Det är inget konstigt att man är nervös/orolig inför moment som halkbana, teori och uppkörning.
I de flesta fallen tänker folk efteråt ”äsch, det var ju inte så farligt.”
Men sedan finns det extremfall, jag är en sådan, som faktiskt mår fruktansvärt dåligt pga prestationsångest, både före och efter momentet.
Finns det några fler därute som klarat körkortet men haft liknande problem? Jag flippade nästan ur av rädsla under halkbanan.
När jag satt och väntade på att jag skulle få köra ut på halkbanan tittade jag faktiskt ut mot skogen och undrade för mig själv om någon skulle springa efter mig om jag plötsligt flydde ut dit.
På teoriprovet var jag så skakis att jag trodde jag skulle svimma. Jag klarade båda momenten men jag kände ingen lättnad efteråt utan mådde skit, som om jag hade gått sönder inombords.
Nu har jag enbart uppkörningen kvar och nu mår jag värre än någonsin. För hittills har jag inte misslyckats med något och min största rädsla är just att misslyckas. Jag vet inte hur jag skulle hantera ett underkännande.
Om någon känner igen sig, skriv gärna din egen upplevelse och kom med tips.
PS. Klichéer som ”det är inte hela världens att misslyckas” hjälper absolut inte.
Start > Körkortsforum > Ångest och rädsla
Ångest och rädsla
Jag känner igen mig. Jag har haft körkort i snart 5 år och ska nu utöka mina behörigheter.
Är extremt nervös inför att ta CE kort (tung lastbil och släp). Jag är inte nervös för själva momenten, för jag vet att jag kommer klara det. Men jag är nervös för det sociala. Jag får oerhört ont i magen när jag tänker på hur det ska kännas att möta de andra som ska ta körkort för lastbil. Skakar sönder och får ont i magen.
Är extremt nervös inför att ta CE kort (tung lastbil och släp). Jag är inte nervös för själva momenten, för jag vet att jag kommer klara det. Men jag är nervös för det sociala. Jag får oerhört ont i magen när jag tänker på hur det ska kännas att möta de andra som ska ta körkort för lastbil. Skakar sönder och får ont i magen.
Blä, avskyr också att hamna i sociala sammanhang. Att det satt en annan elev bredvid mig under halkbanan gjorde det tio ggr värre.
Men härligt att du litar på din förmåga att klara momenten, önskar att jag också hade det självförtroendet, om så bara en uns av det. Lycka till!
Men härligt att du litar på din förmåga att klara momenten, önskar att jag också hade det självförtroendet, om så bara en uns av det. Lycka till!
Fegis 2016-07-19
Blä, avskyr också att hamna i sociala sammanhang. Att det satt en annan elev bredvid mig under halkbanan gjorde det tio ggr värre.Men härligt att du litar på din förmåga att klara momenten, önskar att jag också hade det självförtroendet, om så bara en uns av det. Lycka till!
Då känner man sig mer avslappnad
Fegis 2016-07-19
Det är inget konstigt att man är nervös/orolig inför moment som halkbana, teori och uppkörning.
I de flesta fallen tänker folk efteråt ”äsch, det var ju inte så farligt.”
Men sedan finns det extremfall, jag är en sådan, som faktiskt mår fruktansvärt dåligt pga prestationsångest, både före och efter momentet.
Finns det några fler därute som klarat körkortet men haft liknande problem? Jag flippade nästan ur av rädsla under halkbanan.
När jag satt och väntade på att jag skulle få köra ut på halkbanan tittade jag faktiskt ut mot skogen och undrade för mig själv om någon skulle springa efter mig om jag plötsligt flydde ut dit.
På teoriprovet var jag så skakis att jag trodde jag skulle svimma. Jag klarade båda momenten men jag kände ingen lättnad efteråt utan mådde skit, som om jag hade gått sönder inombords.
Nu har jag enbart uppkörningen kvar och nu mår jag värre än någonsin. För hittills har jag inte misslyckats med något och min största rädsla är just att misslyckas. Jag vet inte hur jag skulle hantera ett underkännande.
Om någon känner igen sig, skriv gärna din egen upplevelse och kom med tips.
PS. Klichéer som ”det är inte hela världens att misslyckas” hjälper absolut inte.
I de flesta fallen tänker folk efteråt ”äsch, det var ju inte så farligt.”
Men sedan finns det extremfall, jag är en sådan, som faktiskt mår fruktansvärt dåligt pga prestationsångest, både före och efter momentet.
Finns det några fler därute som klarat körkortet men haft liknande problem? Jag flippade nästan ur av rädsla under halkbanan.
När jag satt och väntade på att jag skulle få köra ut på halkbanan tittade jag faktiskt ut mot skogen och undrade för mig själv om någon skulle springa efter mig om jag plötsligt flydde ut dit.
På teoriprovet var jag så skakis att jag trodde jag skulle svimma. Jag klarade båda momenten men jag kände ingen lättnad efteråt utan mådde skit, som om jag hade gått sönder inombords.
Nu har jag enbart uppkörningen kvar och nu mår jag värre än någonsin. För hittills har jag inte misslyckats med något och min största rädsla är just att misslyckas. Jag vet inte hur jag skulle hantera ett underkännande.
Om någon känner igen sig, skriv gärna din egen upplevelse och kom med tips.
PS. Klichéer som ”det är inte hela världens att misslyckas” hjälper absolut inte.
Lita på dig själv. Vem ska du annars lita på?
Jag älskade halkan för att jag fick känna på hur det känns att köra helt själv i bilen.
Jag gjorde halkan för 23 år sedan också när jag var 17 och försökte ta halkan första gången.
Då skulle man bara undvika Lisa och hennes kompisar(stavar).....helt ok..men mer nu. Men så länge du kan växlingen och håller hastigheten som han/hon säger och följer andra instruktioner så är det ingen fara.
Klarade teorin efter att ha råpluggat på tre olika sidor på nätet i 3 månader.
Uppkörningen klarade jag på 3e försöket 1 vecka innan min period på 2 månader gick ut. Har idag haft mitt körkort i 2 veckor
Det kommer gå bra. Tänk på avsökning, riskmedvetenhet, hålla hastigheten..titta mycket i backspeglarna och vrid gärna lite på huvudet när du gör det så att kontrollanten ser att du tittar i dom. Titta i backspegeln innan du bromsar och blinkar och byter fil.
Hej,
Jag tog mitt körkort igår och jag känner igen mig i mycket av det du (TS) beskriver. När provet var över kände jag mig som världens lyckligaste, men vägen dit var lång. Mycket lång.
Inledningsvis kan jag berätta att jag är 29 år gammal och haft detta med att skaffa körkort som ett ok över mina axlar sedan jag fyllde 18. Ju äldre jag blivit desto mer självklart har det betraktats vara att jag hade körkort. Det kunde uppstå jobbiga situationer på fester där någon kunde säga:
”Anders du som är nykter kan du flytta min bil som står lite dumt parkerad”
Då känns det jobbigt att vara 25+ och behöva säga att man inte har körkort.
Jag är dock uppvuxen i en stad där man kan gå, cykla eller ta bussen i princip överallt. Då jag aldrig heller haft något bilintresse så kände jag heller inget behov.
Allt ändrades för 3 år sedan när jag mötte min blivande fru. Året efter vi blivit ihop blev hon gravid och nu var det inte längre en fråga om jag ville ha körkort, nu blev det ett måste. Vem skulle köra henne till förlossningen?
Hon gick handledarutbildning och började att köra med mig. Jag skrev även in mig på körskola. Men mitt intresse och vilja att köra var inte alls stor, jag tyckte det var obehagligt att köra. Första gången vi körde motorväg tillsammans fick jag hjärtklappning och smärre känslor av panik spred sig i kroppen.
Jag inser att mitt inlägg börjar bli långdraget så jag snabbspolar till för två veckor sedan. Det ösregnade och jag skulle in och skriva kunskapsprovet. På grund av dåliga nerver så sov jag inte på hela natten. Inne i salen var stämningen så tryckt att man kunde höra en knappnål falla.
Jag skriver provet och trycker på rätta.... Väntar... Resultat = Icke godkänd. Poäng? 51p där 52p var godkänt.
Jag gick direkt därifrån med en förlorarkänsla i kroppen. Vissa skulle säkert säga att det bara är att ta nya tag, men för mig var det teorin jag kände att jag skulle klara. Körningen visste jag skulle bli mitt största problem.
En vecka senare är det dags för uppkörning. Precis som vid kunskapsprovet kunde jag inte sova på hela natten och tänkte på eftermiddagen då jag skulle få köra upp. Du ser jag trodde att man förväntades vara en ”perfekt” förare när man skulle köra upp.
Min inspektör var mycket trevlig, serviceinriktad och tillmötesgående och fick mig känna mig lugn. Jag hade aldrig haft en körlektion där jag kört perfekt, men paradoxalt nog gjorde jag min bästa körning på uppkörningen och blev godkänd . Nu kom vändningen!
Jag fick skjuts till körskolan och hjälp med att boka in ett nytt prov. Själv satte jag mig och började göra alla tester som fanns på Elevcentralen. När jag igår skrev provet var jag lika nervös som vid förra tillfället och hade inte någon känsla som sade att jag hade klarat det. Trycker på rättningsknappen och väntar... Resultat? Godkänd!
Med denna roman vill jag säga att det finns fler som oroar sig och som har olika motgångar på vägen mot sitt körkort. Men jag är verkligen ingen körkortstalang, och logiskt tänker jag inte heller. Kan jag så kan du!
Lycka till!
Jag tog mitt körkort igår och jag känner igen mig i mycket av det du (TS) beskriver. När provet var över kände jag mig som världens lyckligaste, men vägen dit var lång. Mycket lång.
Inledningsvis kan jag berätta att jag är 29 år gammal och haft detta med att skaffa körkort som ett ok över mina axlar sedan jag fyllde 18. Ju äldre jag blivit desto mer självklart har det betraktats vara att jag hade körkort. Det kunde uppstå jobbiga situationer på fester där någon kunde säga:
”Anders du som är nykter kan du flytta min bil som står lite dumt parkerad”
Då känns det jobbigt att vara 25+ och behöva säga att man inte har körkort.
Jag är dock uppvuxen i en stad där man kan gå, cykla eller ta bussen i princip överallt. Då jag aldrig heller haft något bilintresse så kände jag heller inget behov.
Allt ändrades för 3 år sedan när jag mötte min blivande fru. Året efter vi blivit ihop blev hon gravid och nu var det inte längre en fråga om jag ville ha körkort, nu blev det ett måste. Vem skulle köra henne till förlossningen?
Hon gick handledarutbildning och började att köra med mig. Jag skrev även in mig på körskola. Men mitt intresse och vilja att köra var inte alls stor, jag tyckte det var obehagligt att köra. Första gången vi körde motorväg tillsammans fick jag hjärtklappning och smärre känslor av panik spred sig i kroppen.
Jag inser att mitt inlägg börjar bli långdraget så jag snabbspolar till för två veckor sedan. Det ösregnade och jag skulle in och skriva kunskapsprovet. På grund av dåliga nerver så sov jag inte på hela natten. Inne i salen var stämningen så tryckt att man kunde höra en knappnål falla.
Jag skriver provet och trycker på rätta.... Väntar... Resultat = Icke godkänd. Poäng? 51p där 52p var godkänt.
Jag gick direkt därifrån med en förlorarkänsla i kroppen. Vissa skulle säkert säga att det bara är att ta nya tag, men för mig var det teorin jag kände att jag skulle klara. Körningen visste jag skulle bli mitt största problem.
En vecka senare är det dags för uppkörning. Precis som vid kunskapsprovet kunde jag inte sova på hela natten och tänkte på eftermiddagen då jag skulle få köra upp. Du ser jag trodde att man förväntades vara en ”perfekt” förare när man skulle köra upp.
Min inspektör var mycket trevlig, serviceinriktad och tillmötesgående och fick mig känna mig lugn. Jag hade aldrig haft en körlektion där jag kört perfekt, men paradoxalt nog gjorde jag min bästa körning på uppkörningen och blev godkänd . Nu kom vändningen!
Jag fick skjuts till körskolan och hjälp med att boka in ett nytt prov. Själv satte jag mig och började göra alla tester som fanns på Elevcentralen. När jag igår skrev provet var jag lika nervös som vid förra tillfället och hade inte någon känsla som sade att jag hade klarat det. Trycker på rättningsknappen och väntar... Resultat? Godkänd!
Med denna roman vill jag säga att det finns fler som oroar sig och som har olika motgångar på vägen mot sitt körkort. Men jag är verkligen ingen körkortstalang, och logiskt tänker jag inte heller. Kan jag så kan du!
Lycka till!
Känner definitivt igen mig, jag har utvecklat ett ganska seriöst fall av social ångest de senaste åren(extremfall). Under min första teorilektion kände jag mig spyfärdig, yr och extremt skakig (bara av att sitta i ett rum med 15 andra människor), samma sak i olika nivåer vid riskettan, risktvåan, teoriprovet samt uppkörningen.
Det enda jag kan tipsa om är att bita ihop och ta allt som det kommer, jag har en rätt så sträng pappa som nog hade flippat om jag hade skippat dessa moment så bita ihop var mitt enda val haha. Jag kuggade min första uppkörning men lyckades ta hem det hela en vecka senare. Uppkörningen var det enda jag kuggade på, men uppkörningen var jag nog minst nervös över komiskt nog. Något som hjälpte mig under uppkörningen var att prata mycket med inspektören (förutsatt att det inte hindrar din körning) samt att slå på radion på låg ljudnivå, efter ett par minuter släppte nervositeten helt, vilket definitivt förbättrade körningen. Detta gjorde jag på min andra uppkörning och inte min första, min första uppkörning bestod av 40 minuter obekväm tystnad och ett vänsterben som skakade så mycket att jag började oroa mig för motorstopp varje gång jag tröck ner den.
Lycka till!
Det enda jag kan tipsa om är att bita ihop och ta allt som det kommer, jag har en rätt så sträng pappa som nog hade flippat om jag hade skippat dessa moment så bita ihop var mitt enda val haha. Jag kuggade min första uppkörning men lyckades ta hem det hela en vecka senare. Uppkörningen var det enda jag kuggade på, men uppkörningen var jag nog minst nervös över komiskt nog. Något som hjälpte mig under uppkörningen var att prata mycket med inspektören (förutsatt att det inte hindrar din körning) samt att slå på radion på låg ljudnivå, efter ett par minuter släppte nervositeten helt, vilket definitivt förbättrade körningen. Detta gjorde jag på min andra uppkörning och inte min första, min första uppkörning bestod av 40 minuter obekväm tystnad och ett vänsterben som skakade så mycket att jag började oroa mig för motorstopp varje gång jag tröck ner den.
Lycka till!
Ja, det var hemskt för mig också. Kunde inte sova innan halkan, teoriprov eller uppkörning. Vid halkan skakade mitt ben som bara satan. Pressen var svår att kasta bort särskilt eftersom jag körde med körskolans bil vid uppkörningen. Den här extremt höga kostnaden var det som kändes värst.
Jag fick däremot en väldigt trevlig inspektör som gillade att prata. Jag förklarade att jag var nervös och prat skulle göra mig mer avslappnad. OK, så han, och vi pratade om kinamat och annat kul. Körde förbi en kinarestaurang och jag sa att in dit ska jag efter vi är klara här. Allt gick. Bra. Klarade allt på första försöket till slut.
Lyssna gärna på någon bra musik innan du kör. Få upp energin och var social. Sen är det bara att köra. Inspektören har sett det mesta kan du räkna med. Fokusera på körningen så går det bra. Var tydlig med att låta körningen tala för hur du tänker. Är det högerregeln och dålig sikt ner tydligt med farten.
Lycka till!
Jag fick däremot en väldigt trevlig inspektör som gillade att prata. Jag förklarade att jag var nervös och prat skulle göra mig mer avslappnad. OK, så han, och vi pratade om kinamat och annat kul. Körde förbi en kinarestaurang och jag sa att in dit ska jag efter vi är klara här. Allt gick. Bra. Klarade allt på första försöket till slut.
Lyssna gärna på någon bra musik innan du kör. Få upp energin och var social. Sen är det bara att köra. Inspektören har sett det mesta kan du räkna med. Fokusera på körningen så går det bra. Var tydlig med att låta körningen tala för hur du tänker. Är det högerregeln och dålig sikt ner tydligt med farten.
Lycka till!
Hörni. Tusen tack för att ni delade med er av era erfarenheter och ännu ett tack för den insikt ni givit mig.
Jag klarade för övrigt inte uppkörningen idag. Det känns så bittert och jag vet att jag kommer gräma detta ett långt tag framöver.
Hade jag fått välja skulle jag dra täcket över huvudet och åka buss för resten av mitt liv men nu har jag en massa människor runt mig som tvingade mig att boka ny uppkörning på en gång. Jag antar att jag kommer vara dem tacksam när jag väl har körkortet i min hand.
Och redan nästa vecka kör jag igen... Känns faktiskt inte lika läskigt längre.
Jag klarade för övrigt inte uppkörningen idag. Det känns så bittert och jag vet att jag kommer gräma detta ett långt tag framöver.
Hade jag fått välja skulle jag dra täcket över huvudet och åka buss för resten av mitt liv men nu har jag en massa människor runt mig som tvingade mig att boka ny uppkörning på en gång. Jag antar att jag kommer vara dem tacksam när jag väl har körkortet i min hand.
Och redan nästa vecka kör jag igen... Känns faktiskt inte lika läskigt längre.
Senaste foruminläggen
Rubrik
Inlägg
Senaste inlägget
Öppet forum – skriv direkt utan att registrera
Starta en egen tråd
Starta en egen tråd
