En liten uppkörningshistoria

Märker att många är på gång att köra upp och är nervösa så jag tänkte berätta en historia om hur jag kuggade förra fredagen:

Innan uppkörningen tog vi det berömde uppvärmningsvarvet på en timme så nervositeten skulle släppa. Första gången utan skylten och blir så klart stoppad och polisen ber om körkortet. ”Har inget, ska på uppkörning om 20 minuter sa jag”. Fick ivf blåsa och polisen önskade lycka till.

Väl på plats så gav min trafiklärare några sista stärkande råd som att: ta dig ut från parkeringen väldigt lugnt, glöm inte uppsikten bakåt när du backar ut från parkeringen mm.

Eftersom det hällregnade så var min säkerhetskontroll vindrutetorkarna och värmereglagen. Det var lite pirrigt eftersom förarprövaren inte sa ett ord. Finns inget värre än bedömning under tystnad. Men det verkade ivf som om det blev rätt.
Sen drog vi ut (lugnt och sakta) och sen glömde jag svänga höger och fick vända på lämplig plats. Puh tänkte jag för det har jag haft problem med under lektionerna. På det igen och vi fortsatte färden. Det här går ju bra tänkte jag! Mot Flenninge (pytteort på den skånska landsbygden) och in på en grusväg. Nu skulle jag backa runt ett hörn med följande scenario: Regnig grusväg, nedförsbacke och fullt med buskar. Helt plötsligt hade jag glömt hur man backar runt ett hörn. Allt och att rätta ut bilen och titta långt fram efter ett riktmärke var helt borta och vi hamnade helt snett i buskaget tre gånger innan förarprövaren föreslog att vi skulle köra tillbaka.
Då jag uppenbarligen kuggat så kändes det helt lugnt hela vägen tillbaka till trafikverket men sen kom det jävligaste: Parkering. Missförstå mig inte, jag kan parkera. Dock var även denna kunskap som bortspolad och tillslut stod vi över två rutor efter 4 försök och där slutade vi för den här gången.

Det fanns saker jag gjorde mycket bra men parkering och backning var uppenbart det sämsta någonsin. Jag kände det själv och därför kom kuggningen inte som en överraskning direkt. Kanske därför som jag inte blev ledsen eller upprörd utan det var mer av en acceptans.
Nu vet jag ivf hur en uppkörning går till och det är väl en tröst i sig.Det kunde ju varit mycket värre som till exempel kugga på att man missat en hastighetsskylt.
Eller som killen som svimmade under teoriprovet! Nåväl, nu ska det backas och parkeras i ett par veckor! Hell yeah!

Jag känner igen mig i det du skriver, Zimmergren! Jag hade min första uppkörning igår, kuggade på grund av en del olika saker, jag hade för bråttom när jag skulle backa, fel placering i korsning, inte helt optimal eco-driving och dålig planering. Det som man känner sig säker på när man övningskör hemma eller på trafikskolan känns Så mycket svårare när man kör upp tycker jag, pga nervositeten. Men jag antar att man ska visa att man kan hantera bilen så bra att nervositeten inte sabbar körningen ändå.... Det är klart det känns deppigt när man inte klarar sin uppkörning, men man får försöka se det som en möjlighet att bli ännu bättre på att köra. Det jag tycker är jobbigt är bara det att man måste vänta så länge på nästa uppkörningstillfälle: 6 veckor i mitt fall :/

Jag klarade min uppkörning för att jag var trafiksäker. Lite komiskt faktiskt eftersom jag gjorde massa fel under min uppkörning så sa han till mig i slutet ” Äsh du kör trafiksäkert, du är godkänd” Även om ni gör massa fel tänk inte att ni är underkänd kör på som ni brukar, det handlar i slutändan om inspektören om du har tur att få en som har överseende för småsaker.

Var körde du upp någonstans? Om man säger som så, jag ska köra upp men kunde vara
mer förberedd än vad jag är i nuläget. Klarade teorin idag på första och ska köra upp i
farsta på måndag. Farsta känns som rena rama idiotin i och med att det tydligen ska vara svårast att köra upp där. Så bara lite nyfiken.

Ledsen för super sent svar men jag körde upp i Helsingborg. På det igen imorgon.

Igår tog jag äntligen körkort på fjärde försöket! :P
Känns fantastiskt så fortsätt kämpa ni alla! Speciellt till dig killer om du är inne och tittar!