Kuggad - Hårda inbromsningar

Körde upp för första gången igår i Sollentuna. Hade 39 graders feber och blev kuggad haha. Har gått in med inställningen att jag inte tänker vara ledsen över det här utan se det som en erfarenhet; Jag vet att jag kan köra bil och inte är en trafikfara, nu råkar det bara vara en himla cirkus runt körkortet.

Till saken: Jag blev kuggad på för hårda inbromsningar, dels i trafikljus och rondeller eftersom hon tyckte att de störde trafikrytmen. Därav blev ja också kuggad på ecodrivingen. Om jag närmar mig rödljus på en 50 väg bromsar jag först på 4an och växlar sedan ner till 2an och seglar på den då man enligt min lärare inte får köra med kopplingen nere och bromsa samtidigt om man ska köra eco. Problemet är ju då att om man inte trycker ner kopplingen börjar ju bilen hacka på 2an om man bromsar, samtidigt om man byter till 1an och krypkör på den så tycker de inte att man kör eco, sjukt förvirrande.

Hur gör ni?

Jag lyckas för det mesta bromsa mjukt och undvika stopp helt i många fall. Det är ju en avvägning man själv måste lära sig, men jag kan försöka förklara hur jag ”tänker” (det går ju rätt automatiskt egentligen).

Vid högre hastighet (70+) om jag ser att jag kommer behöva stanna/sakta ned rejält inom 100-400 meter så släpper jag gasen, motorbromsar, växlar ned till trean (och bromsar samtidigt mjukt om hastigheten inte är tillräckligt låg), släpper kopplingen och fortsätter motorbromsa eller behåller hastigheten med gas (beroende på hur långt jag har kvar till hindret) och är jag tillräckligt nära och rödljuset till exempel har slagit om eller jag är framme vid rondellen lägger jag i tvåan och rullar vidare, eller så behöver jag stanna helt och bromsar och när jag har för låg fart ner med kopplingen och till stillastående. Jag upplever oftast att fyran inte ger tillräcklig motorbroms och brukar hoppa att växla ned till den eftersom inbromsningen brukar ta för lång tid då. Kopplingen behöver man ju inte hålla ner förrän bilen är på väg att bli stillastående, det är bra att testa sådant och se hur sakta bilen faktiskt kan rulla innan den dör för att vänja sig av att hålla den nedtryckt i onödan.

I stadstrafik så tycker jag att det underlättar att ”strunta” i eco driving och istället fokusera på att följa trafikrytmen och bromsa mjukt, då brukar eco drivingen komma automatiskt när man lär sig känna av avstånd bättre. Jag upplever att motorbromsning kan vara väldigt stressande om man fastnar vid att man inte ”får” bromsa, därför bromsar jag aktivt ned hastigheten i takt med att jag växlar ned. Så här: jag ser rödljuset, släpper gasen, bromsar om det behövs och lägger i lägre växel, behåller hastigheten med gas om det behövs, alternativt bromsar in mer och lägger i tvåan, ger gas om det behövs eller rullar till stillastående och när motorn säger ifrån (eller strax innan snarare) ned med koppling, stillastående, i med ettan.

Alltså så här, man FÅR använda bromsen!(!!) Jag hade problem med att jag kom för hastigt mot hinder för att jag var så fokuserad på att motorbromsa att jag inte förstod riktigt hur hög hastighet jag hade förrän jag var tvungen att bromsa in kraftigt. När jag helt släppte det där med att ”om jag bromsar kuggar jag på miljökörningen!!!” och började bromsa för att få ned farten och kunna växla ned, så blev det även lättare att förstå när motorbromsning funkar och när det inte gör det. Hellre använda bromsen och komma ned i hastighet mjukt och långsamt, än att missbedöma avstånd och hastighet och behöva använda bromsen för att bromsa in kraftigt ”i sista sekund” ändå.

Sorry, långt inlägg, hoppas du fick något ut av det