Uppkörning i Lidköping.

Man kan kanske övningsköra vid järnvägskorsning i Stockholm, om man är i Farsta och övningskör, för precis utanför Farsta, vid korsningen mellan länsväg 271 och Fagersjövägen, finns ju en plankorsning mellan en väg och den så kallade Nynäsbanan. Jag provkörde där någon gång när jag var 19 år, men det var nästan inga problem, jag noterade dock att det fanns ett vägmärke uppsatt strax före bommen med texten ”Stanna ej i spårområdet vid köbildning”. Något sånt påminnelsemärke tycker inte jag borde behövas; det är faktiskt redan lagstiftat att en trafikant inte får färdas inom en korsning med järnväg eller spårväg
*samtidigt som ett tåg eller en spårvagn närmar sig,
*när en trafiksignal för vägtrafik visar rött ljus, en ljudsignal ljuder eller en bom fälls ned, är nedfälld eller fälls upp, eller
*om det finns risk för trafikanten att tvingas stanna inom korsningen.

Med hänsyn till den tredje och sistnämnda punkten så är det generellt förbjudet att korsa järnvägen vid exempelvis köbildning om man inte har möjlighet att passera hela korsningen p.g.a. framförvarande fordon som står i vägen på andra sidan korsningen, och i en sån trafiksituation måste man alltså stanna före järnvägskorsningen och vänta tills det finns tillräckligt utrymme för fordonet efter korsningen.
Dock kan man precis när som helst ha otur om köbildning plötsligt uppstår, så att man blir stillastående i järnvägskorsningen då man tvingas stanna för att undvika kollision med fordonet framför.
Någon bilist som blev instängd i en järnvägskorsning i Uppsala för mer än tolv år sen måste ha haft sån otur att han tvingades stanna och blev stillastående mitt i en järnvägskorsning på en gata som korsar järnvägen, på grund av köbildning som plötsligt uppstod, som tvingade bilen alldeles framför att stanna alldeles efter järnvägskorsningen. Olyckligtvis blev bilisten instängd i korsningen då han blev stillastående p.g.a. köbildning som plötsligt uppstod, men han gjorde då helt rätt som körde igenom bommen för att komma ut innan tåget hann köra på honom; det fanns lyckligtvis utrymme för att köra ut ur korsningen eftersom körfältet för mötande trafik tydligen var helt tomt, annars hade väl bilisten ha kunnat försöka backa ut ur korsningen om nu inga bakomvarande fordon stått i vägen nära honom.

Bilisten som fastnade mellan bommarna i Uppsala blev såvitt jag vet inte bötfälld för brott mot Trafikförordningen, då ska han inte ha dömts för något trafikbrott. Att ha otur och bli stillastående i en järnvägskorsning behöver inte vara ett brott mot Trafikförordningen. Enligt polisens utredning var det köbildning som plötsligt uppstod som orsakade att bilisten tvingades stanna för framförvarande fordon, och då av otur blev stillastående på järnvägen och plötsligt instängd där då bommarna fälldes ned - och i en sån trafiksituation är man skyldig att omedelbart köra igenom bommarna för att komma ut; sen är man också skyldig att snarast polisanmäla en påkörd bom, precis som om det vore en viltolycka.

Lidköping är ingen stad rekommenderad att ha uppkörning i. Jag hade föredragit att hellre köra upp i Skövde istället om jag nu hade behövt köra upp i Skaraborg. Det är mycket säkrare vägar i och omkring Skövde, som ändå har tågavstånd från Stockholm till skillnad från Lidköping som inte har det.

Om det mot förmodan anses fel att stanna i den där järnvägskorsningen, där det finns ett övergångsställe omedelbart efter, borde det inte då gälla annorlunda regler för gående där? Inspektören som kuggade mig påstod ju att jag inte skulle ha stannat i järnvägskorsningen, ens för att ge gående företräde, ”med tanke på risken för att bli påkörd av något tåg”, utan i en sån trafiksituation skall man bara ge upp plikten att ge gående företräde och köra vidare. Innebär det att gående inte har någon företrädesrätt om ett fordon som närmar sig riskerar att bli stillastående på järnvägen om det väjer för gående, utan gående är i så fall skyldiga att stanna för att släppa förbi fordonet?
I så fall är det fel att ha ett övergångsställe omedelbart efter en järnvägskorsning, det borde hellre vara en ”omarkerad” korsande gångbana, där gående får korsa körbanan utan övergångsställe, och då har väjningsplikt mot varje fordon som närmar sig. Hade jag varit i Lidköping och kört bil idag så hade ju jag sannolikt blivit stillastående på järnvägen (igen) om jag nu hade haft gående att behöva väja för vid övergångsstället, såvida jag inte hade gett upp min plikt att ge gående företräde.

Jag har förresten läst att man har avstått från att anlägga övergångsställen på vissa platser, av anledningen att det är säkrare att låta gående korsa körbanan utan övergångsställe, med tanke på att gående ofta inte ser sig för/iakttar eventuella fordon som närmar sig innan de korsar en körbana på övergångsställen utan bara går rakt ut över körbanan, medan de flesta som korsar en körbana utan övergångsställe däremot så gott som alltid brukar se sig för. Gående har tydligen relativt ofta den felaktiga uppfattningen att de har ”förkörsrätt” vid ett övergångsställe, såväl som vid vägkorsningar där gående måste korsa en anslutande körbana för att kunna gå mellan två trottoarer, men i vägkorsningar har gående ingen ”förkörsrätt” alls, utan gående har där tvärtom en plikt att se sig för/iaktta om något fordon på väg in på eller ut från den anslutande körbanan närmar sig och stanna upp för att släppa förbi varje sådant fordon innan de korsar körbanan, eftersom de korsar en körbana (utan övergångsställe) för att kunna röra sig mellan två trottoarer. Det är dock märkvärdigt att det oftast inte finns ett markerat övergångsställe mellan trottoarerna i de flesta vägkorsningar, men det är märkvärdigare att gående kan tendera att uppfatta att ett fordon som färdas ut från den anslutande körbanan har väjningsplikt även mot gående som korsar körbanan mellan två trottoarer även om det inte är ett övergångsställe mellan trottoarerna, det är en grov missuppfattning. Gående måste i en sån situation tänka ungefär som en fordonsförare som har väjningsplikt enligt högerregeln, alltså se sig för och iaktta om ett fordon närmar sig på väg ut från eller in på den anslutande vägen och stanna upp för ett fordon om ett fordon närmar sig.

De flesta fordonsförare kan väl någon gång göra misstag som bedöms som allvarliga även när de väl har körkort och får köra ”på riktigt”. Som jag berättat så körde ju jag av misstag i vägen för en lastbil som just närmade sig i cirka 75-80 km/tim när jag var 19 år och provkörde landsväg på läns-259 utanför Haninge, precis som jag nästan var på väg att göra på uppkörningen i Lidköping.
Att jag körde i vägen för en lastbil där på läns-259 behöver inte bara ha berott på att jag ”glömde” att uppmärksamma att en lastbil just närmade sig, utan det berodde väl lika gärna på att det kanske inte var jättelätt för mig att se att den där lastbilen närmade sig landsvägskorsningen just i samma ögonblick som jag planerade att köra vidare efter att ha stannat vid stopplikten; korsningen är ju liksom belägen omedelbart efter en kurva, sett i lastbilens färdriktning, och lastbilen dök bara plötsligt upp bakom kurvan då jag just körde ut från den anslutande vägen.

Jag tycker dock inte att incidenten på läns-259 var någon allvarlig incident, för lastbilsföraren var faktiskt lyckligtvis tillräckligt uppmärksam på att min bil just körde in på stora landsvägen i vägen för lastbilen och han hann bromsa precis i tid bakom min bil, för att undvika påkörning. Såvitt jag vet var han som fordonsförare ändå skyldig att se till att stanna upp i tid då det var nödvändigt för att undvika kollision med min bil; du är ju faktiskt själv lika mycket skyldig att se till att stanna upp om det behövs för att undvika kollision med ett fordon som utgör ett hinder genom att exempelvis köra in på en huvudled i vägen för dig, oavsett om fordonsföraren som utgör ett hinder för dig anses ha brutit mot trafikregler om väjningsplikt. Att han inte följer regler innebär inte att du har någon rättighet att kollidera med honom, utan du har tvärtom en skyldighet att iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna för att undvika trafikolyckor, som det står i paragraf 1 i Trafikförordningen; skyldigheten att iaktta nödig omsorg och varsamhet för att undvika trafikolyckor gäller faktiskt ÄVEN i en trafiksituation där andra trafikanter har väjningsplikt.

Om nu lastbilen som hindrades av mig på läns-259 var tillräckligt beredd att bromsa för mig, då hade sannolikt den där lastbilen som just närmade sig landsvägskorsningen i Lidköping också varit tillräckligt beredd att bromsa om jag nu hade kört in på landsvägen och då (av misstag) utgjort ett hinder för den. Den där envisa inspektören vägrade dock att låta mig köra vidare samtidigt som en lastbil närmade sig, trots att lastbilen såvitt jag minns var på avstånd från korsningen, och han ingrep genom att stoppa mig med bromsen, trots att ett sånt ingripande inte var absolut nödvändigt, ”bara” för att han inte ville låta mig tvinga en lastbil som närmar sig att bromsa, och det där var ju rätt orättvist... Han skulle väl inte ha gjort så om han hade suttit med mig i bilen idag?! Förresten var det orättvist av honom att välja ut just en sån farligt hårt trafikerad stor landsväg bara för att pröva mig på momentet landsvägskörning, kunde han inte ha valt ut någon annan mindre landsväg istället?! Jag har förresten skrivit till Lidköpings kommun på Facebook att den där landsvägskorsningen är en trafikfara, med tanke på att den byggts som en normal plankorsning, som skulle ha varit mycket säkrare om den vore byggd som en cirkulationsplats istället; risken för allvarligare trafikolyckor är betydligt mindre i en cirkulationsplats! Men kommunen tänkte tydligen inte på att bygga en rondell när den där landsvägen byggdes, trots att rondell skulle ha varit säkrare än vanlig plankorsning; så gott som alla fordon på landsvägen susar ju bara förbi korsningen i 70-80km/tim, och saktar väl bara ned om man kör in på landsvägen i vägen för dem, men när man gör det så riskerar man väl nästan att bli påkörd.

Om det inte är en rättighet att kollidera med ett fordon utgör ett hinder på en landsväg eller liknande huvudled, exempelvis genom att köra in på huvudleden på ett sånt sätt att fordon som redan färdas på huvudleden måste bromsa för fordonet för att undvika en kollision, då behöver det ju INTE vara ett trafikregelbrott att köra in på en landsväg utan att först stanna för att släppa förbi någon fordonsförare som närmar sig, om nu den fordonsföraren är inom sånt avstånd från korsningen att den verkligen kan bromsa/sänka sin hastighet i tid om nödvändigt för att undvika eventuell risk för krock. Om ett sånt körsätt inte behöver vara ett trafikregelbrott, då borde det inte leda till kuggning på en uppkörning, och uppkörningselever som kuggats på körprov för såna rätt lindriga saker borde faktiskt ha rätt att få ersättning/återbetalning av avgiften för kuggade körprovet. Att köra in på en landsväg på ett sätt som utgör hinder för fordon på landsvägen, som normalt beror på så kallad missbedömning av trafiksituationen, påstås vara ett av de vanligaste ”misstagen på uppkörningen”, men att det är ett misstag är bara skitsnack. Det är ju fel av uppkörningsinspektörerna att kugga elever som kör så, trots att det inte behöver vara ett trafikbrott att köra så.
Man behöver inte nödvändigtvis bli stoppad för att få böter utfärdade, om man händelsevis kör in på en landsväg/huvudled, i vägen för ett polisfordon som just närmar sig, som då måste bromsa in för att undvika risk att köra på en som kör in på huvudleden utan att ha släppt förbi polisfordonet. Om det inte behöver vara ett trafikbrott som kan leda till böter, varför ska det då leda till kuggning på uppkörningen? Herregud vad efterblivna uppkörningsinspektörer kan vara...!

Att jag blev kuggad för att ha kört så på uppkörningen i Lidköping kan såvitt jag vet ha gjort mer onytta än nytta med tanke på att jag kunde ha drabbats av psykiska problem. Alltså mina psykiska problem kunde faktiskt ha blivit att JAG kan anse mig ha rätt att köra på/kollidera med andra fordonsförare eller annars köra på ett sätt som riskerar att leda till en eventuell sådan trafikolycka, till och med avsiktligt, om nu de mot förmodan kör mot väjningsplikten utan att ha stannat upp för att lämna fri väg för mig (trots att jag har ”rätt till fri väg”).
Att jag haft mer än tio kollisioner som bilägare beror dock inte direkt på att jag haft såna psykiska problem, det är inte heller medicinskt bevisat att jag haft såna problem, utan det berodde väl snarare på att jag hade otur då andra trafikanter körde på ett sätt som inte följde regler, och det var inget annat än själva mänskliga faktorn som låg bakom det; att ha otur är faktiskt en ganska mänsklig handling.