Efter att ha lagt mitt körkort på is en tid och haft en ständig klump i bröstet varje gång jag tänkte på körkortet och när omgivningen frågade om jag inte skulle ta körkortet snart, så kände jag att det var dags att ta tag i det igen i december 2015. Hade då några körlektioner av mitt paket kvar, halkbanan, uppkörning och teori. Ringde och bokade halkbanan och fick tid någon vecka senare. Därefter bokade jag körlektioner och började köra allt mer hemma med min handledare.
Fick mer självförtroende i min körning med min körlärare och ville i mars boka uppkörning för att få ett mål att sträva mot. Min körlärare tyckte jag skulle köra klart alla monent först och därefter boka min uppkörning (hade landsvägkörning kvar). Nästa gång jag kom till körskolan och skulle boka en lektion hade min körlärare slutat och jag fick börja köra med en ny körlärare. Den nya körläraren sa att jag körde som en nybörjare. Att höra det var som ett slag i magen. I min kommun finns bara en körskola och körlektionerna blir snabbt uppbokade så om jag skulle få tider inom den närmsta tiden så kunde jag inte välja vilken körlärare jag ville. Fick fortsätta köra med den dumförklarande körläraren eftersom hans tider var de enda som fanns tillgängliga. Jag frågade honom om jag kunde få boka tid för uppkörning, men han tyckte jag behövde fler lektioner innan det var på tal. Kändes som att jag bara stod och stampade och inte kom någon vart med körningen.
Tillslut kom min räddning. En ny körlärare började och henne klickade jag direkt med. Hon var uppmuntrande och trevlig. Efter första körlektionen med henne hjälpte hon mig att boka teori och uppkörning. Fick en tid den 25:e april för skrivning och 26:e april för uppkörning.
Pluggade varje dag och körde så mycket jag kunde med min handledare varvat med körskolan. Dagen närmade sig för proven och jag blev jättesjuk, så jävla typiskt... Fick släpa mig till teoriprovet. Kände mig inte så nervös när jag satt framför skärmen och svarade på frågorna. Kände mig säker på teorin. Blev godkänd med 56/65 p. Blev jätteglad, men visste att det svåraste provet (för min del) var dagen efter, uppkörningen...
Körprovet var kl 9.00. Det var snöblandat regn och det hade kommit massor av snö under natten. Det var snömodd på vägarna och kallt. Jag var fortfarande sjuk och hade en dålig känsla redan innan jag kommit till trafikverket.
Väl där står jag ute i snön och fryser medan jag väntar nervöst på den person som jag skulle köra upp med. Vi hälsar på varandra och sätter oss i körskolans bil som jag hyrt, men det är en bil som jag aldrig kört med innan och jag beter mig fumligt när jag ska starta den och lägga i växlar. Hon börjar med att säga till mig vad som gäller och avslutar med att säga ”mig kan man inte lura”.
Fick göra säkerhetskontroll på däck och vindrutetorkarna sedan fick jag köra ut från parkeringen. Börjar med att krångla med växelspaken och glömma blinkers i första korsningen. Hon säger att jag ska följa skyltarna till flygplatsen. Lägger mig i fel fil när jag kör in mot rondellen. Väl där är jag så fokuserad på att titta på skyltarna att jag bara kör ut i rondellen utan att titta och hon får bromsa bilen åt mig. Jag blir helt skakad efter det, vilket hon märker och säger åt mig att släppa det. Gick inte heller bra att backa runt hörn då det var så mycket snö att jag inte kunde se kanten. Sedan sa hon att vi skulle tillbaka till trafikverket. Avslutade uppkörningen med en dålig parkering. När vi stod stilla sa hon ”detta räcker inte för att få godkänt”. Jag förstod ju varför, hade ju kört riktigt dåligt. Ju mer fel hon påpekade att jag gjort ju mer kände jag att tårarna tryckte bakom ögonlocken, ville bara därifrån.
Bokade en ny lektion direkt efter jag klivit ur bilen. Denna gång privat. Hittade en tid den 11:e maj kl 17.15. Tänkte att det får bli bra fast det brukar vara rätt mycket trafik den tiden. Dagen efter gick jag till körskolan och bokade lektioner och berättade till min körlärare vad jag kuggat på. Vi tränade på de momenten under tre lektioner. Hemma körde jag med min min handledare några timmar varje dag så mycket jag kunde. Var fast besluten att ta kortet innan teorin hann gå ut.
Jag bokade en fjärde och sista körlektion med min körlärare en timme innan uppkörningen för att värma upp och köra bort den värsta nervositeten. Den dagen mådde jag riktigt dåligt av nervositet. Jag gjorde en massa fel på lektionen, men min lärare peppade mig.
En kvart innan uppkörningen fick jag stå och vänta. Gick på toa och grät och hade ångest. Var rädd att jag skulle få samma kvinna igen, inte för att hon var otrevlig, men ville bara börja om på nytt.
Då kommer en man i yngre medelåldern gående mot mig på parkeringen hälsar och ler. Då släppte min nervositet helt. Han förklarar hur bilen funkar och säger att jag inte behöver göra en säkerhetskontroll då jag klarat den förra gången. Sedan kör jag ut, jag kommer överrens med bilen och han är jättetrevlig, pratar med mig och lugnar mig. Alla moment han ber mig göra känns bra. Tillslut säger han att jag ska backa runt ett hörn. Jag får krångla lite till en början, men sedan får jag till det. Får sedan åka inne i centrum och svänga höger och vänster i korsningar flera gånger. Känner tillslut att jag nästan inte orkar mer, då säger han äntligen att jag får köra tillbaka till trafikverket. Gör en bra parkering och stänger sedan av bilen. Han säger ”det här var godkänt, men vet du varför jag ville att du skulle köra i så många korsningar?” Jag har redan svävat iväg på ett rosa moln av glädje så jag kan inte riktigt svara honom. Han frågar mig ”drog det inte på lite väl fort i vissa skymda korsningar?” jag svarar ” ja, jag borde ha lagt i ettan då”, ”precis och det gjorde du ju till slut” svarade han och frågade om jag klarat teorin. ”Ja det har jag” sa jag och han säger ”grattis till körkortet!”.