Min trafiklärare tycker att jag ”inte ska ha så bråttom” om jag ser bilar komma nära för att låta dem köra förbi innan jag kommer ut och ska in på själva motorvägen från påfarten. Han tycker att jag ”skrämmer dem”. Det skapar väldigt mycket förvirring då jag från i princip alla andra håll ser att det påstås vara vanligt att underkännas på körprovet för att göra just detta - inte komma upp i fart i tid och/eller vara kvar för länge på treans växel (som ju används för att komma upp i fart) och varva ur motorn onödigt länge.
Experts åsikt:
Att man drabbas av plåtskador om man felaktigt förväntar sig att andra ska lämna företräde är inte att undra på. Hoppas detta svar kan rädda läsaren från ytterligare plåtskador på motorvägspåfarter.
Huvudansvaret för att påfarten görs utan fara eller onödigt hinder för motorvägstrafiken ligger på föraren som vill köra in på motorvägen. Det är denne som ska anpassa sin hastighet till trafiken på motorvägen och det är denne som väljer rätt tillfälle att byta körfält från accelerationsfältet till motorvägens högra körfält.
Som alltid finns det ömsesidiga skyldigheter i trafiken, så självklart ska den som uppmärksammar att en annan förare vill byta till det körfält man kör i anpassa hastigheten så att inkörningen underlättas. Ingen har väjnings-plikt utan det är samma regler som vid ett vanligt körfältsbyte.
Problem med att ansluta till motorvägstrafiken från ett accelerationsfält beror ofta på att man inte har anpassat hastigheten till samma nivå som trafiken ute på motorvägen. Om två filer rör sig i samma hastighet krävs inga jätteluckor mellan bilarna för att man tryggt ska kunna byta körfält. När man kör på motorvägen och närmar sig en påfart bör man observera den anslutande trafiken och vara beredd att underlätta infarten, ibland kan det vara lämpligt att byta körfält.
Det är dock viktigt att förare i accelerationsfältet inte vänder på reglerna och förväntar sig att motorvägstrafiken ska ”lämna företräde” för honom eller henne. Att skickliga förare på motorvägen anpassar hastigheten för att underlätta eller kanske till och med byter körfält ska ses som en bonus, inte något man ska ta för givet.
Juridiskt kan man sammanfatta reglerna så här:
»?Högerregeln, 3 kap. 18 § trafikförordningen (1998:1276) gäller inte i fall som anges i 21 §.
»?Väjningsplikt mot motorväg/motortrafikled enligt 21 § gäller inte om det finns accelerationsfält, då gäller istället 23 §.
»?Skyldighet för förare i accelerationsfält att anpassa hastighet och ej vålla fara eller onödigt hinder för motorvägstrafiken anges i 23 §.
»?Skyldighet att underlätta andra förares körfältsbyte anges i 43 §.
Bo Göingberg, Transportstyrelsen
Tacksam för hjälp!