Jag har kört upp sammanlagt 7 gånger. 4 ggr 2009 och 3 ggr i år, 2013. ÄNTLIGEN gick det, i eftermiddags. Och till alla körkortsaspiranter som spekulerar därute, vill jag ge er ett par goda råd och nyckeln till att FÖRSTÅ vad det faktiskt handlar om.
Det som väger tyngre än allt annat, sammanlagt, när det kommer till att köra bil och trafikverkets bedömning är:
1. Självständig, målmedveten körning.
2. Inte utsätta andra trafikanter för fara.
Uppfyller du dessa två krav, så kan du köra bil. Gör du det inte, så kan du inte köra bil. Inga genvägar, ursäkter eller undanflykter rår på dessa två krav. Du får inte körkort hur försiktig du än är - försiktighet hindrar dig nämligen från att fatta snabba, säkra beslut. Men hur når man dit då??
Kan du cykla? Bra. Minns du hur du lärde dig att cykla? Ja, inte var det genom att lära sig trafikreglerna först i alla fall.. Detsamma gäller bilen (även fast man såklart måste kunna grunderna). Börja med att övningsköra för nöjes skull, lära känna bilen, bli trygg med den, lär dig manövrera den lika lätt som t.ex en cykel så att du med tiden kan lär dig lyfta blicken, ”glömma” bilen och ENBART koncentrera dig på vad som händer omkring dig och på att följa skyltar/regler och samspela med andra trafikanter. Öva, öva, öva.. Det säger klick tillslut, jag lovar. Och jag om någon vet att uppkörningar inte är rättvisa. Det finns skitstövlar och såklart kan personkemi göra att stämningen blir krystad, vilket leder till nervositet. Men om DU går till uppkörningen och vet att DU är en bra förare, så kan ingen i hela världen ta det ifrån dig. Visst, du kan ändå kugga, men det kommer att gå ändå tillslut.
DEN KÄNSLAN ska du sträva efter. Jag önskar er alla ett stort lycka till därute, GE INTE UPP!