Hej alla, känner att jag behöver skriva av mig lite om min dag idag.. Kanske har någon råd hur man tar sig förbi rent psykiskt.
Jag har kört bil i ungefär ett år nu, första halvåret körde jag privat med mamma & pappa sedan skrev jag in mig på körkola i slutet av oktober förra året. Fick en as grym lärare redan från början, hon var helt nyutbildad och vi klickade direkt. Hon har verkligen rätt tänk när det gäller att lära ut utan att trycka ner sin elev! Jag har alltid varit en person med höga förväntningar på mig själv, tycker verkligen inte om att göra fel och blir fruktansvärt besviken när det händer. Har dessutom väldigt svårt att glömma saker som hänt och gå vidare. Men hon har varit så himla bra hela tiden, alltid berömt mig och aldrig skällt eller skrikit när jag gjort fel. Har ALDRIG känt mig värdelös då jag stigit ur bilen.
Jag har kört länge nu dock inte speciellt intensivt, ca. 1-2 körlektioner i veckan. Men nu ska jag snart vara klar (?).
Nu till själva saken,
Hade s.k ”lilla uppkörningen” idag, då man kör som en uppkörning dock med en annan lärare från skolan. Jag har alltid kört med samma person därför blev det extra nervöst. Hade även hört att just denna lärare jag skulle köra med bråkat med en annan elev om något.. Hur som helst gick allt bra i början tills jag råka lägga mig fel vid en korsning där jag trodde att gatan var enkelriktad (skulle till vänster) så jag placera bilen till vänster. Men det visa sig att den enkelriktade gatan upphört vid en annan korsning jag nyss kört förbi. Detta förstår jag absolut, det var jag som inte titta på skyltarna tillräckligt mycket. Men efter detta började allt gå utför. Skulle sedan ”vända på lämplig plats” hittade en gata där jag svängde in och där var en smal vändplats som resulterade i att jag fick hålla på och backa en del. Då börjar hon bli riktigt otrevlig mot mig och säger med en jävla ton att jag ska ”kolla mig omkring”, ”vad håller du på med”, suckar osv. Då tyckte hon att där var en bättre plats att vända bredvid dock trodde jag verkligen inte att jag fick köra in där, såg väldigt suspekt ut liksom. Hur som helst blev jag plötligt jätte nervös och kände att jag aldrig kommer klara detta så från att ha suttit och pratat blev jag helt tyst.. Men då börjar hon helt plötsligt klaga på precis allt, börja gasa åt mig överallt för hon inte tyckte att jag kom iväg tillräckligt fort, (50-vägar i tätort med 108387246 barn överallt, cyklister, gamla, u name it) Detta var fruktansvärt obehagligt då jag kände att jag förlorade kontrollen över bilen. Jag blev mer fokuserad på hennes suckande, svärande, klagade än min bilkörning, jag tycker inte att det är konstigt att min bilkörning totalt SÖG. Jag vet att hon förmodligen rätt i det hon säger att jag gör fel, men det handlar mer om sättet hon framför det till mig.. Jag hatar när andra nervärderar människor som hon gjorde med mig idag. Råkade dessutom ligga i tvåan istället för trean när jag skulle på motorvägen, helt tokigt det vet jag men jag var så fokuserad på hur dåligt hon tyckte att jag var på att köra. Jag gjorde fel idag som jag ALDRIG gjort innan. Och jag har ALDRIG känt mig så värdelös som idag. Höll på att börja gråta hela tiden... Trodde äntligen att det var över när jag är 100 m från körskolan men då missar jag en kant som jag kört över en miljon gånger och råkar köra över den lite för fort, då skriker hon rakt ut som om något gett henne en käftsmäll eller något. Hon fick mig verkligen att känna som att jag aldrig kommer klara detta och jag kom dessutom på mig själv att tillslut när jag gjorde misstag bad jag om ursäkt till henne varenda gång. Jätte konstigt men det var förmodligen eftersom jag kände att hon var arg på mig och då är det ju bäst att be om ursäkt.... ?! Skumt som fan.
Trots detta har vi bokat uppk. och uppsk. om 2 v. har 2 körlektioner med min riktiga lärare innan dess, känns som om jag aldrig kommer klara det när det gick så dåligt som det gjorde idag, när jag blir så nervös när jag kör med någon annan. Min självkänsla är på botten just nu, vet inte hur jag ska få tillbaka den. Känns helt omöjligt, är så jävla ledsen.
Hoppas någon orkade läsa allt, om inte så var det skönt att skriva av sig.