Det är omöjligt att ta körkort, tänkte jag när jag misslyckades med första, misslyckades med många saker, följde inte anvisningarna etc. Nerverna ställde till det rejält och jag ville sjunka genom jorden. Hemsk känsla. När jag misslyckades med den tredje var jag rätt säker på att klara nästa, för den gick väldigt bra, och det gjorde jag. Jag körde inte hemma, så jag kan väl skylla på det, även om jag tog många lektioner. Men det var först efter den andra uppkörningen som jag verkligen kände mig lugn och tyckte att det var roligt att köra, snarare än jobbigt och krävande. Det krävdes möjligtvis den ’pressen’ för att ta mig dit, det att man själv bär allt ansvar, det är ingen som kommenterar något, som lärarna alltid gjort.