Körde precis upp!

Idag hade jag en lektion 9:40, precis innan den officiella uppkörningen (genom skola) i Farsta, Stockholm.

Vaknade 4:30 och kände mig uppspelt och nervös på ett kittlande sätt, tycket hela grejen var rolig och spännande, inte alls samma känsla som inför teoriprovet då jag plågades av tankar om otillräcklighet.

Lektionen gick rätt dåligt, körde över stopplinjen inför ett rödljus (första gången), för stort utrymme mellan mig och trottoarkanten vid backning runt hörn (blev bra först på tredje försöket), för låg växel genom rondell, päronsvängar och osmidigt val av ställe när jag skulle ”vända på lämplig plats”. Vänstersvängarna och uppsikten flöt däremot bra. Min körskollärare visste ändå vad jag kunde så han sa att om jag blir underkänd så är det pga felaktig placering vid höger resp. vänstersväng, vi gick igenom dem momenten extra genom att han ritade på sin padda och jag mindes dem instruktionerna under hela uppkörningen.

När inspektörerna gjorde entré granskade jag dem på direkten, hon är trevlig och trygg, han är sur, hon är bitter, osv. En aspirant hade glömt sin identitetshandling och blev därför struken, hon brast och började gråta, det var lätt att känna med henne. Min inspektör kom ut sist, han gav ett reko intryck och presenterade sig som Pär, verkade saklig och korrekt, jag slappnade av, det kändes som en etappseger då jag kan vara rätt känslig för stämningar, framförallt auktoritära sådana.

Nåväl, första uppdraget var att inspektera däcken, sedan bar det av, rondell, motorväg, villaområde, backning runt hörn (gick finfint), järnväg, vänstersväng, rondell igen, vänstersväng igen, hemma och parkering i ruta. Tvivlade på hastigheten vid ett tillfälle, 30 eller 50? Hmmm, ingen bebyggelse direkt, måste vara 50, nådde 40 varpå jag såg en 50 skylt och sänkte hastigheten, nedrans, bara 30, jag körde 10 km/h för fort, blev kall och nedstämd, allt hade ju flutit så bra, såg ingen reaktion hos inspektören och gjorde mitt bästa för att inte låsa mig vid misstaget men tänkte ändå: typiskt, allt som gick så bra, hur kunde du?

Hursomhelst, i övrigt kändes allt toppen, t.o.m. den avslutande parkeringen i ruta, inte min starka sida annars. Och så var det dags för domen; utan att dra ut på det förklarades mitt förarprov godkänt, inga konstigheter.

Jag är glad och tacksam över att allt har flutit så bra under utbildningen, och det har varit både intressant och ibland oroande att ta del av allas upplevelser på detta forum. Stort tack till alla som delar med sig av sin erfarenhet, kunskap och upplevelser, det är kul att dela!

Lycka till allihopa!!!

Grattis!! Vilken känsla!!

Själv kör jag upp nu på tisdag kl 09:00 i köping

Tack och lycka till kkrs93! Ja det var en skön känsla, kan nu fortsätta övningsköra, men utan dekal och utan lärare!

Du måste vara duktig, och grattis! Hurra, hurra, hurra! Det är det som som räknas ändå - att kunna övningsköra vidare utan de eviga pekpinnar, med körkort i handen.

Har du någon trafiklärare att rekommendera? Och var fanns detta järnvägspår?

Angående backning - har du sänkt ner yttre spegel? Jag hade svårt med bilens placering då man såg inte trottoarkanten och min inspektör gjorde föraktsfulla miner på direkten.

Var du vann med bilens modell och märke?

Tack writer!

Järnvägsspåret finns väster om Hökarängen. Jag körde upp med skolans bil men just denna hade jag bara kört tre gånger i allt som allt, varav lektionen precis innan, så det var inga problem.

Jag fick tipset att börja svänga när trottoarkanten försvann ur min sidospegel, det plus känsla funkade.

Jag kan pm:a dig om de lärare jag varit nöjd med.

Underbart, jag har svarat.

Hoppas du firar korkortet med en låååååång resa!