Först skulle ju då kunskapsprovet genomföras, för att få göra det var man först tvungen att gå till en fotoautomat och fotografera sig samt skriva sin namnteckning. Efter det gick man till receptionen för att anmäla sig och visa sin legitimation. Receptionisten visade på sin dator hur ens körkort skulle se ut med den tagna bilden och namnteckningen. Därefter fick man slå sig ner i väntrummet och vänta på att kunskapsprovsledaren (?) skulle komma och säga att det var dags. När hon så kom så ville hon kolla på allas legitimationer och sa sedan på vilket nummer man skulle sitta på. När alla var på plats vid sin dator så fick vi tillåtelse att starta provet. När man sedan var klar klickade man på ”rätta provet” (vilket var lagom nervöst kan jag säga!) och fick sedan besked på en gång om man blev godkänd eller ej (själv fick jag full pott, 65 rätt av 65 möjliga!
) Ett tips är att man skyndar sig rätt fort med frågorna och markerar dom som man känner sig osäker på, då får man tid till att gå igenom alla frågor en gång till för att verkligen vara säker på att man svarat rätt. Så gjorde jag och det gick ju rätt hyfsat för mej!Sen var det dags för körprov. Så nervös som jag var då har jag nog aldrig varit i hela mitt liv! Iallafall, jag satt där i väntrummet och våndades. Då och då gick det förbi en person med en sån där bricka runt halsen, alla i övre medelåldern och jag tänkte varje gång att ”han måste det vara” eller ”hon måste det vara”. Så plötsligt (från ingenstans känns det som) kliver det in en glad, snygg man i 30-40-årsåldern och frågar efter mitt namn. ”Ja det är jag” säger jag lite smått förvirrad (hade ju liksom föreställt mej värsta tjuriga gubben) Han tar då upp en fickdator och kontrollerar att mitt kunskapsprov är registrerat, sen går vi ut till bilen (som var en VolvoV50). ”Har du kört volvo förut?” frågade han och eftersom jag svarade nej så visade han mej lite snabbt hur jag ställde in speglarna m.m. När vi så satt i bilen så bad han mej ställa in stol och speglar medans han gick igenom hur allt skulle gå till. Sen bad han mej att kolla så att bromsarna fungerade, så jag kände på fotbromsen att den var stum och försökte köra med handbromsen åtdragen. ”Japp dom funkar” sa jag då. ”Bra, då kör vi iväg” sa han och berättade vart jag skulle köra. Så efter att ha kört en stund så kom vi till en tvåfilig rondell, och tyvärr så hade jag inte så bra koll i backspeglarna så jag blockerade vägen lite för en tant som skulle köra ut (hon låg i innnerfilen och jag i ytterfilen) och hon tutar på mej. (Självförtroendet sjunker till noll). ”Ja, vi får gå tillbaka senare till vad det var som gick snett här” säger han. Jag kör vidare och efter en stund ber han mej att backa runt ett gathörn, och se till att jag hamnar så pass bra att vi skulle kunna parkera där. Jag gör mitt yttersta och har perfekt överblick runt bilen, så det gick jättebra. När jag sedan ska köra ut på en lite större väg så får jag plötsligt motorstopp! Som tur är så är det rätt tomt med bilar, så det är ingen större fara. Vi fortsätter köra och efter ett tag säger han ”jaha, nu börjar tiden rinna ut så vi får ta och köra tillbaka till Trafikverket”. När jag sen är framme och ska köra in på parkeringen så får jag motorstopp igen! Dessutom blockerar jag vägen för en annan bilist... jag får panik och tänker att nu är det kört. Men jag fortsätter och han ber mej parkera på lämplig plats. När jag har stannat motorn och dragit ut nycklarna så säger han ”gratulerar, din körning är godkänd”. Den känslan asså, helt underbar! Sedan så får jag körkortsprotokollet som jag måste ha med mej i bilen när jag kör tills jag får det riktiga körkortet, vilket är om några dagar.
Hehe, nu blev det ett ganska långt inlägg (jag befinner mig i någon slags eufori just nu, som ni säkert förstår
) men jag hoppas att det kan bidra till att iallafall några av er känner sig lite mindre nervösa! Om ni undrar något är det bara att fråga!
ÄR SÅ LYCKLIG ÖVER MITT KÖRKORT!!!
