då sa kontrollanten ”Jag bromsar åt dig! Fokusera på att starta bilen bara”. Det var asjobbigt för då fattade jag att jag blev kuggad igen trots att jag inte hade behövt ha ett ingripande denna gång. I efterhand så är det ändå inte konstigt att han gjorde det men väldigt surt.
Men eftersom det gick så bra var jag ändå nöjd när jag parkerade. Blev ändå förvånad att han kuggade mig och denna gång lyssnade jag inte på vad han sa vad jag skulle förbättra (man får ett mail om det ändå) och så fort han sa hejdå gick jag bara. Slog till en del av armstödet på farsans hyrbil när vi åkte hem så att det blev ett märke. Var riktigt ledsen denna gån