Helt förstörd på alla uppkörningar

Hej alla!
Jag har ett problem jag skulle behöva hjälp med, det börjar bli akut.
Började övningsköra med en anhörig i maj förra året och har sedan september förra året kört på bilskola. Har kört regelbundet både hemma och på bilskola.

Förlåt om det är mycket att läsa... :

Har redan från början kört lugnt och säkert, lärt mig trafikregler snabbt, mina körlärare (har växlat mellan två) tycker jag körde trafiksäkert väldigt tidigt.

I februari tyckte mina lärare att jag var helt redo för att köra upp. Körde precis innan med min lärare som var supernöjd.
Men. Var så HIMLA nervös under uppkörningen. Inspektören blev snorkig och kommenterade under körningen vilket gjorde mig ännu mer nervös. Han kuggade mig. Körde tydligen ”tvekande”. Jaha.
Övade på bilskolan och bokade en ny uppkörning. Mina lärare tyckte jag körde toppen. Blev bättre tillmod. Men på uppkörningen blev jag helt skakis igen och kuggade på säkerhetskontrollen (fick blackout och glömde lägga i en växel när jag skulle kolla parkeringsbromsen... KLART jag visste att det behövde vara en växel i) och att jag en gång körde förbi en lastbil som låg i västerfilen.
Så än en gång övade jag med trafikskolan, la ned massa pengar för att få ”hjälp”. Bokade en ny uppkörning. SAMMA SAK IGEN. Helt skakig och helt förstörd under uppkörningen, missade skyltar, körde ”tvekande” igen. Grät till inspektörens förfäran när vi var klara. Han kunde dock inte godkänna mig.

Så, nu på onsdag har jag min fjärde uppkörning. Har ni några tips? Klarar ej av att bli så fruktansvärt nervös och misslyckas pga det när jag kör fläckfritt annars. Kan området (farsta!) utantill också.

(och kom inte och säg att nervositeten beror på att jag egentligen inte riktigt ”kan”. )

Jag vill inte vara oförskämd, men det verkar ju som om dina trafiklärare inte har lärt dig tillräckligt!
Dom borde tidigt ha insett att du har svårt med provsituationer och sett till att överinlära kunskaperna!
Att du missar att lägga i en växel vid säkerhetskontrollen är ett exempel på sk. hjärnsläpp, vilket hade undvikits om man gnuggat in rutinerna i ryggmärgen. Då hade växeln kommit i automatiskt och problemet hade inte uppstått och du hade inte gått upp i varv ännu mer!
Du säger att du kör ”tvekande” och det är ett tydligt tecken på att man inte är kompis med bilen. Man sänker hastigheten och börjar söka av omgivningen oplanerat, varpå man missar saker. Man överanalyserar situationerna och kommer i konflikt med sig själv om vilken lösning man skall använda sig av, och då blir det fel hela vägen!
Få fart på bilen, när man skall få fart! (glöm inte att en bestämd acceleration är grunden för miljökörning) Titta långt fram och räkna ut vad du skall göra längre fram tidigt, så du inte kommer in i situationen och sedan funderar på vad du skall göra! Visa dina avsikter tydligt, så går allt mycket lättare när omgivningen förstår vad du vill göra!

”Jag vill inte vara oförskämd men...”

Alltså det är SÅ lätt för dig ”inspektörn” att säga, du som förmodligen är inspektör. Men jag har blivit godkänd av två olika körlärare, som dessutom säger att jag kör fläckfritt (DVS tvekar inte, kan alla trafikregler, motorväg etc), så då kan jag inte mer än anta att det stämmer. Det är en stor trafikskola i Stockholm med gott rykte.
Mitt problem var ju att jag blir så fruktansvärd nervös på uppkörningen att jag blir helt blank i huvudet. Kanske kan likna det med att jag kan flytande engelska och har bott i USA, men om jag pratar med en skitsnygg person från t ex England kan jag bli helt nervig och blank i huvudet. Trots att engelskan sitter i ryggmärgen. Så säg snälla inte att nervositeten beror på att jag inte kan!

Min fråga är, hur kan jag få hjälp att slappna av? Hur har ni som varit supernerviga gjort för att klara det? Jag vill inte spy ned inspektören!

Jag håller med trådskaperskan att det inte behöver vara körningen utan faktiskt nervositeten i sig som kan sätta käppar i hjulet. Det är ju samma i andra situationer, oavsett hur förberedd man känner sig så kan nervositeten egentligen sabba det mesta. Jag ska också köra upp snart och är även jag rädd för hur jag ska göra med min nervositet.

Faktum kvarstår! Är man en skicklig trafiklärare ser man till att jobba på sånt sätt att eleven kan köra oavsett hur nervös den är!

Dessutom om trafikläraren säger att man kör fläckfritt, då skall man bli misstänksam! Det är nämligen så att ingen kör fläckfritt!

Jag känner igen mig från när jag hade min uppkörning, mådde skit illa precis innan vi skulle möta inspektören, och det gick inte över när jag gjorde säkerhetskontrollen heller, så jag tänkte att ”fan detta kommer gå åt helvete”. Benen darrade och illamåendet satt uppe i halsen.. Men jag fick en jätte trevlig tjej som inspektör som var från Eskilstuna(körde upp i Katrineholm) och hon märkte att man inte var sig själv, så när vi satte oss i bilen sa hon att jag skulle lugna ner mig och ta några djupa andetag innan vi fortsatte. Det gick över lite grann, men kände att benen darrade som sjutton när jag skulle vrida om nyckel för att starta bilen. Och jag fick börja med att backa ut från en trång parkering, så redan från start fick jag börja tänka på hur jag körde istället för att tänka på hur jag mådde. Sedan efter 5-10 minuter så frågade hon mig en massa saker, om jag är från Katrineholm, hur länge jag hade gått på trafikskolan, vad jag gör på min fritid o.s.v.. Så det kändes som om jag hade en vän bredvid mig istället för en trafikinspektör
Så resten av körning gick JÄTTEBRA, och väl tillbaka så hade hon inget att anmärka på, visst såg hon att jag var nervös i början, men jag släppte det jätte fort och körde jättebra när jag väl hade kommit igång med körning.

Tack för svaret Jossan88! Det kan förklara en del, alla inspektörer jag åkt med har börjat med att säga ”jag kommer inte prata med dig, bara så att du vet. Det är för att jag ha koll på hur du kör”, inte jättelugnande precis..

Varsågod!
Min inspektör frågade mig innan vi åkte iväg om det var okej att små prata lite eller om jag ville köra i tystnad. Jag sa att jag helst ville ha tyst i bilen i början, men att det var okej efter ett tag att små prata
Lycka till, hoppas du grejer det nästa gång!

hoppas hoppas!!!
Kanske kan försiktigt säga att jag är nervös och att det är okej att småprata för lugnetsskull! önskar verkligen att de kunde småprata lite som en kompis!
Tror det är hela auktoritetslooken de verkar köra med på farsta som skrämmer mig!