Så när jag stod utanför trafikverket idag och väntade på min uppkörning blev jag mer och mer nervös , min handledare försökte lugna ner mig men det gick inte så bra..
När väl uppkörningen började bad han mig först att kolla alla lampor jag skulle använda idag, och tro på fan att jag i all stress glömde bort vart halvljuset var, av misstag råkade jag slå på halvljuset och sen efter lite däck koll körde jag iväg
Min lilla bilresa på ca 30minuter var nog det mest stressigaste jag ha vart med om, glömde blinka ut ur rondell, fick motorstopp och ja säkert massa andra fel med, men var noga att berätta efter varje litet misstag om hur jag borde ha gjort istället.
När vi väl var klara sa han ”du är nog den mest nervösa personen jag mött , du är trots allt ändå godkänd”
Blev så glad att jag började gråta i bilen, och när jag klev ur bilen började jag gråta mer, vilken lättnad!! Min handledare blev vilseledd av mina tårar och trodde jag hade blivit underkänd men när jag berätta att jag hade klarat uppkörningen blev det kramkalas mitt ute i vägen
) Ingen trodde att jag skulle lyckas idag, har enbart kört med trafikskolan, 30 lektioner i ca 1 & 1/2 år, och jag är noll bilintresserad och jag är född med stress. Alla var helt säkra på att jag skulle misslyckas och sa ” ta uppkörningen som en erfarenhet så du lär dig till nästa uppkörning” och jag överbevisade alla och mig själv haha
Ville bara säga att det inte gör något om du är nervös, kanske inte bra att vara lika nervös som mig men jag tror att jag blev godkänd för att jag såg mina fel på engång , du ska inte vara perfekt bara körduglig i trafiken.
Lycka till alla där ute
