Yes. Ni som känner till min långa historia gör det redan, och ni andra ; sök på detta nick så får ni reda på den också.
Klarade uppkörningen i april men hann aldrig bli klar med teorin, kuggade den i gävle med 51 poäng samma dag som prövotiden gick ut. Något av den jobbigaste känslan i världen att efter en så lång tid med slit kugga på det sättet. I alla fall , de som inte dödar härdar.
Jag gav inte upp, jag klarade teorin i augusti med 54 poäng. Jag hade knappt sovit i 4 timmar innan provet, jag hade glömt bort helt att jag hade prov ens, råkade se när ja kollade igenom mina papper. Det som jag förstod efteråt provet, den avgörande anledningen till att jag klarade det - jag var inte ett dugg nervös och hade inga förhoppningar alls. Jag var bara helt lugn.
Nu på fredag har jag uppkörning, det blir antagligen min sista chans innan 2 månaderna går ut. Den går ut 22;a oktober, och det är långa väntetider i södertälje där jag ska köra upp så det blir jobbigt. Kommer försöka kolla varje dag. Jag vet inte vad jag gör, vad jag tar mig till och hur jag kommer klara av att fortsätta mitt liv psykiskt ifall jag kuggar. Jag vill inte ens tänka på ordet ’’kugga’’ . Jag övningskörde igår för första gången på 3 månader och det gick hur bra som helst. När det inte gäller ’’prov’’ så kör jag hur bra som helst, och jag har ju klarat en uppkörning förut.
Så, det jag ber från er.. Ge mig alla era tips och ideer på hur jag kan minimera min nervositet till 100% på uppkörningen, och hur jag kan förbereda mig som bäst. Jag vet att om jag inte blir nervös så klarar jag det.. Jag kör bil som ja haft körkort i 5-10 år. Jag blir nervös och de går åt helvete.. Försöker inte heller höja mig i takarna, så ni kan låta bli att kritisera. Jag kritiserar mig själv tillräckligt redan.
Jag har inte råd att kugga igen.. jag kommer inte orka börja igen..
Denna tråd får bli min uppkörningstråd, där jag kommer skriva allt jag känner tills dess. Skriv gärna ni också..