Har sedan dess haft cirka 20 lektioner på körskola och allt har flutit på utan anmärkning från körskoleläraren. Jag har t om tyckt att det varit ganska roligt..märkt hur jag utvecklats osv. Behöver förövrigt körkortet av yrkesrelaterade skäl.
Nu till uppkörningarna som gått snett.
Uppkörning 1: Allmänt nervös, kände mig ”ny” bakom ratten, gjorde lite småtabbar men de underkända punkterna var gaturkorsning och signalreglerad korsning, detta pga, att inspektören tyckte att jag ”slant till” med ratten när jag svängde och därmed riskerade att komma emot andra bilar. I övrigt inga anmärkningar. Körläraren som är med blir överraskad över beskedet.
Uppkörning 2: Kommer tillbaka med lite mer självförtroende, redo att visa att manövreringen är det inga fel på längre. Får en bra rutt som jag kan väl, tycker att allt går över förväntan. Tillbaka på trafikverket möts jag av icke godkänt besked, denna gång pga. min placering. Hon tyckte att jag stod för långt till vänster (inför vänstersväng) och därmed hade det blivit trångt för en bil att åka in brevid mig. Denna gång blir körläraren ännu mer överraskad då hon aldrig sett att jag skulle ha några systematiska problem med placeringen.
Uppkörning 3: Äger rum några dagar efter uppkörning 2 (idag) då jag ”pressas” att så snabbt som möjligt göra en ny av både min familj och körskoleläraren. Denna uppkörning går sämst av alla. Redan ”uppvärmingen” med körskolan känns kass, känner att jag saknar självförtroende helt. Min sambo åker med i bilen till trafikverket (ej uppkörningen i sig) och säger att han inte ”känner igen mig” och att det inte är så jag normalt kör. Får dåliga vibbar av inspektörtjejen men försöker slå undan det och göra mitt bästa. Småpratar och kör. Det händer inget ”stort” men i allmänhet tycker jag inte att jag gör ett bra intryck alls som förare. Gör konstiga grejer jag normalt inte gör, växlar konstigt, nästan tvärnitar vid rödljus etc. Hela tiden sitter jag och tänker att det är kört redan och ifrågasätter varför jag gick med på att göra det här igen. De underkända punkterna denna gång är inga nya utan det blir samma, gatukorsning-placering. Inspektören menade att jag inte kollade tillräckligt långt in på vägen jag skulle svänga in på, utan istället på miljön runt korsningen. Hon försöker förklara detta för min körlärare samt min sambo som väntar på mig, ingen av dom förstår riktigt hur hon menar eller känner igen det och inte jag heller. Allt i allt var det ingen bra körning från min sida alls, det fanns mycket annat att klaga på men just detta? Känns som att dom snöar in sig på det man blivit underkänd på förut och letar efter något att hacka på där. Det var nämligen ingen kritik om var jag tittade de 2 förra gångerna, Undrar då hur det kan komma sig?
Jag börjar undra om jag är en person som ens klarar av dessa provsituationer. Jag är inte dum i huvudet eller har inlärningssvårigheter..Utan det kör till sig för mig psykiskt, Har knappt mått sämre över någonting i mitt liv än detta körkort och hetsen, pressen och stressen som det har fört med sig. Alla pengar jag lagt ut är bara en del i det hela, det är hemskt att skämmas inför sina närstående och vänner som inte förstår vad jag gör för fel. Min körlärare som verkligen tror på mig och vet att jag kan. Att göra alla så besvikna hela tiden. Otaliga av mina vänner samt min sambo klarade sitt på första försöket vid 18 års ålder. Jag som normalt sett är en högpresterande person mår väldigt dåligt av detta. Detta har haft jättestora effekter på mitt liv, sover sämre, har tappat aptiten, livet känns meningslöst. Inför uppkörning 3 har jag haft kraftig ångest hela helgen. Mitt självförtroende är bortspolat och jag får ont i magen bara av att tänka på trafikverket. Har nu bestämt mig för att ta en paus från det hela. Borde jag ge upp tanken på körkort? eller hur kan man komma vidare och bli lite mer positiv? för med min inställning klarar man ingen uppkörning det förstår jag..
Ni får ursäkta att inlägget blev så långt! Har läst en del på det här forumet och verkligen funnit tröst, hoppas att min katastrofhistoria ska kunna få någon annan att se lite ljusare på sin situation
