Jag har haft körkort i en vecka nu och jag tänkte att jag kan fylla på med ännu en körkortsberättelse.
Jag började övningsköra lite grann med min pappa för ca 6 år sedan, men vi hann aldrig med så mycket pga att jag bor över 40 mil ifrån min familj. Ibland lyckades vi köra lite på mindre landsvägar och så på jullov och annars när jag var hemma och hälsade på. Sedan gick körkortstillståndet ut för drygt ett år sedan.
För ca 2,5 månader sedan så bestämde jag mig för att verkligen försöka ta körkortet och gick till en körskola i staden där jag bodde. Tog ca 40 lektioner allt som allt tror jag, eventuellt några fler. Jag började plugga teori när jag tagit ca 10 lektioner, ångrar att jag inte gjorde det tidigare, för det gick faktiskt mycket bättre att köra sedan när jag kunde teorin bättre.
Teoriprovet var jag aldrig orolig för, jag är bra på att skriva prov :P Fick 63 på första försöket. Men jag hade faktiskt pluggat ganska mycket, speciellt på den här sidan, gjorde alla frågor minst 2 ggr.
Uppkörningen däremot var jag jättenervös inför. Första uppkörningen gick inte bra, körde dåligt generellt, darrade en del på kopplingen och kuggade på att jag höll på att köra helt fel i en lite lurig korsning och hade dålig uppsikt runt omkring bilen när jag backade. Jag visste att jag hade kuggat långt innan vi var tillbaka... Inspektören var snäll och kändes rättvis ändå.
Bokade ny uppkörning bara 2 dagar senare, många kanske skulle tycka det var dumt men jag skulle flytta och börja nytt jobb och skulle få en lång paus i övningsskörandet, så det kändes som sista chansen. Tog även en dubbellektion dagen innan, och på den kändes det ganska bra igen.
Andra upppkörningen... gick dock inte heller bra. Den här gången fick jag en annan inspektör, som började med att räkna upp allt jag hade kuggat på och sedan sade något i stil med ”ja, så är du här 2 dagar senare, då får vi väl se hur det går idag...”. Han menade kanske inget illa men jag fick känslan av att vara utdömd på förhand. Jag tycker själv att det gick mycket bättre på körningen, men min kopplingsfot darrade som ett asplöv hela tiden vilket gjorde det väldigt svårt att krypköra. Kuggade på att jag hade för mycket rull på bilen medan jag väntade på att folk skulle gå över övergångsställena, tror det beror på att jag inte ville behöva gå på krypkörning mer än vad som var nödvändigt med min darrande kopplingsfot. Och så tyckte han att jag höll för mycket till höger när jag låg i högerfil. Det var helt nya grejer för mig att kugga på, har annars mest tyckt att det är uppsikten jag verkligen måste jobba med...
Nu var det fredag, och jag skulle flytta hela helgen och börja nytt jobb i annan stad på tisdag. Jag visste att jag inte skulle kunna övningsköra samtidigt som det nya jobbet, och behövde dessutom egentligen körkort för jobbets skull. Så... jag bokade uppkörning igen på måndagen :O
Ja, och... tredje gången gick det bra! I en ny (mindre) stad och en annan slags bil. Började med att köra ut fel väg i en rondell och när jag backparkerade så fick jag rätta till två gånger innan jag hamnade okej med bilen, så det var verkligen ingen felfri körning det heller. Men resten gick bra, och tydligen räckte det för ett godkänt. Blev så glad att jag kramade inspektören direkt när hans sade att jag var godkänd, det blev lite awkward tror jag men det gjorde inget för jag hade ju klarat det
Sedan började jag gråta, var så mycket spänning som släppte.
Det här blev säkert jättelångt, men tänkte att det kan vara bra för andra att läsa att det inte är hela världen om man kuggar första uppkörningen eller andra heller. Alla har svårt för olika saker, jag har lätt för teori men svårare med att ha bra uppsikt medan jag kör, den tänker jag fortsätta jobba stenhårt på nu när jag får köra själv. Kämpa på alla som försöker ta körkort!