Jag körde upp i går 16 maj 2013 i Sollentuna för andra gången och klarade det äntligen!
Efter första uppkörningen som jag misslyckades på (6 maj) blev jag så otroligt ledsen och verkligen deprimerad. Kunde inte tänka på annat utan varje gång jag inte var upptagen med att göra något så snurrade uppkörningen i huvudet. Jag tänkte att jag inte skulle kunna klara det bara för att jag inte gjort det första gången, att jag kommer dö om jag får samma hemska instruktör som var den otrevligaste människa jag träffat (han hälsade inte ens på mig, visste inte vad han hette när vi satte igång) och att jag kanske blir tvungen att göra om hela teoriprovet om det hinner gå två månader innan jag klarar det, det är ju såå dåligt med uppkörningstider!!
Innan första uppkörningstiden var jag så galet nervös. jag kunde inte äta och hade ont i magen hela dagen. Jag satt och väntade en halvtimme innan min tur och det gjorde det hela ännu värre för då hann jag tänka alldeles för många dumma saker! Cirka 10 instruktörer kom ut kl 13 och jag tittade på alla och tänkte ”ja men han ser ju trevlig ut, hoppas jag får honom”. såklart var jag sist och min inströktör kom någon minut sent och jag tänkte NEJ INTE HAN!! På vissa människor ser man verkligen att det är en sur, tråkig och ”tröttpålivetmänniska” och han var verkligen en sådan. Jag försökte tänka bort det för jag var ändå så nervös.
Vi gick ut till bilen och åhnej, det är en sån där skitbil, miljöbil och dessutom en golf kombi som jag aldrig kört! Ja ja det får väl gå tänkte jag som är van med Volvo diesel.
Jag fick göra säkerhetskontroll i motorhuven, han sa att jag skulle peka på oljestickan, spolarvätska, kylarvätska, bromsvätska och motorn. Sjukt lätt, blev väldigt glad då eftersom jag övat mycket på det! Sen satte vi oss i bilen och jag fixade stolen och så. Han sa typ ingenting, utan bad mig köra ut medan han knappade på sin iPad som var själva bedömningsprotokollet.
Jag tyckte att körningen gick bra, även fast det var en ny och sjuuuukt seg bil. Jag fick bland annat backa runt ett hörn som gick superbra, köra i flera tvåfiliga rondeller, motorväg, parkera och lite villaområde.
När vi kom tillbaka kände jag mig nöjd och väntade på vad han skulle säga. han sa att jag inte var godkänd och att han skulle berätta varför. han tyckte att jag hade kört in liiite för fort i en rondell och att jag kunde ha accelererat på 3an på påfarten till motorvägen iställert för 4an. Jag blev så ledsen, för på alla andra bilar jag kört har det aldrig varit ett prblem på 4an vid acceleration men nu fick jag ju världens sämsta bil.... Blev så knäckt för att jag ställer så sjukt höga krav på mig själv och jag tänkte att jag aldrig mer vill köra upp igen!
Dagarna gick och jag kände mer och mer press på att måsta köra igen. Mamma föreslog att jag skulle ta en lektion på trafikskolan Ratten i sollentuna för att de skulle kunna förklara vad han egentligen menat med det han sa, jag fattade inte riktigt hur jag kunde bli kuggad för det var abslout inget som jag tyckte jag gjorde fel. Vi gick dit på onsdag 15 maj och hade en man som hette Magnus. Han var såå bra och var verkligen hjälpsam och otroligt pedagogisk. Efter den lektionen sa han att jag körde väldigt bra och det var inget snack om att jag behövde 10 lektioner innan uppkörningen som jag har hört väldigt många säga, bara för att de vill tjäna pengar... Jag rekommenderar honom och den trafikskolan ENORMT om ni ska köra upp i sollentuna och vill köra lite innan.
Efter det kändes allt mycket bättre och det var dags för nya tag.
Dagen därpå, torsdag 16 maj på morgonen 8.00 bokade jag en tid för uppkörning samma dag i Sollentuna kl 13. det finns maaassa återbudstider varje dag vid 8.00 om ni kollar då för sen på dagen finns inga! Det kändes konstigt att helt spontant boka en uppkörning samma dag, men jävligt bra för då hann jag inte oroa mig så mycket. jag berättade inte för någon överhuvud taget att jag skulle köra upp utan det var bara jag och mamma som visste. det kändes bra för då slapp jag pressen som kommer från alla som frågar sen om man har klarat det eller inte (tips berätta inte för någon utan låt det bli en rolig överraskning, det är inte så kul att behöva berätta för 50 människor om man kuggat...) Mamma och jag körde till sollentuna från nacka där vi bor och jag körde upp medan mamma satt i bilen och väntade spänt.
Den här gången fick jag en tant/kvinna. Det kändes på en gång rätt, hon hälsade och var glad och småpratade lite på vägen till bilen. Yes tänkte jag, inte surgubben!!! jag behövde denna gång bara fixa stolen och speglar, ingen annan kontroll. hon satt en stund med mig i bilen och berättade om att bilen var ganska seg, att man fick gasa väldigt hårt och att det inte gjorde något om jag gjorde några fel, bara det inte blev farligt på något sätt. Herregud vad bra det kändes redan då när hon sa massa såna saker! Hon sa också att jag fick en sträcka på mig för att känna in bilen så jag inte behövde prestera bäst från början. INGET av detta sa min första sura instruktör på första uppkörningen!!!!
vi körde iväg och hon lät mig köra i rondeller, motorväg, mot rotebro C, i villaområde och i vägarbetsområde - tror det var det mesta av sakerna. Jag var väldigt spänd såklart och i början sa hon nästan inget, utan efter ca 10 min började hon prata med mig och ställde frågor om skolan, berättade att hon kört upp med massa kändisar och så. DÅ kände jag att hon var säker med mig som förare, att hon slappnade av och visste att jag kunde köra bil! redan då kändes det som att jag hade klarat det. Dock när jag märkte att jag körde på 4an på motorvägen i 100 (bilen hade bara 5 växlar) trodde jag att det var kört.... jag fick även 3 motorstopp men kom igång direkt igen och det blev ingen fara
När vi kom tillbaka och jag hade parrkerat sa hon; ja men det där gick ju bra. Du är godkänd.
JAG DOOOG, nästan... var tvungen att krama henne. jag trodde aaaaldrig att jag skulle ha körkort den dagen eftersom att uppkörningen inte var planerad och så. Mamma gick fram mot bilen och såg jätterädd ut, såg att hon grät. jag gav henne tummen upp och log och hon sprang fram mot bilen och vi båda började storgråta. Det var den bästa men konstigaste stunden i mitt liv... Instruktören måste ha trott att vi höll på att dö av för mycket gråt, men det gick liksom inte att stoppa! Jag var så glad att jag inte kommer ihåg vad hon sa om körkortet, när och hur det skulle komma att jag efter en timme var rädd att något skulle gå fel, att hon inte hade skrivit i att jag verkligen var godkänd. men såklart var det bara nojja, jag fick på mail sen mitt bevis på protokollet och nu väntar jag på brevet som söger att jag ska hämta ut MITT eget körtkort!!!
Kom ihåg att det verkligen spelar roll vilken person u kör upp med. du kan ha kört väldigt bra, men vissa letar verkligen fel och kuggar alla bara för att de kan. det bhöver inte vara fel på din körning, tänk på det!! Jag körde inte annorlunda andra gången men klarade det med en annan instruktör, så kom verkliigen ihåg att det inte behöver vara din körning som är dålig. Kom igen bara och boka en till uppkörning så fort du kan! Hoppas att denna text hjälper någon, jag skrev den för att jag själv hade velat höra detta från någon för några dagar sedan... Lycka till !!