Vill bara ge lite hopp, det går, även om man är sjukligt nervös! jag har mild ptsd som triggas av att prata med främmande människor, så det där med att köra upp är på riktigt nummer 2 på min lista över de absolut hemskaste sakerna jag kan tänka mig.
tog över 100 lektioner och några månaders tjat från min körlärare innan jag vågade mig på att försöka. hade ångest i flera veckor innan och mådde sämre än sämst under hela uppkörningen. failade på att jag saktade ner för mycket när jag inte hade väjningsplikt och en bufflig påfart. det första berodde nog på allmän skräck och påfarten var i slutet och jag var då rätt utmattad av att ha haft hjärtklappning så länge.
efter det var jag nära att ge upp, ville hellre dö än att utsätta mig för en ny uppkörning, men körskolan bokade in en ny tid, och jag vågade inte säga nej då, utan tänkte istället att jag ställer in den när det börjar närma sig. hanterade ångesten under väntan på samma sätt, jag ställer in sen, och lät bli att tänka på den så mycket att jag glömde bort den helt. hade en dubbel körlektion dagen innan, och på den var det bara roligt att köra, och ett körkort skulle betyda så mycket för mig, så jag bestämde mig för att försöka en sista gång, fast med en annan strategi: bara acceptera nervositeten och att den påverkar min förmåga. den går inte över efter 5 minuter som folk säger, och den gör att jag inte kan köra lika bra som vanligt. jag kommer göra misstag, och jag måste se till att göra rätt sorts misstag. jag får helt enkelt strunta i saker som att försöka parkera perfekt och backa runt hörn vackert. uppmärksamheten räcker helt enkelt inte till för allt när man har ångest. det viktiga är att ha allt fokus på det som rör sig på vägen, inget annat.
jag gjorde misstag, körde t ex fel väg när inspektören sa att jag skulle byta färdmål, kom lite för nära bilen bredvid när jag backade ut från en parkering och var en bit från högerkanten när jag vände runt ett hörn, men inget hon tyckte var trafikfarligt. trodde inte det var sant när hon sa att jag hade klarat det, jag grät av lycka
det är så värt all ångest!