Jag är en tjej på 30 som egentligen aldrig behövt ha körkort, bor i Sthlm och tycker att det är helt ok att åka kommunalt. Förra sommaren tänkte jag dock att det äntligen skulle bli dags, min man har ju körkort och bil och det skulle underlätta om jag också kunde köra bilen ibland. Min man är min handledare men tyvärr var det slitsamt för äktenskapet när vi körde tillsammans så jag har mest gått på körskola, två olika. Båda körskolorna har sagt att jag är redo att köra upp. Så jag har kört upp... fem gånger. I Farsta alla gånger.
Jag klarade teoriprovet på första försöket, sen fick jag göra om det för att två månader gått och klarade det igen. Själva teorin har jag lätt för, och bilkörningen också, när jag kör med min man eller körskolan. Men när jag sätter mig i bilen med inspektören är det som att allt jag kan bara försvinner, skallen blir blank, hjärtat bultar, munnen torr, svettiga händer krampaktigt runt ratten. Det GÅR ju inte att köra bra i det tillståndet. Och varje kuggning gör ju att jag blir ännu mer nervös och negativt inställd inför nästa uppkörning.
Just nu vill jag bara lägga ner, det här med körkort kanske helt enkelt är omöjligt för mig? Samtidigt känns det så himla surt att jag, som ändå är en kapabel individ på andra plan, inte ska klara det här som de flesta andra verkar klara hur lätt som helst . Och jag har lagt ner så mycket pengar... Finns det någon där ute som har tips, nån hjälp? Någon som kuggat massor av gånger och sen lyckats?